Socialpolitik

MARTA SZEBEHELY

Jämlikhetsambitionerna hotas i dagens äldreomsorg

Publicerad 18 november, 2011 - 12:00

 ÄLDREVÅRDEN Det finns en del som hävdar att vi inte har råd med en välutbyggd skattefinansierad äldreomsorg i framtiden. Jag delar inte den uppfattningen. I ett europeiskt perspektiv är det mycket tydligt att ju mer pengar ett land satsar på äldreomsorg, desto fler medelålders kvinnor förvärvsarbetar.  Ju fler som förvärvsarbetar, desto större är skattebasen och desto mer pengar finns att fördela till välfärdstjänster som äldreomsorg. Det skriver Marta Szebehely, professor i socialt arbete, Stockholms universitet och forskare vid Institutet för Framtidsstudier.

I politiska riktlinjer och svensk lagstiftning finns en tydlig jämlikhetsambition: den svenska äldreomsorgen ska vara ”tillgänglig efter behov, inte efter köpkraft”, ”solidariskt finansierad genom skattemedel” och ”demokratiskt styrd”.

Hotas dessa jämlikhetsambitioner av trender i dagens svenska äldreomsorg – i första hand av minskande resurser och ökad privatisering?

De offentliga resurserna för äldreomsorg har minskat under en längre tid – framför allt i relation till ökningen av antalet äldre i befolkningen. Under flera decennier har också antalet äldre som får del av äldreomsorgen minskat, samtidigt som anhörigas hjälpinsatser har ökat – framför allt bland äldre med lägre utbildning. Äldre med mer resurser tenderar i stället att kompensera den minskande skattefinansierade omsorgen med att köpa privat hjälp – sedan 2007 med hjälp av skattesubventionen för hushållsnära tjänster (RUT).

Det finns en del som hävdar att vi inte har råd med en välutbyggd skattefinansierad äldreomsorg i framtiden. Jag delar inte den uppfattningen. Det är ingen tvekan om att det behövs mer resurser till äldreomsorgen – inte minst för att återställa de två senaste decenniernas åtstramning. Men det finns en bred vilja att betala skatt för äldreomsorg. Och det finns all anledning att sluta betrakta äldreomsorgen som enbart en kostnad.

I ett europeiskt perspektiv är det mycket tydligt att ju mer pengar ett land satsar på äldreomsorg, desto fler medelålders kvinnor förvärvsarbetar. Det här sambandet är dubbelriktat – en välutbyggd och välfungerande äldreomsorg är inte bara en förutsättning för att medelålders kvinnor (och män) ska kunna förvärvsarbeta även om de har omsorgsbehövande föräldrar. Ju fler som förvärvsarbetar, desto större är skattebasen och desto mer pengar finns att fördela till välfärdstjänster som äldreomsorg.

Parallellt med åtstramningarna inom den skattefinansierade äldreomsorgen har det skett en ökning av privata utförare. Idag är var femte hemtjänsttimme och var femte plats i äldreboende i privat regi – en ökning från 2-3 procent år 1990. Hela ökningen har ägt rum i vinstsyftande företag. Den svenska äldreomsorgen är mycket attraktiv för internationella investerare – verksamheten karakteriseras av god och stabil finansiering, låg grad av reglering och höga vinster. Hälften av den privata äldreomsorgen bedrivs idag av två företag (Attendo och Carema), båda ägda av internationella riskkapitalbolag. Så vitt känt har inget annat land en så stark ägarkoncentration.

Delvis för att motverka tendenserna till oligopol infördes LOV, lagen om valfrihet, år 2009. Genom att låta den äldre välja mellan olika utförare av hemtjänst och även äldreboenden hoppas lagstiftaren att konkurrensen ska leda till ökad kvalitet genom ”den enskildes möjlighet till val och omval”. Ett problem här är att även om de allra flesta äldre vill ha inflytande över sin vardag (framförallt vill de kunna påverka vad de ska få hjälp med och hur hjälpen ska utföras) så är det många som upplever det som stressande att tvingas välja mellan många olika utförare – inte minst i Stockholm där 60 procent av hemtjänsten är privat och valet rör sig om upp till 100 olika företag.

Det är också mycket få äldre som byter utförare – de flesta byter inte för att de är nöjda, men även för den som är missnöjd upplevs ”priset” för att byta många gånger som för högt. Om den som klagar får förslaget att byta utförare i stället för att fel och brister åtgärdas, kan kundval till och med innebära att brukarinflytandet i praktiken minskar.

Kundvalsmodeller kan också problematiseras ur ett jämlikhetsperspektiv: mindre resursrika äldre (och deras anhöriga) har svårare att hitta information och fatta informerade beslut. Kombinationen av kundvalsmodeller, inkomstrelaterade avgifter för hemtjänst och RUT innebär också ett ekonomiskt incitament för äldre med högre inkomster att välja bort den kommunala hemtjänsten. Om de har små behov blir det billigare att köpa hushållstjänster och använda RUT-avdraget, och om de har större behov finns en drivkraft att välja en privat utförare för sin biståndsbedömda hemtjänst och toppa upp med extratjänster från samma utförare (subventionerade med RUT). Detta eftersom de privata (men inte de kommunala) hemtjänstutförarna får erbjuda tilläggstjänster. En viktig fråga ur ett jämlikhetsperspektiv är om den offentliga äldreomsorgens kvalitet försämras om ’medelklassens vassa armbågar’ försvinner ur systemet.

Risken är uppenbar att det finns både vinnare och förlorare i ett kundvalssystem. Det vilar därför ett tungt ansvar på stat och kommuner att bevaka äldreomsorgens kvalitet och de välfärdspolitiska målen om jämlik tillgång till god äldreomsorg. Samtidigt är det viktigt att kontroll- och regleringssystemen utformas på ett sådant sätt att de inte i praktiken hindrar god omsorg. God omsorg kan inte vara förhandsstyrd i detalj utan måste alltid kunna anpassas till den omsorgsbehövandes individuella och varierande situation. Personalen måste helt enkelt ha ett stort handlingsutrymme i mötet med den enskilde äldre.

Tillbaka till den inledande frågan. Enligt min bedömning hotas den svenska äldreomsorgens jämlikhetsambitioner av både minskande resurser och ökad privatisering. En tudelad äldreomsorg, med bättre och dyrare insatser för den som har råd och ett basutbud för övriga, är klart i strid med lagstiftning och riktlinjer för den svenska äldrepolitiken. Om vi inte ska hamna där måste det finnas en välutbyggd offentligt finansierad äldreomsorg som är attraktiv även för mer resursstarka grupper i samhället.

Marta Szebehely,professor i socialt arbete, Stockholms universitet och forskare vid Institutet för Framtidsstudier.
  • Ulpa.L

    Nu har skola – vård – och omsorg blivit en lönande ”mjölkko” för inhemska och utländska riskkapitalbolag. Allians-regeringens nedmontering av vårt skattefinansierade välfärdssystem har blivit rena rama ”Klondyke-festen” för dessa riskkapital spekulanter. Våra skattebetalares pengar förs över skattefritt till så kallade ”skatteparadis” och det med regeringens goda minne.

    Ordning på finanserna betyder att skattebetalarnas samlade kapital skall vara så stort som möjligt när Alliansen lämnar ”skeppet” med skattekistan i bagaget. Skafferiet skall vara tömt innan Alliansen överlämnar regeringsmakten till oppositionen för att få dem att åter börja fylla på den till nästa eventuella regeringsperiod.

    Under tiden gäller det för gemene man att träla sig fram genom livet på sina sista levnadsår medan tidigare generationers politiker och familjer lever livets goda dagar långt bort från det plundrade svenska välfärdssystemet.

    Dessa riskkapitalbolags syfte och dess aktieägare är inte ute för att skapa en bättre vård, skola och omsorg. Vi sitter nu alla med facit i hand och ser vad det hela går ut på. Denna Moderatstyrda Allians vill på alla sätt misskreditera all offentlig verksamhet oberoende om den är bra eller dålig – de sitter på regeringstaburetterna och är fullt ansvarig för att all verksamhet i detta land, privat som offentlig verksamhet ska vara av bra kvalité.

    Självklart att kvalitén blir sämre när resurserna för att bedriva verksamheter i offentlig regi minskar drastiskt. Resurser som sedan överförs till privat företagsamhet och till aktieägarnas glädje.

    De är hela folkets väl och ve som skall gottgöras och inte bara vissa gruppers politiska och ekonomiska intressen och dess kapitalavkastning som ska beaktas och prioriteras.

    Skattefinansierad avkastning utan att röra ett finger. Självklart att aktieägarna är nöjda och dessutom att kunna problemfritt föra kapitalet utom skatteverkets räckhåll. Kan det bli bättre för den girige?

    Vem vill utbilda sig inom skola, vård och omsorg och eller jobba inom en åldringsvård med kronisk resursbrist pga. riskkapitalbolagens höga vinstkrav på en avkastning av 15%? Ingen svensk ungdom vill offra sitt liv på en arbetsintensiv verksamhet som är både tungt, stressigt, ohygieniskt och dåligt betalt. De kan ju inte bli annat än skrämda av allt som uppdagas om hur verksamheterna bedrivs inom dessa områden. Då blir vi allt tvungna att förlita oss på utländsk arbetskraft till 100%.

  • Anonym

    Jag håller helt och hållet med Marta och jag vill göra ytterligare ett tillägg till hennes inlägg i debatten.

    Regerinens jobbskatteavdrag gör att kommunernas skatteinkomster minskar och det leder till nedskärningar för äldreomsorgen och alla annan kommunfinansierad verksamhet.

    Men det leder också till att kommunerna blir tvugna att höja skatterna för att hålla åtminstonde en miniminivå i de olika verksamheterna vilket får till följd att regeringens jobbskatteavdrag egentligen är att betrakta som skattehöjningar för pensionärerna eftersom det blir de som får bära nettoeffekten av jobbskatteavdrag/kommunala/landstings skattehöjningar.

    Som lök på laxen blir det också höjda avgifter såsom Marta beskriver.

    Alliansen är med andra ord ett skattehöjarparti och jag hoppas att alla pensionärer förstår detta när valet kommer.

  • Anonym

    Något av en illusion att det finns någon ”valfrihet” för de riktigt gamla. De anvisas efter väntan en ledig plats, kön är lång och om platsen avvisas tar någon annan den.

    Den som väljer bort kan få vänta länge på en ny chans.

    Och hur ska en dement 90-åring som knappt vet hur gammal han/hon är kunna välja ett nytt boende om han/hon inte trivs?

  • Anonym

    Om inte gamarna i riksdagshuset/kommunhusen hade fuskat så in i norden så hade det funnits gott om pengar kvar av våra skattepengar till skola vård och omsorg.
    Idag kröp det fram att två till i riksdagen tagit ut bostadsbidrag som de inte är berättigade till.
    Det sitter ministrar,en på 43 år och plockar ut pension på 18.000/månaden fastän hon jobbar. En normal skattebetalare som har pension måste ansöka om att få jobba och tjäna max ett basbelopp för att få behålla sin pension.

    Det sitter folk på Filipinerna och lyfter feta löner av våra skattepengar utan att göra ett handtag för Sverige.

    En gjorde en flygresa på för nätta 100.000. motiveringen var att hon ville vara utsövd!

    En sitter i Trollhättan och motiverar sina flygresor till riksdagen med att hon vill vara med sina barn och se bollibompa och tror antagligen att hon är unik som vill umgås mer med sina barn och det ska du och jag stå för.

    Jag ska inte ens bry mig om att nämna mutskandalerna i Gbg.

    Jag har bara berört toppen på ett isberg men menar att här är pengarna som ska gå till, Skola/vård och omsorg!

    Känn er bestulna för det är vad vi är!

  • http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér

    Svenska folkets vilja att höja kommunal&landstingsskatten är betydande. Men säkerligen inte om våra gemensamma resurser hamnar i ”fel ficka”.

    Fakta
    • Andel i procent som svarat Ja på frågan ”Kan du tänka dig att betala mer skatt om den går till…”:

                                                     Ja, 2002  Ja, 2010
    Sjuk- och hälsovård                     65            75
    Stöd till äldre                              60            73
    Stöd till barnfamiljer                    39            51
    Socialbidrag                                25            40
    Skolan                                        61            71
    Sysselsättningspolitiska insatser    31            54

    • Källa: Välfärdsopinion 2010, Umeå universitet. Undersökningen är omfattande. Frågeformuläret tillställs 7000 personer och genomförs som postenkät med ett flertal uppföljningar.

  • Ulpa.L

    Kan du tänka dig att betala högre skatt om den går till riksskattebolagens vinster och bonusar?

  • A Nordström

    Bra rutit

  • http://www.facebook.com/people/Gunnel-Gomer/693509369 Gunnel Gomér

    Så kan nog inte frågan ställas…som alternativ som står mot varandra?

    Vad som behövs är en uppstramning av regler över hela linjen. Man måste ha proportion…

    Alliansens jobbskatteavdrag för överfört 170 miljarder från de sämre bemedlade till de bättre bemedlade…Robin Hood fast tvärtom. I proportion är det hutlösa skumrasket bland VDar och politiker ekonomisk småpotatis. Men såklart…vi ska bränna de giriga fingertopparna på dom också :-)

  • Anonym

    NEJ!

  • Anonym

    Nej,

    vem vill betala mer skatt för vidare befordran privata konton i Belize, Panama eller Caymanöarna?

  • Anonym

    Ett samhälle som inte tar hand om sina människor på ett sätt som är behovsanpassat och jämlikt och definieras av alla människors lika värde kommer att kollapsa så småningom.
    Krig och elände väntar om man inte ser till att människans lika värde är okränkbart.

  • Anonym

    Det behövs mer pengar till äldreomsorgen för att kunna anställa fler vårdpersonal. Även cheferna bör ha en vårdutbildning. I dag har många chefer ingen vårdutbildning eller erfarenhet om äldre dementa o komplikationer som tillkommer av sjukdomen. Sen det viktigaste någon måste ta ansvar för verksamheten. Där måste politikerna ta ett bättre ansvar vad dom gör idag.

  • http://www.svd.se Tobo Lobo

    Vid krig upphör jämlikhet. De flesta länder på jorden är i krig

    mer eller mindre. Jag är lite gammel skolan.

    Jämlikhet? Jag förstår inte ens ordet. I tusentals år har män och kvinnor varit ojämlika.

    Arabiska våren. Jo tjena Lena. Kvinnor åker tillbaka till medeltiden. Men folk hyllar ju den Arabiska våren.

    Hur ska jag ställa mig till det? Det är inte Pappa veckor vi pratar om.

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt