Agneta Åhlund och Åsa Landberg från Rädda Barnen:

Ny spårningstjänst kan leda till förtryck inom familjen

Publicerad 4 december, 2011 - 09:00

ÖVERVAKNING Nu finns en ny teknisk lösning på marknaden som gör det möjligt att via GPS följa och lokalisera sina barn. Behovet att skydda sitt barn är det argument som väger tyngst för att använda den nya tjänsten. På Rädda Barnen träffar vi barn som kontrolleras alltför hårt av sina föräldrar. Familjer där kontrollen inte skyddar utan är destruktiv och utgör en form av övergrepp. I de familjerna kan positioneringstjänsten bli ytterligare ett redskap för att kontrollera och förtrycka. Det skriver Agneta Åhlund och Åsa Landberg på Rädda Barnen.

Den tekniska utvecklingen har en svindlande fart. Ibland är de svårt att hänga med. För bara några år sedan benämnde vi internet med dess sociala mötesplatser som ny teknik. Det känns som längesen. Då, för några år sedan, när sociala sajter på internet var något nytt, ställdes nya krav på föräldrar och andra vuxna vad gäller att stötta och skydda barn. Utmaningarna fanns på många plan. Nu har vi vuxna lärt oss en hel del.

Moralpanik och tesen att den nya teknologin i sig är destruktiv eller ond var inte konstruktiv. Kommunikation via nätet är annorlunda – på gott och ont. Föräldraskapets principer och omsorgsförmåga är desamma. Och ofta hamnar vi i slutsatsen att både barn och vuxna bör bete sig på nätet på samma sätt som på andra arenor. Men vi behöver lite hjälp när tekniken är ny. När vi ska släppa ut våra barn på egen hand behöver vi veta något om de miljöer dit vi släpper dem. Vilka nätmiljöer kan vi jämställa med lekparken eller med skolgården? Med biblioteket eller frimärksklubben? Med busstorget eller missbrukarbänken i parken? Med rockklubben eller med svartkrogen? Vart vågar vi släppa våra barn?

Nu har ett företag lanserat en ny teknisk lösning som gör det möjligt att via GPS följa och lokalisera sina barn. Rädda Barnen vill hävda att tekniken i sig varken är ond eller god. Men den kan användas i goda eller onda syften. Och det kräver återigen eftertanke och en etisk diskussion.

Barn har rätt till en uppväxt utan övergrepp. Behovet att skydda sitt barn är det argument som väger tyngst för att använda den nya tjänsten. När barnet börjar röra sig utanför familjen ökar risken för att det utsätts för våld eller övergrepp av en främmande person. Bra. Men kan tekniken bli en falsk trygghet för såväl barn som förälder? Om verklig fara uppstår – skyddar då en mobiltelefon? Den kan ju lätt slängas bort eller lämnas – både av barnet själv och av en vuxen som är ute efter att skada barnet. Kan tjänsten rentav göra att föräldrar släpper sitt barn för tidigt?

Som förälder är det viktigt att kunna se barnets behov, och att kunna skilja ut det från sina egna behov. Så frågan är om barnet är i behov av GPS-tjänsten, eller om det är föräldrarna? Känns det tryggt eller kvävande att mamma och pappa vet var man finns? Barn har rätt till ett privatliv, till egna relationer, tankar och åsikter. På Rädda Barnen träffar vi barn som kontrolleras alltför hårt av sina föräldrar. Familjer där kontrollen inte skyddar utan är destruktiv och utgör en form av övergrepp. Familjer där föreställningar om heder styr och hotar barnets bästa. I de familjerna kan positioneringstjänsten bli ytterligare ett redskap för att kontrollera och förtrycka.

Barnets bästa förändras över tid. Förälderns regler och förhållningssätt måste följa barnets utveckling. För en tioåring kan en positioneringstjänst vara en trygghet. Kommer det att fortsätta att var det när barnet är femton? Eller blir det till en boja då? Det beror säkert mycket på tilliten till föräldern och till vad kunskapen om var barnet finns kommer att användas till.

Föräldrar behöver finnas för sina barn. Barnet behöver få prova själv, små steg i taget för att kunna utvecklas till en självständig vuxen. Och barnet kommer att begå misstag. Kanske är det just när misstag har begåtts som behovet av en trygg förälder är som störst; en förälder som kan förmedla tydliga gränser, men framförallt en förälder som förstår att det är mänskligt att göra fel och som fortsätter att älska och stötta.

Agneta Åhlund, chef för Rädda Barnens Sverigeprogram
Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnen

12 kommentarer

Birgitta Andersson
Naturligtvis, så har all ny teknik på för- som nackdelar.
Men att kanske kunna skydda den lille 8-10-åringen kan vara nog så viktigt och att man kanske då får söka nya vägar att förhindra förtryck och annat längre upp i åldrarna på helt andra sätt.
Tilliten till sina barn är enormt viktig och ibland så så får man även försöka ha överinseende med att dom felar. Det är nog något vi alla gjort i ungdomen och som även våra ”små skyddslingar” gör och alltid kommer att göra.
Så att direkt övervaka dom i alla lägen är totalt fel, men ändå, så kan denna tekniska utrustning vara till stor hjälp även för dom. Det händer mycket, särskilt på nätterna när dom ska gå hem. Så nog måste man se tryggheten i denna utrustning också.
Vilken avvägning…..så svårt. För det finns tyvärr föärldrar som mycket väl kan ”utnyttja” detta på ett fruktansvärt fel sätt.
Men finns det inga möjligheter att angripa problemen, för de ungdomar, där detta missbrukas, på något annat sätt än att stoppa spårningstjänsten? De flesta sköter med största säkerhet detta på ett mycket bra sätt och ska inte heller behöva bli ”lidande” för att några andra missköter det.
Majoriteten ska inte alltid behöva backa för en minoritet som felar.
http://genusnytt.wordpress.com/ AnnaF3
#svpol
Är det inte viktigare att bekämpa orsaken än olika teknologier. Mångkulturen och islam uppmuntrar familjstruktur byggd på förtryck. Avskaffa mångkulturen.
Birgitta Andersson
Vissa fenomen gällande förtryck förekommer i den svenska kulturen också, vilket är precis lika illa.
Så man behöver inte gå in i specifika delar av befokningen direkt.
Vi VET att det finns både kultur- som religiösa skillnader och där det är förtryck mot mestadels flickor/kvinnor, men vi har många fall inom de ateistiska, kristna osv. sfärena där det finns förtryck också, vilka även dom måste räknas in i den här diskussionen.
Hur går vi tillväga för att avskaffa dessa förtrycken?
Anonym
Visst finns det förtryck mot barnen i alla familjer men mer eller mindre. Kontrollen av barn inom islam är väl ändå det förtryck som tycker jag och många med mig gör stor skada. Aga är väl inte förbjudet? Men värst är väl förtrycket och kontrollen av barnens vänner eller pojk- och flickvänner, där flickorna får lida mest?
Anonym
All sådan här kontroll har vi blivit påtvingade tack vare att det händer mer och mer brott i samhället och föräldrarna är ju självklart rädda om sina barn…man blir alltså tvingade in i något tack vare cirkusdirektörens invandringspolitik eftersom det är den som står för 90% av ungdomsbråken.
Anonym
Jovisst kan gps-tjänsten användas för att kontrollera var barnets MOBILTELEFON befinner sig någonstans.
Så därför bör den förbjudas. Precis som mobiltelefoner bör förbjudas.
Även dörrar kan missbrukas och användas av kontrollerande föräldrar för att låsa in barnet så dom bör också förbjudas.
Anonym
Föräldrar med för mycket information över sina barn blir monster i fångvaktar kostym.
Hela vårt samhälle håller på att gå under pg.a överinformation.
Paranoida chefer kan övervaka för mycket och bara anställa lättkontrollerade anstälda.
vissa montörer är helt övervakade i dag värre än slaveri.
Anonym
nej men användningen för sjuka ändamål bör just stämplas som stalking..arbetsgivare som missbrukar gps data finns ju redan och då fortsätter idioterna med barnen utan att fatta konsekvenserna
Ulpa.L
Bra artikel.
Ett ”elektroniskt hundkoppel” på våra barn! Helt sjukt.
En 8-10 åring finner nog rätt snabbt på ett smart sätt att undgå denna integritetskränkande kontroll och hur man kränger av sig föräldrarnas kontrollbehov och deras övergrepp.
Barn är inte dumma och förstår nog rätt så snart att dom är totalövervakade av sina föräldrar. Därmed tappar de sitt förtroende och respekt för sina föräldrar över att de inte visar sin tillit och respekt till dem och deras självklara integritet.
Det är viktigt för barn att få ha sina egna hemligheter utanför föräldrarnas vetskap. Allt måste inte delas med föräldrarna.
Ett absolut nej till att ”elektroniskt” hundkoppla våra barn.
Stasi-metoder som inte hör hemma i vårt fria och demokratiska samhälle. Uuurrkk!
http://genusnytt.wordpress.com/ AnnaF3
UK studie visar att 91% av ”heder”-våldet är bland muslimer(!). Sluta hyckla, du sviker bara de över 70 000 flickor och kvinnor som lever med skräck och barbari. Samtidigt som man stoltserar med att vara ”feminist” ty man lobbar för flera miljonärskor i styrelsen!
http://avpixlat.info/2011/12/04/skambrotten-okar-i-storbritannien/
http://www.facebook.com/miaalthoff Maria Althoff
Mycket klokt! Använder mig själv av positioneringstjänsten i telefonen för att se att barnen kommer fram som de ska. Läs t.ex här http://www.barnsidan.se/blogs/ego/7097.htm
och har funderat på när övervakningen som man gör i ett gott syfte blir obehaglig för barnet. Jag övervakar dem dock aldrig i smyg utan berättar för dem att jag kommer följa dem mha telefonen.
Sen måste man ju som vuxen ändå försäkra sig om att barnen kan hantera situationer som inte är planerade, att det går snett osv. Positioneringstjänsten måste ju ses som ett komplement och inte en ersättare för vanligt förnuft och säkerhetstänk.
Birgitta Andersson
Var sjutton skrev jag om ”heders”-våldet”?
Det är annorlunda än just det förtryck vi pratar om nu.
Samtidigt som hedersvåldet ingår ju detta förtryck, vilket jag inte heller på något sätt förnekar.
men förtryck genetemot både kvinnor och barn förekommer bland etniska svenskar också, tyvärr i ganska hög grad.
Jag har haft det som mitt arbetsfält i många år under mitt yrkesverksamma liv, så jag vet.
I mångt och mycket så är jag emot en hel del av det som extremfeministerna skriver/säger, men eftersom jag är kvinna så är jag av naturen feminist. Så kom inte dragandes med feministsnacket. Det går inte hem här alls.
Däremot, så kan jag se ganska klart hur det kan se ut i vanliga svenska familjer också. Att arbeta mot det ena får inte utesluta det andra. Gör man det, så är man ganska enögd.