”Man måste ha något att ta av” sa folk förr i världen. Om man blir sjuk, om det blir matbrist. Folk var faktiskt rätt mulliga förr

Jag tror inte att bekymret är extra kilon fett. Bekymret är HUR detta fett hamnat där. Kommer det från socker eller från tomma kolhydrater typ majs…då blir vi krassliga. Har vi fett på lårens framsida i stället för den långa, starka och för rörligheten så viktiga lårmuskeln…då är det något fel på vårt leverne. Tar magen emot på ett obehagligt sätt när vi böjer oss fram, då är det dags att hålla igen lite på portionerna.

För VEMS SKULL ska vi ha en viss kroppsform? Det är för mig den viktiga frågan.

Det talas ju visst om ätstörningar. Vad är det för fel att sträva efter ett balanserat synsätt på vikt där man stävar efter att undvika både ätstörningar och fetma?

Referenserna finns hos Modern.
Min dotter skriker att hon vill ha mat. 14 år.
Äter mer än mig ( 2 meter lång man )
Känns bra. Detta trauma om mat fattar jag inte.

Jag är inte fet. Jag vill inte ha en fet Kvinna.

Om jag nu skulle träffa en. Vilket jag inte kommer att göra.

För jag vill inte. Om jag skullat träffa en. Så hoppas jag på en

inte mager. Kurvor är gott.

Det är svårt att vara ung i detta kroppsfixerade och självbespeglande tidevarv.

Hur ska föräldrar kunna stå emot och balansera marknadskrafternas starka tryck på hur unga människor ska se ut och bete sig?

Satsa stenhårt på god, vacker och hälsosam mat i familjen – och ni gör det lite lättare för era barn och ungdomar.

Hörde nyligen ett program i SR P1:s Meny om en ung ”mattant” som uträttat underverk i en landsortsskola genom att bjuda skolbarnen på just detta – vacker, väldoftande och varierad skolmat.

Sedan kan det vara bra att hålla i minnet att förutom livsstil (mat, motion) handlar kroppsvikten en hel del om de gener vi fått i arv.

Läs t ex karin Bojs och Anna Bratts ”Vikten av gener. Hur DNA påverkar din vikt”, Natur & Kultur, 2011.

Vad trött man blir! Allt dåligt som händer kvinnor är männens fel.
Min motfråga blir då: Är kvinnor attraherade av sjukligt överviktiga män?

Gör som jag Kakan,

Åk till Indien och res runt lite grann i Sydindien. – Efter min senaste resa tappade jag 20-kilo. – Inte en helt angenämt bantningsprocess kan medges. – Men så här i efterhand måste jag säga att 78 kilos-kostymen passar mig betydligt bättre än 98-kilos-kostymen, även om mina skräddarsydda kostymer passade mig sämre…

Att släpa runt på två fullproppade matkassar ~ 20 kg varje dag med i princip samma muskelmassa är inte hälsosamt, man märker det när man går i långa trappor.

Nu är jag yster som en kalv på grönbete! – Och så tänkte jag att det skall förbli!

- No more 100 kilo!

VulcanXE

Det är ”idealtyperna” som plågar oss. Stereotypier.

Hela vår omvärld är full av ”bilder” på hur vi borde vara…som vi inte är. Speglar överallt, i alla fall skyltfönster. Som Petronella skriver: Kroppsfixerade och självbespeglande tid.

Vi kanske borde avskaffa speglar? Och i stället spegla oss i varandras ögon?

Jag skrattar så att jag gråter, är kakan seriös?

Ja,

GG.

Det kunde vara en bra början. – Ögonen är spegeln själ…, – Och XE har både ett och ett annat att säga om Rheinfeldts själ…

- Som du säkerligen vet när det gäller Taoismen, Vitt och ”svart” virvlar de omkring med varandra….” försöker finna varför de har negotierande prickar i varandra!

Saker och tings uttalanden kräver extraordinär eftertänksamhet!

Yin & Yang

Är detta en programledare i SVT?

Hört talas om ordet slyna?

Länka nu, till min bästa porrsida.

Testing. Hör du mig? Annars kommer jag int besvära mer.

Har ingen plan på att bli en stalker.

he he he jag tappa samma på maldiverna. vatten vatten vatten inget sug efter mat alls förrän på sena kvällen typ 20 eller 21 när det var nattsvart.

Kanske är det just människor som STRÄVAR som får ätstörningar åt ena eller andra hållet? Vi uppmanas hela tiden till harmoni och balans…nya tekniker och produkter och ideal överallt. Så att vi förlorar balansen…om vi ser oss själva för mycket ”utifrån”.

Det är mest de unga som får dramatiska störningar. De plågas mer än äldre. Kraven på dem är mycket högre.

Bra inlägg!
Det är på tiden att medias ständiga utfläkningar av kvinnokroppar debatteras. Det är bantningstips, sexiga underkläder
(till ”juklapp”), cellulitbekämpande, tandblekning, hårsvallsartiklar m m.
Just NU ligger 5 artiklar om bantning på AB.se som vänder sig till kvinnor, alltid exemplifierat med bilder på unga redan smala kvinnor, förutom mängder av bikinibilder på tillika smala unga kvinnor på sandstränder och i ”sexig” kläd-reklamen.
Detta matas vi med varje dag som en normering.
Unga kvinnor ska banta fastän man vet att mäns övervikt är mycket mer utbredd än kvinnors.
Inte undra på att hetsbantning och ätstörningar breder ut sig.
Vem avkräver media på ansvar för detta?

Vi får visa med fötterna: Bojkotta skiten!

Kvällspressen är precis lika hypad som de sämsta bland veckotidningar.

Fartsyndaren,

Jag har aldrig varit på Maldiverna, men efter att ha hört om hur en av mina muslimska vänninor beskriver dessa ”paradisöar”,lockar det inte alls. – Det är inte jag!

Nautiskt liv som föda, 6 dagar i veckan, Den sjunde illa tillagad kyckling. Läsk och drycker svindyra. – Men så gick ju också det nygifta paret, runt på en två-kilometers ”marknadsföringsresa”….

Och vackra ön Bora Bora i Polynesien lider av exakt samma syndrom. En vacker natur blir inte vacker utan bedömmaren beskriver omgivningen som vacker och då kanske inte ”Marriot hotel ligger överst på önskelistan.

Jo.

Jag är i fällan fångad. ”Sötvattenspirater & Karamba!”

VulcanXE

Helt riktigt!

- Bojkotta sådant skräp som Jan Helin står för.

- Han kallar sådana som mig rasist, utan att veta vilket socialt engagemang jag ägnar mig åt, utan att ha som mål att vara med i populistiska TV-galor!

Jan Helin begriper mycket lite!

Dessvärrre, våran intellektuella lott.

VulcanXE

Fartsyndaren,

Till saken hör ju att jag är så jäkla förtjust i mat och med glädje glufsar i mig starka indiska kötträtter och soppor från Madras!

Samma med Turkisk mat. – Istanbul, Üsküdar – Jättegott – Glufs, glufs…

Och sedan återkommande besök på toaletten.

Men i Thailand, med sin spicy oyster-sauce rådde tydligen andra förhållanden, trots att jag varit där ett halvår sammanlagt, har jag aldrig blivit sjuk, trots att jag åt både kackerlackor, syrsor, ormar och möjligtvis (gud förbjude) hundar.

Kanske det är så att:

”Woka”, necesse est, vivere non est necesse!

VulcanXE

I grund och botten handlar det om att profitera på att få människor missnöjda med sig själva. Det är samma taktik som plastikkirurgin använder. Det är där insatserna måste göra. Prata om medielogiken, se till så att människorna är nöjda med sig själva. Bojkotta tjejtidingarna. Bojkotta även manstidningarna. Läs riktiga böcker istället.

Tyvärr tror jag inte endast att det hjälper och det finns MER att kräva av beslutsfattare här.
Jag tycker att medvetenheten borde öka om detta.

Tidningar, framför allt AB, är inte beroende av lösnummerköp utan det handlar om vad som presenteras webtidningen på nätet.

På internationell definierades redan 1995 på Pekingkonferensen om kvinnors rättigheter, sexistiska kvinnobilder som ett hinder för jämställdhet.
Även EU-kommissionen har behandlat detta, så det FINNS en medvetenhet om medias ansvar för hur kvinnor används.
Sverige har undertecknat Pekingplattformen, därmed finns utrymme att diskutera på politisk nivå hur kvinnan framställs i media och hur kvinnokroppen objektifieras,
Det finns alltså politisk legitimitet för oss alla att reagera på medias kommersialisering av kvinnors kroppar.

Lite tankar som far genom huvudet just nu…
Allt idag ska vara fixerat vid smal/ fet, stor/ liten, svart/ vit, Rik/ fattig etc. för att i stället förespråka lagom/ mitten. Att vara lagom vill ingen vara i dagens samhälle? Vad är så farligt med att vara i mitten?
Motionera lagom, ät lagom och framför allt var nöjd med att vara just lagom.

Varför sätta två sjukliga tlilstånd mot varandra.
Det värsta problemet är när detta händer de yngre, barn alltså.
Fetma är farligt, precis som självsvält och vara extremt mager. Så jag skulle nog vilja se en mer nyanserad artikel när det gäller just dessa två fenomen.

Fetma av idag, kan aldrig jämföras med fetma förr, då man åt då man kunde, för att klara sig när maten ev. tog slut.
Innehåller i maten är också betydligt farligare med alla E-tillägg och övrigt. Maten görs i vissa delar beroende framkallande också, vilket ger enorm övervikt och hur kan man sätta detta i motsatt-ställning till de som lider av anorexi osv. Farligheten finns i båda fallen.

Men i ett land, där det är svårt att ”tänka självständigt”, så blir allt som skrivs/visas på något sätt ”lag” och måste till vilket pris som helst följas. Då kommer det överdrivna fram och så småningom det sjukliga tillståndet.

Har människor slutat att fundera först och se om det som skrivs verkligen är något som fungerar eller om det finns svåra konsekvenser av det?
Hur fungerar samhället, när det blir, en nästan daglig, vana att köpa snabbmat, kilona kommer och därefter antingen reaktioner med att fortsätta äta (mer och mer) eller HELT lägga av (i stort sett)?
Hur kan då vuxna ”tänkande” människor låta t.ex. sina barn fortsätta på den banan? Varför ser/hör inte föräldrar sina barn i så stor utsträckning så dom kan ”mota Olle i grind”?
Hur kan de vuxna själva agera på ett sådant sätt, så att barnen i många fall tar efter. Följer i de vuxnas spår, utan att reaktionerna kommer från mamma eller pappa? För barn gör som de vuxna gör, inte som dom säger.

Hur kommer det sig ”YTA” blivit det primära och det inom oss blivit mer och mer betydelselöst? Hur vi är som personligheter.

Just detta, YTA, som vi kan se mycket av i allt bloggande gällande utseende som smink, vikt, klädesval, shoppng i alla dess former.
Var finns de viktiga delarna i livet som mer berör vårt innersta?

Vuxnas frånvaro i barnens liv utgör en fara, för det formar barn som får sköta sig betydligt mer själva och som då lättare ”tror på” det som skrivs och visas på TV, internet och annat.
Det går inte att i alla lägen skylla på marknadskrafter. utan hur vi lärt barnen att se på all denna reklam och vad den i grunden innebär. Föräldrar fattas i så många stycken, där dom borde finnas till för att ”leda rätt” på vägen.
Med mer umgänge, så finns det betydligt bättre möjligheter att få in barn/ungdomar på helt andra vägar än den kropps- och utseendefixering som väller fram idag.

Att tillsammans sticka ut på olika aktivitetr som är bra för både kropp och själ måste vara en betydligt bättre väg att gå, än den som tyvärr finns idag hos så många. Självförverkligande balnd vuxna, på barnen bekostnad, inom så många områden. Var har matlagning, aktiviteter, samtal och detta tillsammans, tagit vägen? Ensamma barn/ungdomar lider. Det blir rena barnmisshandeln.

Naturligtvis finns det all legitimitet, politisk och inte minst moralisk att reagera på de kvinnofientliga utseendefixeradekampanjerna som bedrivs av vecko-och kvällspress.

Naturligtvis ska vi reagera – men frågan är om det finns så mycket annat än kampanjer och motstånd i form av bojkott att ta till. I en demokrati är yttrandefriheten en av de heligaste principerna, mest positivt, men ibland missbrukas den t ex i kommersiella eller andra tveksamma syften.

Vi har alltså ingen möjlighet att politiskt i form av lagstiftning eller liknande begränsa den här typen av skriverier.

Attitydpåverkan och opinionsbildning för att påverka värderingarna i en annan riktning är vad vi kan ta till.

Annonsörerna som du nämner brukar vara känsliga för budskap som går snett och faller i onåd hos den allmänna opinionen.

Ett stort problem är att faran i att gå upp i vikt (oavsett vad man väger från början) är så inpräntat i det allmänna sättet att tänka. Det är så accepterat att dieter och viktminskning är positivt att man upplevs som jobbig om man säger något annat.

Kritiskt tänkande är jobbigt. Det är en ansträngning att säga emot när man dag ut och dag in blir matad av ett och samma budskap. Och har en rädsla slagit rot så blir det ännu besvärligare – då måste man dessutom kämpa emot känslan av att rädslan kanske är rättfärdigad. Och även om man inte själv är orolig så kan det vara knepigt att vara den som pekar ut att kejsaren är naken – ingen gillar att höra att deras rädslor, som mycket energi har investerats i, är irrationella.

Mycket av vikthetsen i media handlar om att tala om att det är farligt att gå upp i vikt, för att sedan sälja tips för att skydda sig mot denna fara. Och när rädslan är väckt så spelar det inte så stor roll om den är rimlig eller inte i människohuvudet – känslan av fara sitter i reptilhjärnan, i kroppen, i ryggraden. Det är klart att man blir intresserad av hur man ska hantera fara, det är en överlevnadsinstinkt.

För att jämföra med en rimligare fara – i krigssituationer när media rapporterar om mörkläggningsgardiner och annat som man behöver för att skydda sig i den situationen så blir det viktigt att ha koll på läget. Det är lite samma mekanismer som sätter igång när det gäller vikthetsen. Man vill veta hur man ska skydda sig mot faran. Men krig är en mycket mer påtaglig fara.

Det gäller att få in det kritiska tänkandet innan risken att gå upp i vikt uppfattas som en skarp, farlig situation. För den stora majoriteten av oss så är det inte livsfarligt att gå upp några kilon och ändå verkar många leva i en krisberedskap som om det handlade om liv och död. Det gäller att fråga sig: Varför? Varför ska vi vara rädda för våra egna kroppar? Vem tjänar på det? Vi blir inte nödvändigtvis friskare av att vara underviktiga än av att vara överviktiga. De som är varken eller borde ju inte behöva bekymra sig alls.

Jag skrev ett inlägg om vikthetsen i media för några månader sedan, där jag funderade på det här: http://sannabell.blogspot.com/2011/10/av-vikt.html

Att vi har yttrandefrihet förhindrar inte att frågan diskuteras på politisk nivå. En diskussion är inte samma sak som ett förbud eller en lagstiftning. Yttrandefriheten innebär inte att man per automatik har rätt att stå oemotsagd. Diskussionen som vi för här är ju också till sin natur politisk, även om den inte förs i riksdagen. Men den skulle kunna göra det, alltså föras i riksdagen. Bland annat skulle åtgärdsprogram i form av attitydpåverkan och opinionsbildning kunna föras fram på den nivån. Det går att göra utan att påverka yttrandefriheten – det handlar ju bara om att säga emot.

Var står det att det är männens fel? Det hon skriver är ju att den här hetsen främst drabbar kvinnor, vilket inte alls är samma sak.