Men gode tid, ge Dig. VEM är Du som ställer sig på sina höga hästar och tror Dig veta bäst gällande alla kvinnor?
Om Du inte ens vet, att människor är OLIKA med olika önskemål, olika visioner, olika åsikter, olika, olika, olika……så tycker jag att man ska hålla tyst.
Var snäll och för inte alla kvinnors talan, för då är Du ute på ganska hal och tunn is.

Jag för min del, som kvinna, kan föra min egen tala, så låt mig göra det. Nu är mina barn vuxna sedan flera år och jag klarar inte av ett arbete längre. (Förtidspenionär) MEN då jag kunde, så arbetade jag det då jag var tvungen, för övrigt njöt jag av varenda stund i hemmet. Hade jag haft förmånen att kunna vara hemma så hade jag gjort det med glatt hjärta.

Och att Du inbillar Dig att man enbart stryker, städar, tvättar och håller på med sådant, så GLÖM det. Det finns en underbar natur, friskvård i alla former, enormt med olika intellektuella och intressanta saker att hitta på. Så tro inte att man sitter still och inget gör.
När barnen fortfarande var hemma så följde dom med mig på en massa olika aktiviteter, precis som jag var med dom på deras. Och om Du bara visste hur mycket vi lärde oss tillsammans. Äldsta dottern är 40 år nu och vi pratar fortfarande om allt vi hittat på tillsammans, ja, tacksam för allt vi gjort tillsammans.
Ska väl kanske tala om att det kunde vara ganska stökigt i vårt hem, för vi/jag hade ofta viktigare saker att ta oss/mig för.

Du har en ganska snedvriden syn på en hemma-mamma/fru.
Tråkigt att det finns kvinnor som ser så på andra kvinnor. Men det finns kanske lite att lära för Dig också. Det är aldrig försent.

Jag har så god lust att skriva någon riktigt supersmart och dräpande kommentar till denna artikel..men det ids jag inte.. Vill bara säga att jag blir så förbenat irriterad på förstå-sig-påare som tror sig veta hur alla olika människor vill leva sina liv, vad som är rätt och fel.. Är det så farligt om man nu gillar att baka en kaka, gå på loppis och köpa små pryttlar eller att puffa upp kuddarna i vardagsrummet ibland? Varför är det så mycket hemskare än att kratta löv om hösten eller att klippa gräsmattan på sommaren? OCh varför är det ingen karl som skriver en bok som heter ”Jägaren 2.0″ som handlar om att män ska sluta fiska och jaga och spela hockey för att det är att gå tillbaka i gamla könsroller? Jag tror att pysslet borde kallas hemtrevnad, att vilja ta hand om sitt hem.. Tycker förresten att hemmafru 2.0 verkar må bättre i själen än workoholic 548.0..detta oavsett om man är vare sig kille eller tjej som gillar att pyssla hemma, jaga eller kratta löv.. Nä, pilutta dig Marina Nilsson, jag tycker att folk ska få göra som de vill..!

Och vad gör du för feminismen, Marina, när du så totalt sågar matlagning, bakning, inredning och allmänt pyssel, sysslor som oftast men långt ifrån alltid kvinnor ägnar sig åt? Jo, du säger att vad (en del) kvinnor tycker om att göra inte duger. Att sy nya kuddfodral för att man vill är enligt ditt sätt att resonera fel och fult, och därmed tar vi ytterligare ett kliv tillbaka i jämställdhetsarbetet. Bra jobbat. Nä, låt mig få pyssla och baka i fred. Och newsflash – jag äter mina egna cupcakes lika ofta som jag bjuder. Det är ingen annan än jag som gillar mina pelargoner. Och det är bara jag som märker om det är nya kuddfodral. Så låt mig få njuta av det, så kan du njuta av vad du vill. Då kan vi börja prata jämställdhet sen.

Problemet som uppkommer när (oftast) kvinnor väljer att vara hemma och jobba med att ta hand om hem och barn är att det kan bli en ekonomisk ogynnsam situation för kvinnan. Diskussionen borde handla om hur vi ska lösa detta problem inte att ”hemma frun” bör avskaffas. Det finns ett stort värde i att värna om ”hemma fru” sysslorna eftersom att jag anser att det handlar om livskvalitet att värna om det egna hemmet då t.ex. i form av närvaro för barnen och nyttig mat som lagas från grunden istället för att leja bort dessa sysslor. Men som sagt uppstår en orättvis ekonomisk sitation för den förälder som väljer att arbeta hemma (ta hand om hemmet) vilket skulle kunna lösas genom att man delar på den förvärvsarbetandets inkomst rakt av och delar på pensionspoängen! Frågan är bara varför detta inte redan ses som en självklarhet!?

Är det så att människor i allmänhet som är uppvuxna i städer har en annan syn på livskvalité? Är man född och uppvuxen i en mindre ort så är mammas sylt en självklarhet till filen, man sprang sig vild på ängarna runt huset och man hade friluftsdagar ute i skogen var man tillsammans med sina klasskompisar plockade blåbär. På vintern åkte man skidor längs älven. Sen blev man stor och flyttade till staden. Här är inte blåbär eller ängar livskvalité. Utan massproducerade menlösa VILA klänningar. Det är ytterst få som stannar upp och reflekterar, ännu mindre någon som sparkar ut till isen och tittar på stjärnor en iskall kväll i januari. De flesta lever i sin konsumtions dekadens och är ofrivilligt sambo för annars skulle de inte klara sig. Usch, att behöva vara tvingad till kärlek bara för att man tror att en VILA klänning kan göra en lycklig och dessutom förvandla en till en god människa. Stackars, stackars dig. Du är bara så fel ute. Skulle inte förvånas om du på allvar dessutom anser facebook vara ett konstruktivt tidsfördriv. Väx upp nu!

Jag har precis gått från heltid till deltid och kommer framöver att jobba fyra dagar i veckan. Varför? Därför att det finns saker i tillvaron som är viktigare för mig än att jobba och driva på min karriär framåt. Inte sagt med det att jag inte gillar att jobba. Jag älskar mitt jobb och jag är bra på det, men jobbet är inte allt. Jag är väl medveten att om vad som händer med min pension om jag jobbar för mycket deltid, men pengar har aldrig och kommer aldrig att vara min drivkraft.

Och ja, om man bakar cupcakes (som jag nu visserligen inte gör) så är det klart att man vill bjuda på dem. Varför är det fult? Varför är det fult att göra saker för andra för att de ska må gott. Fastnar jag i hemmafrufällan om det är min bästa väninna som får smaka kakorna? Eller gäller det bara om det är en man som äter dem?

Jag är så trött på att vi hela tiden ska se kvinnor och män. Varför kan vi inte se människor med olika egenskaper, viljor och behov? Och kom nu inte och säg att jag inte är medveten om den kamp kvinnan har gått igenom och fortfarande för. Jag vill ha ett jämlikt samhälle, men för mig betyder inte det att jag måste låta bli att baka för att min man inte klarar av det.

Äh, jag fattar ändå vad som menas. Det har gått över styr när strösslet på dina piffiga cupcakes matchar dahliorna som tar upp tonen i kuddarna. Det är klart att det är en mani. En perfektionism som är osund och som verkar dominera världsbilden för somliga. Den som påstår att lycka är ett perfekt hem samt en modern och oklanderlig outfit är vilse. Tycker nästan synd om dem.

Du kan inte ha läst Underbara Claras blogg särskilt noga. För då skulle du veta att:
1: Clara bakar och lagar det mesta av sin mat själv inte bara för att det är härligt och blir gott, utan för att undvika de kemikalier som du får i dig massor av varje dag via all köpt mat.
2: Clara inte använder nåt av de flashiga rengöringsmedel som poppar upp på marknaden. Hon klarar sig långt med ättika och såpa.
3: Clara absolut inte bidrar till någon inrednings/konsumtions/matchnings-hysteri genom sin blogg. Tvärtom. Hon tar det som finns hemma/ hos farmor/ på närmsta loppis och förvandlar skräp till guld.
4: Clara just nu försörjer både sig och sin studerande man på sitt arbete. Hon är en mångsysslare som absolut inte skyggar för en tuff arbetsmarknad, utan gör det hon känner för och tycker är roligt.
5: Clara är en av de mest renhåriga och frispråkiga feministerna i det här landet. Hon hycklar nämligen inte. Hon skriver ofta och ärligt om sina tankar och ståndpunkter, nojjor och bekymmer, hon delar med sig av allt, även sådant som en ”äkta feminist” aldrig skulle vilja skylta med, av rädsla att bli avslöjad som en fejk.
Nu inser jag att det verkar som att jag känner Clara personligen. Det gör jag inte, jag följer däremot hennes blogg. En blogg som är otroligt personlig, rolig, tankeväckande, omväxlande och dessutom öppnat ögonen på tusentals människor- att göra det det själv kan innebära en ljuvlig höjning av livskvaliteten och enorm boost för självkänslan. Do it yourself. Kanske även något för dig, Marina?

Man ska inte se ned på den traditionellt ”kvinnliga” kompetensen. Jag är rätt pysslig i hem & trädgård själv och tror att en grönare framtid kommer att ställa större krav på hushållskompens och hembestyr. Bra så!

Men vad jämställdhet handlar om är att kvinnor behöver bli MER ansvarstagande samhällsmedborgare och män behöver bli MER ansvarstagande barn&hushålls-kompetenta. Sånt kan man inte lära sig utan att göra det, utan att leva det! Att sy kuddfodral är kul, men knappast ansvarstagande.

Ja, jag blir faktiskt förbannad på kvinnor som anser att de gjort sitt när de fött några barn, gått med dem på skogspromenader och kyrkans barntimme, långkokat billiga köttdelar, sytt fjorton kuddfodral i accentfärger och lärt sig glasera cupcakes med perfekt mjuk-kraspig glasyr.

Vad är det för ansvarslösa mähän?

Hej GG,

Jobbar och tjänar sitt uppehälle gör väl de flesta också på det ena eller det andra sättet. Men att kalla det för att fastna i en fälla, då man sysslar med något man tycker om kan jag aldrig förlika mig med.
Samtidigt, som jag anser att två vuxna människor som lever ihop ska ha rätten att själva bestämma över hur dom vill leva sitt liv.
Vill kvinnan arbeta så naturligtvis och detsamma gäller mannen. Huvudsaken är att dom klara sig ekonomiskt på det dom gör.

Hur många män finns det inte idag som både älskar att baka som laga mat. T.o.m. de som älskar att städa. Då är det väl ok.
För övrigt, så delar man på det som båda anser vara ”tråkigt”.

Att sy är ingenting för mig. Då får det vara utan kuddfodral för min del. Men att laga till en ryggbiff från vildsvin älskar jag. Både att laga som äta.
Tycker i det fallet att det Du skrev om ”billiga köttdelar” är ganska lågt. Kokar hellre det, än sätter i mig e-nummer-mat.
Ammar hellre mitt barn länge, än tvingar dom att dricka ur giftiga plastflaskor. Gör hellre saften av egenplockade bär än dricker e-nummer och smakförstärkta drycker från affären.
Men det är jag det.
Vi är alla olika och ser på saker olika och jag låter andra välja sina liv och hur dom leva det, utan att döma.
Däremot så gillar jag inte att bli hånad för mitt sätt leva och mina åsikter gällande det här.
Och om jag först hade varit hemma-mamma och sedan hemmafru, så ska jag inte behöva kallas för ansvarslöst mähä. Det hade i så fall varit en överrenskommelse mellan min man och mig. Vuxna människor som klarar att själva bestämma om sina liv, utan inblandning utifrån.

Javisst Birgitta!

”Bestämma utan inblandning utifrån” och ”bara dom klarar sig ekonomiskt” är exakt vad jag pläderar för. Och den friheten finns och kommer att finnas även om man delar på föräldraförsäkringen.

Det är inte ”staten” som hindrar unga föräldrar, det är arbetslivets hårda krav och medias kladdiga idylliseringar. Unga föräldrar av båda könen behöver arbeta mindre och dela liv med barnen mer. Utan pekpinnar från traditionalister kan de forma ett liv efter eget, fritt val. De är unga och behöver experimentera, lära sig leva i familj. De behöver INTE pockas och lockas och tvingas att göra som mormor och farfar gjorde!

Vi har ju debatterat & grälat i många år nu och du vet att jag ställer mig kritisk till din omfattande och ljusblå kravmaskin på andra människors skattepengar. Du vill HA så mycket och hög kvalitet på skola, vård, omsorg och produktion ska det vara. Men du vill inte GE något annat än att tomta på utvecklande skogspromenader och laga billig & nyttig mat till barnen. Men hur denna rara tulipanaros ska kunna flyga in i din & dina barns mun som en stekt sparv – det har du inget svar på. Politik är bl a att kunna förstå national & kommunalekonomiska realiteter! Att förstå är att vara ansvarsfull.

Så ska vi ha´t, men var ska vi ta´t?

Kvinnor måste lära sig att ställa krav på sig själva…som samhällsmedborgare. Inte bara ställa orealistiska krav på sina hårt (övertids)arbetande män och regeringar och kommunalråd. Medan de tomtar omkring i det heliga Moderskapets bullbakande och samtidigt aktivt och aggressivt utstötande förnekar barnen rätten att växa upp med både en Far och en Mor.

Det är Papporna som behöver uppbackning nu Bullbakande, långkok och kuddfodral i accent-färger klarar vi bra ändå.

Hemmafrufällan…och tvingas vara hemma hela dagarna med sina älskade barn. Låter som en odräglig tillvaro.

Vet Du-Ni!! Känns som man blir mer o mer idiotförklarad..Om jag tycker om o vara hemma skall jag inte kunna det om ekonomin tillåter?
I min värd så käns det som om det skall sitta en drös o bestämma o tycka vad jag som Kvinna.Mor skall göra för o må bra.
Det känner jag själv vad som behövs för att få ett liv som gör att det är värt o vara med..

Är det någon som pratar om att det är ”behagsjukt” när män bestämmer sig för att bygga till. Trots att det inte är nödvändigt. Bygger bastu, gäststuga, sommarhus, terrass och sen skryter med det. Där vill de väl inte heller sitta själva? Och alla dessa byggprogramm på tv sen? Kanske man rentav kan prata om en trend? Jag tycker att det verkar som om även männen tar del av den nya ”romantiseringen” av hemmalivet, även av de s. k. ”kvinnliga” bestyren. Jag känner en läkare (man) som bakar surdegsbröd till sin familj varje dag. Och som avslappning är bakning utmärkt, billigare och minst lika avslappnande som att spendera sina surt förvärvade pengar på spa. Fråga Ernst. Jag tycker det verkar som om det är den speciella värdesättningen av hemmalivet som egentligen kritiseras här, kvinnor ska inte baka, de ska sitta på café i sina dyra märkeskläder istället.

Joooo, det ligger något träffsäkert i när du pekar på de byggande männen, romantiseringen av hemmet som livsprojekt. Timelleriet, Ernsteriet.

Men det är egentligen inget nytt. Män har i långliga tider tillmätts att uttrycka kärlek genom att bygga boets grundstruktur och kvinnor har fått rollen i genussystemet att sköta om detta bo och trivsamma till överbyggnaden. Mannen bygger i 1 år, kvinnan gör resten av jobbet i 40 år?

Jag tror att de flesta av oss älskar och värdesätter sitt hem och hemlivet. Det är inte detta artikeln kritiserar. Det är mera att detta tar sådana extrema proportioner!

Det finns mycket utanför hemmets väggar som är såväl skönt som intressant som livsviktigt för vår framtid. Om vi bortser från det gemensamma (samhället, världen) så kommer vi snart inte att ha något eget hem kvar! Då styr makten och nödvändigheten våra liv i stället.

Kanske handlar det här om att kuddfodral & surdegsbakande håller på att förblinda oss? Göra oss till medvetslösa och lättstyrda barnrumpor…som inte tar ansvar för det samhälle vi lever i.

Jag tror att det skulle kunna vara såhär:
Allt vårt vurmande för hemmet, allt cupcakebakande, myspysande på sommartorp med Ernst och Martin Timells ”Äntligen hemma”-byggen, pekar på ett djupare behov av att äntligen få vara just hemma. Men eftersom vi drivit upp konsumtionen till en helt sjuk nivå, så bakar vi cupcakes och stylar om våra hem i lantlig stil, shabby chict, på kväller och helger istället, för att vi längtar efter lugnet, samvaron och vi inreder våra hem så att det i alla fall ska se ut som att vi lever de liv vi desperat längtar till. Vi längtar hem. Vi längtar efter en tillvaro där vår flock som vi tillbringar dygnets flesta timmar med inte utgörs av våra arbetskollegor utan av vår självvalda partner och våra barn.

Tänk om vi skulle skita i att piffa och pyssla så jävla mycket, men downshifta bägge två, både hon och han, jobba deltid och hämta barnen klockan 14-15 på dagis istället för att stressa hem och hinna ses två timmar före nattning och sedan tillbringa helgen tillsammans på Clas Ohlson, IKEA och Åhléns i jakten på de perfekta hemattiraljerna och stjäla några minuter ”egentid” på Tradera och Blocket för att hitta den där perfekta skänken till barnens rum i shabby-chict vitt.
Tänk om vi bara skulle skita i det rakt av och istället bara njuta av att vara tillsammans. Hur skulle det vara?

Men det kanske anses illojalt mot staten, kapitalismen och jämställdhetsrörelsen?

Själv tror jag i alla fall att det är i den riktningen vi behöver gå.
Downshifta och byta ut en stor del av vår privatkonsumtionen till förmån för vår egen hälsa och vårt eget välmående, att ge mer tid i vardagen för våra kärleksrelationer, tillbringa mer tid tillsammans i våra familjer skull, hämta barnen på dagis klockan 14 och stanna i sandlådan i två timmar på vägen hem. Värdera det lilla livet istället för att skruva upp vår konsumtion ytterligare- i den heliga jämställdhetens namn.

Jag tror inte att vi bara ska raljera över dessa uttryck. Det finns en djupare mening med cupcakes, det är jag säker på.

Och imorgon ska jag gå till biblioteket och fråga efter din bok.

Ojojoj vad du träffar fel. Jag tycker du borde sätta dig ner och räkna på ”underbaraclara”s årskonsumtion av nyproducerade varor, och jämföra det med en vanlig jämnårigs.

Du blandar ihop äpplen och päron här… Den shabbychicha inredningstrenden handlar möjligen om konsumtion (liksom det mesta i vårt samhälle). Men de hemmapysslare, kakbakare och vintagefantaster du riktar pipan mot här står nog snarast för det motsatta. Liksom deltidsjobbarna, som måste skära bort i konsumtionsänden vad de tappar på inkomstsidan.

Att pysslande, stickande och saftande hypas i bloggar och media väljer du att se som ett uttryckför att kvinnor vill gå hemma och bli försörjda av sina män. Är inte det en ganska underlig slutsats?

Jag ser det mer som en växande drivkraft hos människor att vilja skapa egna värden, att glädjas åt något man gjort istället för något man köpt. Och även att vilja äga sin egen tid, istället för att sälja varenda liten gnutta av den till yrkesarbete för att kunna köpa ännu fler fabrikstillverkade prylar att identifiera sig med.

En stadig trend under åtminstone hela min livstid är att människor förväntas bygga sin identitet genom konsumtion. Vi ska gå till jobbet, går hem, titta tv, sova…och när helgen kommer: shoppashoppashoppa så att vi kan fylla våra liv med fina prylar, dyra kläder och halvfabricerad mat – allt producerat av någon annans händer efter någon annans huvud. Ett liv förpassat till passiva konsument är i mina ögon lika ovärdigt oavsett det passar in i jämställdhetsmallen eller ej. För övrigt har inte planeten råd, även om vi har det. Ett samhälle som bygger på tillväxt som bygger på ökad konsumtion är dödsdömt.

Att finna en glädje och ett värde i att på olika sätt sköta och arrangera de saker man redan har, att känna stoltheten i saker man gjort själv, att dela en social gemenskap med andra som bygger på utbyte av erfarenheter snarare än på ett jämförande av dyrköpta produkter – det är några saker jag ser som ständigt återkommer i de kvinnliga erfarenhetsvärldar som kritiseras som hemmafruidéal. I så fall kanske det är dags att vi blir hemmafruar i sinnet såväl kvinnor som män, om den här planeten ska överleva.

Jag tycker att Marina har en viktig poäng, just hemmafrufixet som flykt. Jag har själv under tyngre perioder i min karriär i en starkt mansdominerad bransch sneglat på att låta fritiden och hemmet bli min ”verklighet” och jobbet ett värv. Till viss del kan detta vara sunt och nödvändigt men jag kan inte tycka att det är rätt mot andra kvinnor att lämna kampen (ja, vissa dagar är det en kamp) att bli rättvist behandlad som kvinna i arbetslivet för den enkla vägen (För det ÄR enklare att stärka gamla spetsar och stoppa korv än att få manliga kollegor och chefer att lyssna på och bemöta en som de bemöter varandra) – att lägga kraften hemma. Inte genom att sluta arbeta och låta mig bli försörjd men på så vis att släppa ambitionerna med yrket.

Jag tror att om man släpper ambitionerna så är det lätt att man inte bevakar sin löneutveckling som man hade gjort annars. Jag tycker att man har en skyldighet gentemot andra kvinnor att se till att lönerna kommer upp till samma nivå som för män. Detta är tyvärr inget som gör sig automatiskt utan vi måste jobba för det.

Min nästa invändning är att barn som växer upp i familjer som har den här könsfördelningen snart lär sig att sortera hur kvinnor och män ”ska” vara och vad som är värdefullt. För det är inte många som kan göra sig ekonomiskt oberoende, likt Clara Lidström, på hemmafruarbete. Och jag tror att det ligger för långt borta att detta traditionellt kvinnliga arbete får samma status som traditionellt manligt arbete. Man kan ju till och med se att om kvinnor och män gör samma sak så värderas mäns arbete mer (olika lön för samma arbete).

Så, hur mysigt det än är och ekologiskt osv. så tror jag tyvärr att denna hemmafrutrend underminerar vårt livsviktiga jämställdhetsarbete.

Jag tycker att Marina har en viktig poäng. Hemmafruarbete som flykt.

Jag har själv under tyngre perioder i min karriär inom en starkt mansdominerad branch sneglat mot att sänka mina
proffessionella ambitioner att nå högre positioner genom att gå den enkla vägen och lägga min kraft på hemmet.
För jo, det ÄR enklare att laga mat från grunden och sy lapptäcken än att få manliga kollegor och chefer att ta till
sig kvinnliga kollegors förslag och bemöta dom på samma sätt som de bemöter varandras
Jag vet, jag har testat och sett allt av ovanstående.

Jag tror att det är lätt att resignera som kvinna i dagens arbetsmarknad, men ju fler av oss som gör det och inte
längre lägger samma vikt vid att kämpa (ja, vissa dagar är det en kamp) för att bli lyssnad på
desto större jobb ligger framför andra kvinnor, och män. Jag tror också att om man väljer att lägga sitt fokus hemma kanske
man inte på samma sätt hävdar sin rätt till exempelvis lika lön för lika arbete.

Och för de som hävdar att hemmafrutrenden bidrar till att höja statusen för traditionellt kvinnligt arbete
har jag svårt att se att detta ska ske under en snar framtid. Det är för få som kan göra sig, lika Clara Lidström,
ekonomiskt oberoende på hemmafruarbete. Det är ju förresten knappast hemmafruarbete hon tjänar pengar på heller,
hon är en smart entreprenör som syns på rätt ställen. Att enbart följa hennes hemmafrutips renderar däremot ingen
ekonomisk vinst.

Och jag tror tyvärr att barn som växer upp med pysslande mammor och pappor som gör andra (hushålls?)arbeten
snart könsmärker dessa arbeten och på samma sätt som vi andra ser att det inte
är hemmafruarbetet som belönas av samhället, för så är det, och money talks. (Ska man komma runt detta skulle
kanske hemarbete kunna avlönas som andra arbeten, med liknande förmånssystem och karriärsmöjligheter.)
På så vis har vi enkelt fört vidare till våra barn att det kvinnor gör är mindre värt.
Därav kommer inte våra söner, och tyvärr inte döttrar heller, att ta notis om sina kvinnliga kollegors idéer.

Så tyvärr, hur mysigt det än är med hemmafruarbete, och genuint och ekologiskt så håller jag med Marina,
detta är ett steg tillbaka för jämställdheten.