Feminism

Inte regeringens fel att Vänsterpartiet misslyckats i jämställdhetsfrågan

Publicerad 20 oktober, 2010 - 18:29

JÄMSTÄLLDHET Idag röstade EU-parlamentet om ett förslag för utökad mammaledighet, ett förslag som kritiserats för att inte inkludera papporna. Igår klandrade EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (V) statsminister Reinfeldt och jämställdhetsminister Sabuni för att de inte reagerat mot förslaget i tid. ”Att beskylla den svenska regeringen för att man misslyckas i parlamentet blir bara märkligt, inte minst eftersom Eva-Britt Svensson och regeringen har stått på samma sida i denna fråga”, svarar nu Nyamko Sabuni.

Den svenska föräldraförsäkringen är unik på många sätt och den får många föräldrar i världen att avundas oss. I EU-sammanhang är det inte sällan som alla väntar på det svenska inlägget när jämställdhetsfrågor avhandlas. Och intresset är om möjligt ännu större nu i och med det av kommissionen framtagna förslag som kallas mammaledighetsdirektiv.

Kommissionens förslag innebär en utökning av mammaledigheten, vilket är en utveckling som Sverige välkomnar men där vi helst ser att den utformas som föräldraledighet för att också inkludera fäder. Det vi däremot ifrågasätter är att en del av denna ledighet föreslås bli obligatorisk.

Redan från början har vi från svensk sida varit tydliga med och tagit avstånd från den obligatoriska delen av kommissionens förslag. Vår uppfattning är att ledighet bör vara en rättighet och inte ett tvång. Vi anser att föräldraledigheten ska vara flexibel, det vill säga kunna delas mellan föräldrar efter önskemål för att främja jämställdhet och tillåta att kvinnor har möjlighet att gå tillbaka i arbete efter förlossningen när de så vill. Vidare anser vi att det i Sverige, med ett väl utvecklat föräldraförsäkringssystem ska kunna behålla det utan påverkan av
direktivet.

Det har varit svårt för parlamentet att enas kring hur de helst vill se direktivet utformat. Och det har i sin tur förlamat arbetet. Ministerrådet har inte haft något att behandla så länge parlamentet inte enats om ett förslag. Idag väntades dock parlamentet ta ställning till ett förslag som innebär att föräldraledighet ska kunna räknas som den föreslagna förlängda mammaledigheten, dvs att den svenska modellen fortsätter gälla i Sverige. Jag välkomnar detta beslut som ett första steg om det blir så.

Jag ska tillstå att Eva-Britt Svensson kämpat på från sin position som ordförande för det ansvariga jämställdhetsutskottet. Hennes kamp har dock inte varit tillräcklig. Att beskylla den svenska regeringen för att man misslyckas i parlamentet blir bara märkligt, inte minst eftersom Eva-Britt Svensson och regeringen har stått på samma sida i denna fråga. Lika så är det inte den svenska regeringen som bestämmer vilka förslag kommissionen lägger. Vårt uppdrag är att påverka och övertyga våra kollegor i ministerrådet och detta arbete kan börja först nu när Svensson tillsammans med sina kollegor i parlamentet gjort sitt. Hur vi i vår tur lyckas i rådet återstår att se.

Den svenska kampen för ett mer jämställt EU är prioriterat och har burit frukt. Inte minst har vi påverkat EU:s färdplan för jämställdhet och EU:s tillväxtstrategi. Mitt tips till Svensson är: låt oss fortsätta kampen för ett bättre jämställt EU tillsammans.

Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister (FP)
  • http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér

    Hej Nyamko Sabuni!

    Det är lite svårt att begripa varför det blev som det blev i EU. Såväl du som Eva-Britt Svensson (v) är ju eniga i detta: ”Vår uppfattning är att ledighet bör vara en rättighet och inte ett tvång.”

    Det blev inte så. Alliansen ingår i ”högergruppen” i både EU-parlamentet och i Ministerrådet. Det är i högergruppen som beslut av denna ojämlika typ förs fram och förankras.

    Är det så att den svenska högern blev nedröstad på ett tidigt stadium i diskussionerna och därefter bakbundna av lojaliteter?

  • http://www.facebook.com/daniel.agorander Daniel Agorander

    Nåja Gunnel Gomér, Alliansen i sig har ju faktiskt inget medlemskap alls, däremot är dess konstituerande partier med i några olika grupper: M och KD i EPP och C och FP i ALDE. Att säga ”Högergruppen” är väldigt missvisande, och tyder på en alltför stark fokusering vid höger/vänster snarare än de sakfrågor som faktiskt skiljer. Det finns ju exempelvis sannolikt en anledning till att FP är medlemmar i ALDE och inte EPP, eller hur? Samma med att M och KD är med i EPP och inte ECR.

    Dessutom verkar du ha missat något mycket specifikt i vad Nyamko skrev vilket närmast verkar ha varit hennes huvudpoäng; den svenska regeringen kan inte styra vad som behandlas i parlamentet, och det är inte förrän parlamentet är färdigt som ministerrådet (dvs regeringen) är direkt inblandad. Det är därför det är ”konstigt” att angripa regeringen för att förslaget ser ut som det gör.

    Vad gäller bakbindning och lojaliteter, finns det något tecken alls på att så har skett? Jag har inte gått in och kollat exakt hur alla de svenska ledamöterna röstade, men jag utgår från att du gjort det eftersom du verkar veta att de blev bakbundna? Själv vet jag minst en svensk EPP-ledamot (den jag själv röstade på senaste valet) som vet att han är vald på sin personvalskampanj, och därför röstar efter sin plattform oavsett ”parti-piska”.

  • http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér

    Bra frågor Daniel:-)

    Jag vet inte, EU-systemet är mycket svårbegripligt! Det är därför jag frågar hur det gick till.

    Du har rätt i detta med EU-parlamentet. Men som ändå är tämligen maktlösa när det kommer till tunga beslut.

    Vad som hände i Ministerrådet vet ingen, det är hemligt hur regeringsrepresentanter röstade. Ännu hemligare & snårigare är Kommissionen, dvs. tjänstemännens förberedande arbete och diskussioner.

    Var någonstans VANN tvångs-förespråkarna? Var i processen?

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt