Journalistförbundets fd ordförande med anledning av Etiopiensvenskarna:

”Journalister allt oftare målet för kulan”

Publicerad 14 september, 2011 - 14:44

ETIOPIENSVENSKARNA Att omvärlden får veta vad som händer på platser där krig och våldsamheter gör livet till ett helvete, är demokratiskt nödvändigt. Därför behövs oberoende journalistik, på plats och just då, så som Martin Schibbye och Johan Persson befann sig på plats i Etiopien. Men allt oftare är journalister målet för kulan. Journalistiken befinner sig på ett sluttande plan och journalisterna har allt mer sällan en trygghet i anställning eller redaktionell organisation bakom sig. Det skriver SJFs tidigare ordförande Agneta Lindblom Hulthén.

Att omvärlden får veta vad som händer på platser där kriser, krig, övergrepp och våldsamheter gör livet till ett helvete, är demokratiskt nödvändigt: För att övergrepp inte ska kunna utövas i skymundan, för att hjälp ska kunna ges, för att det internationella samfundet ska kunna ingripa om det är möjligt. Därför behövs oberoende journalistik, på plats och just då, så som Martin Schibbye och Johan Persson befann sig på plats i Etiopien.

Ägarkoncentrationen ökar inom de medier som innehåller journalistik. Företagen blir större, färre och mäktigare. Därmed ökar deras makt och, givetvis, deras ansvar. För att bevaka makt krävs uthållighet, redaktionell organisation och journalistiskt sammanhang. Att de stora medieföretagen tillhandahåller detta borde vara självklart, men paradoxalt nog bevakas de värsta oroshärdarna inte av journalister anställda av de stora medieföretagen utan av frilansar, det vill säga småföretagare, som Martin Schibbye och Johan Persson.

Dagslägets anställningsparanoia, driven av många orsaker, till exempel rädslan för ansvar och fasta kostnader, är utbredd i alla branscher och framförallt inom medievärlden där den också får konsekvenser inte bara för individerna utan också för samhället.

Rapporterna från Europeiska Journalistfederationen (EFJ) och andra organisationer som dokumenterar våld och repression mot journalister blir alltmer deprimerande. Repressionen mot journalister ökar, från diktatoriska regimer, demokratiska regimer, stora företag och organiserad och oorganiserad brottslighet.

Tidigare drabbades journalister också. De kom i vägen för en kula eller bomb. Idag är journalisterna oftare målet för kulan eller bomben eller de juridiska trakasserierna. Utvecklingen går åt fel håll. Journalistiken befinner sig på ett sluttande plan. Och journalisterna har allt mer sällan en trygghet i anställning eller redaktionell organisation som underlättar om de hamnar i yrkesmässiga problem.

Vad kan vi göra åt detta? Kräva ett större ansvar av medieägarna och av de politiska makthavarna.
Sprida kunskap och kräva att kunskap sprids om journalistikens villkor nationellt och internationellt. Massarresteringar av journalister i Turkiet, avskjutning av journalister i Irak, repression mot och mord på journalister i Ryssland har inte fått någon större uppmärksamhet i svenska medier, i vart fall inte som ett strukturellt problem.

Medieägarna kan, genom att stötta INSI och andra organisationer som arbetar för journalisters trygghet i yrket internationellt, ta betydligt större ansvar än i dag. De företag som anlitar frilansar och verkar i farliga områden kan teckna anständiga avtal med journalisterna innan ett uppdrag, avtal som också inkluderar hjälp i utsatta lägen.

Avtalslagen behöver stärkas till förmån för de små företagarna, i vårt fall frilansen, som idag är helt beroende av de villkor de stora företagen dikterar.

Det är ynkligt att det behövs en insamling organiserad av journalistorganisationer för att ge juridisk hjälp till de fängslade journalisterna i Etiopien. Pengarna borde garanterats av de stora medieföretag som anlitat deras tjänster. För dem är det småpengar.

Medieföretagen måste ta större ansvar för journalistiken, genom anständiga frilansöverenskommelser och ökad anställningstrygghet istället för att utnyttja idealiteten hos enskilda journalister; inte för att journalister är viktigare än andra människor utan för att den oberoende journalistiken behövs om demokratin ska fungera.

Sverige har en internationell ställning och ett rykte som gör det lämpligt och möjligt att ta initiativ till ett internationellt fördrag för skyddande av journalister i yrkesutövningen. Regeringen har dessutom tre akuta anledningar: Isaak, Schibbye och Johan Persson.

Jag är inte så naiv så jag tror att totalitära regimer omedelbart ställer sig in i det ledet, men det faktum att frågan drivs (om nu någon vill driva den) och att det blir uppmärksamhet kring problemen, göra att möjligheten ökar att flytta positionerna i positiv riktning.

De nordiska journalistförbunden och de nordiska medieägarna borde gå samman för att trycka på sina regeringar för att få igång ett arbete för ett internationellt fördrag för skydd av journalister i yrkesutövningen.

Agneta Lindblom Hulthén, fd ordförande i Svenska journalistförbundet

16 kommentarer

http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
”De nordiska journalistförbunden och de nordiska medieägarna borde gå
samman för att trycka på sina regeringar för att få igång ett arbete för
ett internationellt fördrag för skydd av journalister i
yrkesutövningen.”
Instämmer!
Hur skulle annars Janne Josefsson ha klarat sig? Hur skulle vi annars ha kunnat få reda på vad som händer över huvud taget – nånstans i världen?
”…inte för att journalister är viktigare än andra människor utan för att
den oberoende journalistiken behövs om demokratin ska fungera.”
panoptikon
Många mediakoncerner och bolag vågar ofta inte själva skicka de egna anställda till platser där säkerhetsläget bedöms riskabelt. Däremot använder man och köper material av frilansare som ofta tar stora risker för att göra sig ett namn och få chansen att bli publicerad. Man utnyttjar personer på en svår arbetsmarknad.
En utav anledningarna till att journalister ses som fiender i bland annat arabvärlden är att de har förknippats så mycket med USA och andra stridande parter. De har ofta varit inbäddade med militären. Detta går ut över alla , även dom som inte är det.
Anonym
Hur många svenska byggnadsarbetare, bönder, gruvarbetare m.m. dör på jobbet varje år? Om man åker till en krigszon för att rapportera bör man göra en personlig riskkalkyl där ens egen död finns med som ett alternativ, annars kanske man ska stanna hemma och skriva om Victoria och Daniel. Förargar man någon i en krigszon så ringer inte vederbörande till redaktören, han ordnar en mer ”permanent” lösning…..
http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
Om man åtar sig jobb som byggnadsarbetare, bonde eller gruvarbetare så kanske man får acceptera att man kan dö av jobbet? Man har inte rätt att begära något arbetarsskydd?
Ja, världens journalister har ett mycket farligt jobb i krigszoner. Men betyder det att de inte ska ha rätt till försvarsadvokat eller öppen rättegång om militär(diktaturen) haffar en?
Även t ex FN-anställda, Läkare utan gränser och människorättsutredare gör ett mycket farligt jobb. Borde vi inte stötta dem i stället för att säga att de får skylla sig själva?
Anonym
Tycker SJF ska förutom säkerhetstänket också se till att deras medlemmar rapporterar sanningsenliga och opartiska nyheter. Efter t.ex. själv ha varit på plats i Bosnienkriget på nittiotalet (FN-soldat) och sett hur både journalister från etablerade medier och frilansjournalister agerat. Efter egna upplevelser på plats har jag ingen som helst förtroende för journalisters nyhetsrapportering. Antingen rena påhitt, iscensättningar, överdrifter eller omskrivningar av händelser som skedde, vilket inte direkt ökade förtroendet för journalistkåren. Jag antar att de som skjuter på journalister inte anser att rapporterna som sänds till redaktionerna är till deras fördel, oavsett sida av konflikten….
Anonym
Allt kan hända i krigets dimma, det måste man vara medveten om annars är det bättre att stanna i gamla Svedala.
Anonym
Du blir inte trovärdig om du drar alla journalister över en kam.
Just Agneta Lindblom Hulthén har i mina ögon ett mycket stort förtroendekapital. Jag litar helt enkelt på hennes utsagor.
Anonym
Om man inte har förtroende för de journalister man mött, hur ska man då kunna ha det för de man inte haft att göra med?
Anonym
När journalisten inte längre linguistiskt vet vad hans titel betyder så är det inte konstigt att makthavare och brottslingar ger sig på textexibitionisterna.
Var är beskyddarna av det fria skrivna ordet?
Den elektroniska yttrandefriheten det bästa skydd en journalist kan få!
http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
Men den elektroniska friheten finns inte i fattiga länder (som i Etiopien/Ogaden) och den existerar inte i länder där regeringen släcker ned Internet (som Bahrain gjort).
Då måste man vara där och prata med många människor för att få en bild av vad som händer.
http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
Det begriper säkert krigs-journalister och Läkare utan gränser – vem skulle veta det bättre än dom som faktiskt är där – mitt i kriget?
Vad artikeln (och jag) pläderar för är hjälp till försvarsadvokater, närvaro vid rättegång för att hålla ögonen på att rättsprocessen går schysst till. Att de som tar risken i reporter-jobbet ändå kan få stöttning hemifrån om de råkar illa ut.
USA går ju för sjutton in med attack-helikoptrar för att frita en enda amerikansk medborgare Här föreslås fredliga medel – internationella avtal och advokater.
Anonym
Jag hyser stor respekt för journalister som utmanar makten och det politiskt korrekta. Hjälp Etiopen journalisterna snarast! Resten av PK journalisterna är mest pinsamma. Dels passar de mer upp på våra politiker än granskar dem. Dels sysslar de mest med skvaller. Inga samhällsreportage som kräver att de lägger ner lite tid och undersökande journalistik. Tyvärr finns snart inte den tredje statsmakten i Sverige. De sitter som knähundar åt kändisar och politiker från Stockholm.
Anonym
På sätt och vis har även Sverige med Reinfelts goda minne och kanske även uppskattning släckt ner internet. Att övervaka allt som skrivs och sägs är knappt bättre än att köra med direktcensur.
Anonym
Du gillar 1 journalist.Det är inte trovärdigt att på det uttalandet gilla och tro på alla andra journalister. Finns fler som inte sysslar med granskning utan hellre skönmålar/vinklar en verklighet till de styrandes fördel än vad som gör motsatsen. Har jag fel får du gärna nämna 10st. Jag kan börja. Janne Josefsson,
http://profiles.yahoo.com/u/4YZHB2K7R2UP4PMUB6PVSIXL5E Peter
Många ser journalister som legitimerade spioner i dessa länder och jag kan förstå dom.
Anonym
Ja men inte bara journalister hela kedjan måste fungera med uppgiftslämnare..Journalist.. Media?
Det kan vara så att när media minskar sina journalister så ökar hotet mot den enskilde journalisten..
Maffian måste veta hela tiden att det inte går att få tyst via att skjuta journalister.
Samma sak med industrins försök att tysta whistleblowers..
Försöken att tysta internet..
Det verkar som man vill förekomma en situation då man kan bekämpa sin egen befolkning i tystnad..