Amnesty och Reportrar utan gränser:
Ambassaderna står inte upp för yttrandefriheten
ETIOPIENSVENSKARNA Det klimat av rädsla som journalister tvingas arbeta under i Etiopien har påtalats under flera år av Reportrar utan gränser, och var påtagligt när Amnesty besökte landet i augusti. Trots att många är medvetna om Etiopiska regeringens övergrepp är det mycket tyst från ambassaderna och konsulaten i Addis Abeba. Lise Bergh, generalsekreterare Amnesty International Sverige och Jesper Bengtsson, ordförande Reportrar utan gränser.
Etiopien 2011: Minst 105 oppositionella grips, fyra etiopiska journalister fängslas för att ha granskat regimen och de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson anklagas för terrorbrott. Regimen begränsar pressfriheten, de journalister som fortfarande vågar verka i landet betalar ett allt högre pris för att göra sitt jobb och Amnesty Internationals undersökningsteam kastas ut ur landet. Allt medan de utländska diplomaterna på plats i landet i stort sett är tysta.
De nu fängslade svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye är tyvärr bara två av de journalister som gripits av de etiopiska myndigheterna den senaste tiden. Såväl inhemska och nu också utländska journalister grips och åtalas med hjälp av landets antiterrorlagar, många gånger endast på grund av att de gjort sitt legitima jobb. I somras greps fyra etiopiska journalister för att de granskat regeringen – ett enormt underbetyg åt pressfriheten i landet och en oacceptabel kränkning av yttrandefriheten. Över 80 journalister har de senaste åren tvingats i exil från Etiopien.
Det klimat av rädsla inom vilket oberoende journalister och människorättsförsvarare tvingas arbeta har påtalats under flera år av Reportrar utan gränser, och var påtagligt när Amnesty senast besökte i landet i augusti. Risken för repressalier för dem som träffar internationella människorättsorganisationer eller pratar med utländska journalister är betydande. Trots att många är medvetna om dessa övergrepp är det mycket tyst från ambassaderna och konsulaten i Addis Abeba.
De två svenska journalisterna är långt ifrån ensamma om att ha gripits i Etiopien. Sedan 2006 har journalister från bland andra Washington Post, New York Times, The Daily Telegraph, Christian Science Monitor, Bloomberg och Voice of America gripits. Det unika med Perssons och Schibbyes fall är att det gått så långt som till åtal.
Varför är då utländska journalisters rätt att arbeta i slutna regioner och länder en viktig fråga? Genom att vara på plats kan svenska journalister rapportera om situationen i landet och bevaka påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna. Av samma skäl är det viktigt att svenska journalister finns på plats under rättegången mot Persson och Schibbye. För att övervaka om rättegången går rätt till och ge omvärlden en bild av hur domstolen, trots det orimliga åtalet och den rättsosäkerhet som bland andra Amnesty visat råder i Etiopien, klarar av att ge svenskarna en öppen och rättssäker behandling.
Enligt åtalet står det bland annat att Schibbye och Persson har haft kontakt med en talesperson för rebellrörelsen ONLF, Ogadens Nationella befrielsefront, i London. Detta är inte kriminellt. Amnesty International har vid flera tillfällen talat med samme talesperson och det är en självklar rättighet för såväl organisationer som journalister att kunna prata även med motståndsgrupper och oppositionella.
Den allt mer begränsade yttrandefriheten i Etiopien gäller inte bara journalister. I augusti greps två etiopiska FN-tjänstemän av regimen. De har fortfarande inte åtalats, utan hålls fängslade på obestämd tid för att de hjälpt till med att förhandla om frigivning av gisslan som tagits av ONLF. Att FN-anställda behandlas på detta sätt kan aldrig accepteras och borde väcka hela den Addisbaserade diplomatiska kårens vrede. Istället är det tyst från FN-medlemmarnas ambassader och konsulat.
Från Ogadenprovinsen kommer allvarliga anklagelser om att etiopiska säkerhetsstyrkor utsätter civilbefolkningen för omfattande människorättsbrott. Det handlar om rena krigsförbrytelser i form av nedbrända byar och civila som dödas för att sen lämnas på gatan som en varning till andra. Till detta vill regimen helst inte ha några vittnen. De är tvärtom ganska nöjda med att de utländska ambassadörerna och diplomaterna inte talar så högt om det som sker. Samtidigt är provinsen mycket strikt kontrollerad. Utländska journalister, forskare och människorättsorganisationer nekas tillträde. Martin och Johan var där för att försöka rapportera om vad som händer. Amnesty och Reportrar utan gränser kräver nu att Etiopiens regering ger oberoende observatörer tillträde till Ogaden och att journalister tillåts göra sitt jobb.
Vad händer när vi, Sverige och andra EU-länder, inte tydligt står upp för journalisters rätt att göra sitt jobb i en region där det förekommer misstankar om grova brott mot de mänskliga rättigheterna? Vem ska göra det om vi är tysta?
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- http://profiles.google.com/tante.raffa Tante Raffa
- http://www.facebook.com/people/Rune-Lanestrand/1138452636 Rune Lanestrand
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- ÄRRHÅ
- Anonym
- Anonym
- ÄRRHÅ
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
- http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
- Anonym
- http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
- http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
- http://www.facebook.com/people/Lisbeth-Thomsen/100000711792469 Lisbeth Thomsen
- http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér
- Anonym
- Anonym
- http://www.facebook.com/people/Susz-Stensson/100000361641021 Susz Stensson
- ÄRRHÅ
- ÄRRHÅ
- http://www.svd.se Tobo Lobo
- Anonym
- http://www.facebook.com/people/Eva-Thor/100001158638993 Eva Thor
- A Nordström
- http://twitter.com/iREFUGEEE Theodros Arega





