Journalistförbundets fd ordförande med anledning av Etiopiensvenskarna:
”Journalister allt oftare mÃ¥let för kulan”
ETIOPIENSVENSKARNA Att omvärlden får veta vad som händer på platser där krig och våldsamheter gör livet till ett helvete, är demokratiskt nödvändigt. Därför behövs oberoende journalistik, på plats och just då, så som Martin Schibbye och Johan Persson befann sig på plats i Etiopien. Men allt oftare är journalister målet för kulan. Journalistiken befinner sig på ett sluttande plan och journalisterna har allt mer sällan en trygghet i anställning eller redaktionell organisation bakom sig. Det skriver SJFs tidigare ordförande Agneta Lindblom Hulthén.
Att omvärlden får veta vad som händer på platser där kriser, krig, övergrepp och våldsamheter gör livet till ett helvete, är demokratiskt nödvändigt: För att övergrepp inte ska kunna utövas i skymundan, för att hjälp ska kunna ges, för att det internationella samfundet ska kunna ingripa om det är möjligt. Därför behövs oberoende journalistik, på plats och just då, så som Martin Schibbye och Johan Persson befann sig på plats i Etiopien.
Ägarkoncentrationen ökar inom de medier som innehåller journalistik. Företagen blir större, färre och mäktigare. Därmed ökar deras makt och, givetvis, deras ansvar. För att bevaka makt krävs uthållighet, redaktionell organisation och journalistiskt sammanhang. Att de stora medieföretagen tillhandahåller detta borde vara självklart, men paradoxalt nog bevakas de värsta oroshärdarna inte av journalister anställda av de stora medieföretagen utan av frilansar, det vill säga småföretagare, som Martin Schibbye och Johan Persson.
Dagslägets anställningsparanoia, driven av många orsaker, till exempel rädslan för ansvar och fasta kostnader, är utbredd i alla branscher och framförallt inom medievärlden där den också får konsekvenser inte bara för individerna utan också för samhället.
Rapporterna från Europeiska Journalistfederationen (EFJ) och andra organisationer som dokumenterar våld och repression mot journalister blir alltmer deprimerande. Repressionen mot journalister ökar, från diktatoriska regimer, demokratiska regimer, stora företag och organiserad och oorganiserad brottslighet.
Tidigare drabbades journalister också. De kom i vägen för en kula eller bomb. Idag är journalisterna oftare målet för kulan eller bomben eller de juridiska trakasserierna. Utvecklingen går åt fel håll. Journalistiken befinner sig på ett sluttande plan. Och journalisterna har allt mer sällan en trygghet i anställning eller redaktionell organisation som underlättar om de hamnar i yrkesmässiga problem.
Vad kan vi göra åt detta? Kräva ett större ansvar av medieägarna och av de politiska makthavarna.
Sprida kunskap och kräva att kunskap sprids om journalistikens villkor nationellt och internationellt. Massarresteringar av journalister i Turkiet, avskjutning av journalister i Irak, repression mot och mord på journalister i Ryssland har inte fått någon större uppmärksamhet i svenska medier, i vart fall inte som ett strukturellt problem.
Medieägarna kan, genom att stötta INSI och andra organisationer som arbetar för journalisters trygghet i yrket internationellt, ta betydligt större ansvar än i dag. De företag som anlitar frilansar och verkar i farliga områden kan teckna anständiga avtal med journalisterna innan ett uppdrag, avtal som också inkluderar hjälp i utsatta lägen.
Avtalslagen behöver stärkas till förmån för de små företagarna, i vårt fall frilansen, som idag är helt beroende av de villkor de stora företagen dikterar.
Det är ynkligt att det behövs en insamling organiserad av journalistorganisationer för att ge juridisk hjälp till de fängslade journalisterna i Etiopien. Pengarna borde garanterats av de stora medieföretag som anlitat deras tjänster. För dem är det småpengar.
Medieföretagen måste ta större ansvar för journalistiken, genom anständiga frilansöverenskommelser och ökad anställningstrygghet istället för att utnyttja idealiteten hos enskilda journalister; inte för att journalister är viktigare än andra människor utan för att den oberoende journalistiken behövs om demokratin ska fungera.
Sverige har en internationell ställning och ett rykte som gör det lämpligt och möjligt att ta initiativ till ett internationellt fördrag för skyddande av journalister i yrkesutövningen. Regeringen har dessutom tre akuta anledningar: Isaak, Schibbye och Johan Persson.
Jag är inte så naiv så jag tror att totalitära regimer omedelbart ställer sig in i det ledet, men det faktum att frågan drivs (om nu någon vill driva den) och att det blir uppmärksamhet kring problemen, göra att möjligheten ökar att flytta positionerna i positiv riktning.
De nordiska journalistförbunden och de nordiska medieägarna borde gå samman för att trycka på sina regeringar för att få igång ett arbete för ett internationellt fördrag för skydd av journalister i yrkesutövningen.
- http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
- panoptikon
- Anonym
- http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
- http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- http://profiles.yahoo.com/u/4YZHB2K7R2UP4PMUB6PVSIXL5E Peter
- Anonym




