Occupy Södersjukhuset?

Eter att ha läst artikeln får man nästa intrycket att det är personalen som slår patienterna…..
Det kan väl inte vara vårdens uppgift att ha en uppfattning i den juridiska skuldfrågan. Dock kan det för behandlingen vara av vikt att reda ut hur skadorna har uppstått. Men knappast mer.
Låt den dömande makten göra sitt och låt vården göra sitt.

Är Södersjukhusets personalpolicy totalt obefintlig och vilka urvalskriterier har de egentligen???

Hur kan man ha personal i en verksamhet som skall bistå akut med den typen av attitydproblem? Det minsta man borde kunna kräva av den typen av personal är normal empati och en human människosyn.

Det känns mycket intressant att läsa vad Amanda Brihed o Maria Jern skriver om sjukvårdspersonals inställning inför kvinnor som misshandlas av sina män och sambos. Men då vill jag kanske berätta hur det var för kvinnor för 50 år sedan. Jag gifte mig med en som jag trodde mycket snäll och charmig man, som visade sig vara helt annorlunda när vi väl var gifta. Han visade prov på en råhet som var otrolig. Och hur hade gifta kvinnor det för 50 år sedan? Jo, så fort de fått barn, blev de hemmafruar och helt beroende i många avseenden av sin man. Jag fick örfilar, dragen i håret, sparkad (mitt vänstra ben är oerhört svagt idag pga sparkandet). Även när jag var gravid blev jag
misshandlad MEN vad kunde vi göra? Det fanns inga kvinnojourer, inga bostäder, inga daghem i någon utsträckning, få arbeten. Man fick helt enkelt stanna. Jag fick vid ett tillfälle ett knytnävsslag i bröstet och just där bröt min bröstcancer ut och
då var jag fast, hade inte ork efter det att söka arbete. Varför skriver jag nu detta? Jo, jag vill säga att samhället har vaknat när det gäller kvinnomisshandel och reagerar och agerar, vilket jag tycker är jättefint. Skilde mig först efter 25 år o har nu en helt underbar sambo. DÅ berättade jag det för väldigt få av mina vänner, man skämdes!

Hej lisakt
Tack för ditt inlägg i den här debatten. Jag kan förstå att du och barnen inte haft det allt för roligt under Er resa den tiden.

Jag är glad att du är här i dag!!!
Att du rest dig och kommit vidare. Det har både jag och Amanda med hjälp av våra käraste, närmaste och nätverk.

Samhället har kommit mycket längre än då på den tiden som du beskriver.
Jag möter ofta, än i dag, våldsoffer i nära relationer som inte fått det stöd eller backning som man kanske skulle kunna förvänta sig av sin omedelbara närhet och det är jag så ledsen över. Att dom, som du skriver, skäms när verkligheten uppdagas är ett sundhetstecken.

Tack för att du ville dela med dig..
Må allra bäst och ha fina helger
/Maria

trauner!
I Stockholmsläns landstings policydokument står:
”Vården har en unik möjlighet att komma i kontakt med våldsutsatta kvinnor någon eller flera gånger under deras liv. Ett bra möte kan sätta igång en upprättelse-, förändrings- och läkningsprocess. Ett dåligt möte med vården kan leda till att kvinnan står inför en större risk för våld i och med att hennes tillit och benägenhet att söka hjälp minskar, och att risken ökar att hon återvänder/skickas tillbaka till ett våldsamt hem.”
så det är inte fel på intentionerna eller dokumenten, snarare i kommunikationen..

/Maria

Amanda och Maria, har ni läst undersökningen, eller litar ni bara på att media skriver sanningen? Jag kontaktade Jens Ericson på Ekot, som skrivit följande artikel:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4850181

Jag ville själv läsa undersökningen för att se vad som sas och hur frågorna var utformade. Svaret jag fick var att ”studien är accepterad, men ännu ej publicerad därför kan det vara svårt att få tag på den om du inte pratar direkt med Maaret Casttrén på SÖS”

Jag undrar nu:
Har ni just pissat på SÖS personal baserat på kunskap om vad som faktiskt står i undersökningen, i vilket fall ansvariga på SÖS behöver ta krafttag för att hantera detta, eller har ni gjort det baserat på vad nyheterna rapporterat om en undersökning ni aldrig sett, i vilket fall ni ska be SÖS personal om ursäkt?

Jag tvivlar på resultatet av undersökningen men anser att det finns fall då kvinnan får skylla sig själv, nämligen då kvinnan är den som slår först. När vårdpersonal för 10:e gången får in samma alkis-tant som bråkat med sin alkis-gubbe om vem som druckit upp spriten, då blir man nog lite blasé. Sedan kunde det vara intressant att få reda på den utfrågade personalens härkomst. Många som jobbar i vården är invandrare varav en del har lite annorlunda syn på saker och ting, typ sharia…..

Hej Thomas!
Jo, jag har läst hela studien som finns hos NCK, Nationellt Centrum för Kvinnofrid.
Som varande en journalistdotter av födsel och ohejdad vana så vet jag att kritiskt inte ta allt vad som framkommer i media för ograverad ”sanning”..

”– Det här är tråkiga siffror. Vi arbetar aktivt med frågor kring den här patientgruppen, inte minst på akutmottagningarna. Tyvärr speglar undersökningen inställningen till misshandlade kvinnor i samhället i stort. Jag tror inte vi skiljer ut oss, säger Anna Nergårdh, chefsläkare på Sös.” är ett citat från gårdagens SVD.

Jag vet att många inom vården drivs av ett kall och gör underverk i sin yrkesutövning.
Det är inte och har aldrig varit meningen ”att pissa” på någon med denna artikel utan mer lyfta fram strukturer som slår på den som redan ligger.

Med vänlig hälsning/Maria Jern

Hej Maria

Mycket intressant! Tack för ditt svar. Du verkar ha gjort din läxa och någon på SÖS har sin kvar att göra.

Mvh/Thomas

Tack själv..
samt
Önskar dig trevliga helger framöver.
Mvh/Maria

alla alkisinvandrare var kommer de ifrån?

Tack för vänligt svar men vad som hände i fortsättningen är nog så fruktansvärt, min yngste son som varit sin pappas favorit blev i 40-årsåldern väldigt deprimerad, minns sig som åskådare till sin pappas misshandel av sin pappa och dagen före julafton 2002 tog han sitt liv trots 3 söta barn och vacker men kanske väl fordrande fru. Jag fick ett mejl där han skrev att barn som ser på
när deras mamma misshandlas blir också misshandlade. Något som är fruktansvärt svårt för mig är när jag blir tvungen att träffa min man vid barnbarnens födelsedagar och examina. Jag kan inte förlåta honom men min kvarvarande son, som fick mycket stryk har förlåtit sin pappa vilket var både för min döde son och mig svårt att förstå. Tack för att jag fick berätta.

Maria Jern eftersom du har läst undersökningen och deltar i debatten här, (mycket positivt eftersom det är få som gör det) kan du väl redovisa frågan som har tolkats som att personalen tyckte att det var kvinnans fel.

Du råkar inte ha en länk till själva rapporten? skulle väldigt gärna läsa den själv. Stämmer det att frågan som har skapat så mycket uppmärksamhet löd?

”Kan en kvinnas passiva personlighet bidra till att hon utsätts för våld?”

28% svarade ja (vilket för övrigt är närmare 1/4 än en 1/3) något jag absolut inte ser något konstigt eller anmärkningsvärt med, bortsätt från att 72% bevisligen svarade fel.

För visst vore det naivt att tro att en kvinnas beteende inte kan påverka om hon blir slagen eller inte. Om en kvinna beter sig passivt eller för den delen aktivt/aggressivt KAN givetvis påverkar förloppet. Det är inte konstigare än att var man väljer att uppehålla sig en kväll (hemmet eller puben) kan avgöra om man blir misshandlad eller att en kvinnas kläder kan påverka sannolikheten att hon blir våldtagen. Märk väl att inget av detta har något som helst att göra med att skuldfrågan. Misshandel och våldtäkt är fortfarande fel.

Vidare ska det tydligen inte finns en enda fråga i formuläret som ens berörde frågor om skuld vid kvinnomisshandel.

I så fall kan man fråga sig: Varifrån kommer slutsatsen att de 28% som svarade ja på frågan även skulle tycka att ”kvinnor som blivit misshandlade av sin partner får skylla sig själva.”?

Som det nu är får man intrycket att 28% av personalen tycker att kvinnor som blir misshandlade av sina partners alltid får skylla sig själva, vilket låter fruktansvärt (och otroligt)! … Eller kan det vara så att den befolkningsgrupp som dessa 72% representerar, och som inte förstår grundläggande orsakssamband alternativt väljer att blunda för det, har tagit över media?

Som sagt, jag skulle vilja läsa rapporten.

Enligt Svd ställdes det över huvud taget ingen fråga om huruvida misshandlade kvinnor ”får skylla sig själv”. Frågan som ställdes beskrivs så här:

”Påståendet var formulerat som att det kan vara ‘kvinnans passiva och beroende personlighet som gör att hon utsätts för våld från sin partner’. 28 procent av personalen tycker att det kan vara en del av orsaken säger hon [Mareet Castrén, en av forskarna bakom undersökningen].”

http://genusnytt.wordpress.com/

Kan bara konstatera att ni använder personalen på SÖS som kanonmat i er opinionsbildning.

Jag har tyvärr inte rapporten. Förslår att du skickar ett mail till Nationellt Centrum för Kvinnofrid, de skall ha den enligt uppgift från Maria Jern ovan.

Det här verkar vara rapporten:
http://viewer.zmags.com/publication/e94cf46a#/e94cf46a/1

Denna nyhet är en bluff. Personalen på södersjukhuset fick aldrig frågan om den misshandlande kvinnan får skylla sig själv.
Jag rekommenderar denna artikel skriven av en mer seriös journalist som inte sväljer allt:
http://arbetarbladet.se/ledare/1.4193279-forskning-fakta-och-journalistik

Frågan som personalen fick var: kan det vara patientens passiva och beroende personlighet som gör att denne utsätts för misshandel? 28 % svarade jag på den frågan. Och som Jenny Wennberg skriver:Det är nämligen stor skillnad på att svara ja på en fråga om huruvida det är kvinnans fel om hon blir misshandlad och att svara på en fråga om huruvida det kan vara patientens passiva och beroende personlighet som gör att denne utsätts för misshandel.

Jag gör en reflexion:

Det är sant att SöS-personal inte har påstått att misshandlade kvinnor får skylla sig själva, det är en grov överdrift. Men en tredjedel av SöS-personal uttrycker en form av förakt för svaghet, att det är ”svaghet” hos de misshandlade som liksom lockar fram våldet.

Alla som varit nära människor i relationer där våld och hot är vanligt vet att den våldsutsatta inte sällan uppför sig blidkande, undfallande, rent ut sagt jävla mesigt! De gråter och klagar men gör inget åt sin livssituation. Folk blir lätt irriterade på dom som inte kan stå upp för sig själv, för sin rätt.

Våldets funktion är att ta ifrån en människa självrespekt och styrka. Våld och hot lyckas ofta med det! Vad SöS personal ser när de (för)dömer en människa som de anser har ”en passiv och beroende personlighet” är resultatet av våld och hot. Inte orsaken till våld och hot. Bakvända världen alltså.

Vi ser idag en brist på professionalitet hos en tredjedel av SöS personal. Förståelse-brist inför vad våld gör med människor. Oförmåga att hantera sin egen irritation inför en ”ynklig” person man möter.

Det är mycket oroande!

Du säger något mycket viktigt Lisakt, tack!

Barn som ser och hör den ena föräldern hota och misshandla den andra – de barnen blir också misshandlade samtidigt. Barnets tillit till att vuxna rubbas i grunden. Såna barn kan bli som ”föräldralösa”…men vi andra förstår inte att barnet känner så, lever så.

När det inte längre går att tolka det som att kvinnor får skylla sig själva blir det alltså förakt för svaghet.

Att ta hand om misshandlade kvinnor på rätt sätt är säkerligen svårt och utbildningsinsatser kan behövas.

Frågan är dock om en slags tävlan i att sabla ner SöS personal är den rätta medicinen.

Nä, jag vill inte sabla ned någon.
En tredjedel av SöS personal uttrycker dock en spridd (van)föreställning, en moralism. De är ju inte mer än människor dom heller, men…

De skadar.

”Varje år mördas 15-20 personer som resultat av våld i nära relationer. Hur situationen sedan ser ut för personer som utsätts för sexuellt våld, våld i samkönade relationer eller liknande vågar vi inte ens föreställa oss.”

eh.. okej.. först påstår artikelförfattarna att 15-20 personer dör som resultat av våld i nära relation.. sedan i nästa mening har man tydligen exkluderat våld i samkönade relationer i dessa siffror?
Har man då även exkluderat män som dör i relationsvåld??
Vad gäller? Vad försöker ni säga?

Man tycks blanda äpplen med päron friskt, vilket tyvärr är rätt vanligt förekommande i liknande debattartiklar gällande våld i nära relationer. Dessutom tycks våld i nära relation blivit synonymt med mäns våld mot kvinnor – vilket är helt galet. Man osynliggör kvinnors våld mot män och våld i samkönade relationer, vilket ger en ske bild av verkligheten.

Vidare finns uppgifter om att kvinnor som råkar ut för våld i många fall själva är våldsamma. Vilket är en intressant uppgift som borde studeras närmare.
Det är för mycket svart/vitt tänkande när det debatteras relationsvåld, man gör det väldigt enkelt för sig.

Att någon skulle få skylla sig själv (oavsett kön) är självklart förkastligt.

Även ”en tredjedel” är en överdrift. En fjärdedel är närmare mätresultatet, dessutom handlade det om att ett passivt beteende kan vara en DEL av orsaken till våldet. Våld definierar man dessutom bredare än rent fysiskt våld, man inkluderar även verbala gräl. Se Lawokos rapport själv!

Det är inte NCK som har genomfört den aktuella studien. Den är bara källhänvisad till i en rapport från NCK. Det borde du veta om du verkligen har läst rapporten!

Med ”våld” avses inte heller bara fysiskt våld utan även psykiskt. Att ett par grälar med varandra är rätt svårt att mena något annat än att ”det är inte ens fel att två träter”.

Men tydligen även i organisationen av implementeringen.

Den 13 december 2011 11:13 skrev Disqus <

Vidare framgår det mer och mer att detta med att undersökningen skulle påvisa att SöS-personal skulle tycka att misshandlade kvinnor får skylla sig själva – inte stämmer.
Artikelförfattarna framstår då genast som ett par dumstrutar som rider på rykten och myter, utan att kolla fakta – vilket inte är helt ovanligt när relationsvåld debatteras.

Fram för mer seriösa debatter.

Tyvärr så stöter vi på ett mycket allvarligt problem här med personalen på Södersjukhuset.
Man har genomfört en enkät och fått fram politiska åsikter som inte överensstämmer med sjukhusets värderingar och samhällets.

Vad hävdar man att man ska göra då jo omskola personalen eller sparka den….I dagens KBT sjuka värld så tror man att man kan likt Pol Pott åsiktskontrollera sina anställda och tvinga på dom rätt åsikter.

Det är naturligtvis beklagligt att sjukhuspersonalen inte har rätt etiska och moraliska åsikter…
Ska vi göra samma saker med reportrarna på Sveriges radio?
Poliserna? Militären? Riksdagsmännen?

Har vi åsiktsregistrering i Sverige?

Våld i nära relationer är ett jätteviktigt ämne som förtjänar bättre än att fastna i en vedervärdig enkätundersökning som säkerligen misstolkats för det verkar otroligt att sjukhuspersonal skulle vara så empatilösa att man missunnar offer för våld medkänslor..nä detta är ett falsifikat.

Gårdagens journalistiska snedsteg borde ifrågasättas, eftersom konsekvenserna riskerar bli allvarliga

När Arbetarbladets ledarsida ringer upp professor Maaret Castrén, ansvarig för studien, visar det sig att det inte ens finns någon studie publicerad som vi kan läsa för att faktakontrollera Ekots uppgifter. Vad som finns är en ännu opublicerad studie, ett utdrag ur en bok där uppgifterna finns med och en föreläsning, vilken Ekot refererat till. Därför blir den naturliga frågan till Maaret Castrén om medieuppgifterna rörande vad som i nyheterna refereras till som studie stämmer. Svaret på den frågan från ansvarig professor blir:

– Nej.

Den ovan nämnda passusen har förvrängts och förenklats. Så till den milda grad att det inte finns någon egentlig täckning för påståendet om att en tredjedel av personalen vid Södersjukhusets akutintag anser att det är kvinnans fel om hon misshandlas.

De kvinnor som utsätts befinner sig i en mycket utsatt situation där man redan riskerar vara rädd för att inte bli trodd och inte kunna hitta någon hjälp ut ur sitt privata helvete. I ljuset av detta skadar nyheter som inte är korrekta. Det gör det nämligen möjligt för den som inte vill se mäns våld mot kvinnor att ännu en gång avfärda det som ett icke-problem. Det riskerar dessutom göra det än svårare för den som utsätts för våld att våga berätta om det i sina kontakter med vården. Enligt medierna är ju risken trots allt 30 procent att som kvinna möta vårdpersonal som tycker att det är ditt eget fel om du blir misshandlad.

Trots att sannolikheten för att du ska träffa någon som inte tycker att du är ett offer för att du valt att vara det är 83 procent. Om vi nu ska referera till studier.

http://arbetarbladet.se/ledare/1.4193279-forskning-fakta-och-journalistik

Den i sin helhet ännu opublicerade studien som undersöker attityderna kring misshandel visade enligt Sveriges Radios Ekot att en tredjedel av de tillfrågade anställda på Södersjukhusets, Sös, akutmottagningar i Stockholm tycker att kvinnor som blir misshandlade själva bär skulden till det.

– Det är missvisande påståenden, säger Mareet Castrén, en av forskarna bakom studien, till Dagens Medicin.

– Det finns ingen sådan fråga i studien.

Enligt henne är frågan som skulle visa den inställningen i själva verket ställd som ett påstående och med annan betydelse: att kvinnor med en passiv personlighet löper större risk för våld från sin partner än de som inte har en sådan personlighet. 28 procent av de tillfrågade vårdanställda instämde i det.

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/uppgift-om-attityder-missvisande/

Med vänlig hälsning
Ulrik Pekkari

Jag tror inte att det är ett falsifikat att påstå att en snyftande, beroende och passiv ”personlighet” som inte har kraft att stå upp och försvara sig…väcker irritation. I synnerhet hos personal som möter sådana dag efter dag. Vårdpersonal nöts!

Denna tredjedel personal som visar viss förståelse för våldsmannen (oftast en man, men inte alltid) visar förståelse för att ”svaghet” triggar våld. Och det gör det faktiskt!

Våldets funktion är att framkalla ”svaghet” och när den väl blivit verklighet, brukar våldet eskalera, förvärras. Det är först då sjukhusen kommer in i bilden, tar hand om skador. Och då möter personalen en människa som beter sig som en våt fläck.

Kanske handlar det inte om empatilöshet? Utan mera om brist på kunskap, o-professionalitet?

Hela denna historia med undersökning publicitet är en fars..av brist på kompetens..
åsiktskontroll inför offentlighet som förstör förtroendet för personalen med misstolkningar etc..skandal

Hela situationen är full av skam och lögner där våldet är slutet.
värjskador och misshandlade män och misshandlade kvinnor..
Att personalen som har annat för sig ogillar familjevåld…bahha
skärp er debatera detta på annat sätt och fokusera på våldet..
sjukhuset får ta hand om farsen på sjukhuset.

Ja, det är ett varnande exempel. Forskare ska SITTA PÅ undersökningsresultat tills rapporten är färdig. T o m låsa in den:-)

Men då anklagas de väl för hemlighetsmakeri i stället?

hmm forskningsresultat eller åsiktskontroll hmmm
Det liknar män som släpar ut kvinnor i skogen och gör hemska saker med dom…
Eller kort kort våldtäkt skyll dig själv..
Nej politiska pseudovetenskapliga undersökningar ska inte publiceras det kallas källkontroll

Vad framgår det att personalen visar förståelse för våldsmannen Gunnel?

Det är snarare så att varje människa har ansvar över sig själv. Genom att stanna kvar i en våldsam relation blir ju offret nästan en medbrottsling, som låter detta fortgå.
Man måste kunna ställa krav på att kunna lämna en sådan relation, även om det är svårt. Det är sannolikt det vårdpersonalen tröttnar på – att se samma offer om och om igen..

Inte falsifikat utan bara grov manipulation och förvrängande av sanningen, vilket du också gör dig skylldig till när du säger att de skulle ha förståelse för våldsmannen.

Undersökningen säger heller inget om att vårdpersonalen skulle tröttna bara att en viss personlighetstyp kan vara mer utsatt.

Men vi vet ingenting om inställningen angående våld hos vårdpersonalen på SÖS. Det hela framstår mer o mer som en tidningsanka. Har ni (Brihed och Jern) pratat med vårdpersonalen? Nu börjar ni rikta anklagelser mot en hel personalgrupp baserade på ytterst osäkra och förmodligen förvanskade uppgifter. Det här är rent bedrövligt. Tidningarna som i braskande rubriker gick ut med uppgifterna (och TT) tar inget ansvar för sina uppgifter, behöver inte göra det.

Jag skulle vilja att personalen på SÖS själva fick skriva en artikel och publicera här, det är det enda rätta. Ge sin syn på saken. I övrigt, var god läs:

http://www.second-opinion.se/so/view/2287

Visst är det så Gunnel att våld är till för att framkalla svaghet,

för att den som utövar våldet ska få växa, en liten människa med dåligt självförtroende som gör någon annan mindre.

Det borde inte väcka irritation hos någon, inte ens hos trött sjukvårdspersonal eller hos polis,
vem skulle bli irriterad på en pipande kattunge…nej det borde väcka vrede och avsky mot förövarna.

Och nog har man hört många gånger att den slagna/slagne har nog ”inte varit helt oskyldig” eller ”vad har hon/han gjort för att reta upp honom/henne”…så det är inte ovanligt att man försvarar förövaren, speciellt inte om det är en kompis eller någon i hög ställning.

Du skriver: -”Genom att stanna kvar i en våldsam relation blir ju offret nästan en medbrottsling, som låter detta fortgå.”

Det du skriver är nästan sanslöst, helt galet, du gör alltså offret till brottsling!

Om en man tar hit en Thailänds kvinna, gifter sig med henne, slår henne och torterar henne, så är det alltså hennes eget fel att hon inte har styrka att ta sig ur situationen.

Vet du inte att förövarna ofta först ser till att alla kontakter med omgivningen upphör, offret blir ensam med förövaren, sedan börjar kränkningar, våld och psykisk nedbrytning av offrets vilja.
Dödshot om offret avslöjar förövare…och du kräver att det offret ska stå upp och gå?

Vem har ansvar när ingen skyddar offret, som går, och döden blir det slutgiltiga ödet.

kommentar hoppade fel

Man ska akta sig för att förenkla relationsvåld. Det är ofta inte svart eller vitt.
Visst finns det de som slår utan någon som helst anledning, men de finns också de som tar till fysiskt våld efter att ha utsatts för långvarig psykisk terror. Vilket i sammanhanget naturligtvis kan ses som förmildrade omständighet.
Att någon är offer innebär inte per automatik att offret är helt oskyldig, särskilt inte inom relationsvåld där det ofta är mycket mer komplicerat.
Jag vidhåller naturligtvis att allt våld är fel.

Jag tror att den absolut största delen av våld inom hemmets väggar skulle ses som Oprovocerat med en utomståendes ögon,

men problemet kan vara, i någon mån, att de som slår, själva är skadat gods och har utomordentligt låg självkänsla och därmed tolkar in signaler som inte finns, och även är överdrivet känsliga, för blickar tonfall och ord,

med andra ord så tror förövaren att alla andra vill skada dem, och anfall är bästa försvar…slå och kontrollera innan den andre sårar och lämnar dig, för visst är hon intresserad av grannen, affärsinnehavaren, läraren eller sin ungdomskärlek,

eller som man säger de(förövaren): tror att allt handlar om dem,

Så inte är det enkelt, absolut inte, det har jag aldrig skrivit,

och det finns inga förmildrande omständigheter, som du skriver, när någon slår,
då får de väl helt enkelt gå istället, som du skriver på annat ställe, gå innan man slår…

Självklart kan det finnas förmildrande omständigheter.

Som ett exempel kan du då inte se någon skillnad på följande fall:
- En man går genom staden och blir plötsligt påhoppad och grovt misshandlad, helt oprovocerat.
- En man går hem efter krogen, alkoholpåverkad, och knuffar folk och är ute efter bråk. Till slut tröttnar en person, som blivit utsatt för knuffar och diverse verbala oförskämdheter, och ger mannen en smäll.

För dig finns ingen skillnad i dessa två fall?

Likväl kan det finnas förmildrade omständigheter i relationsvåld.
Det finns rättsfall där man tagit hänsyn till att kvinnan som mördat sin man blivit utsatt för systematisk misshandel i flera år – till slut fick hon nog.

Det finns inga förmildrande omständigheter när det gäller Envägsvåld,
det är envägsvåld jag pratar om, som för det mesta sker som kvinnomisshandel inom hemmets väggar, eller mindre vanligt mansmisshandel inom hemmets väggar.

Dina exempel:
Mannen som knuffas utövar våld,

om han bara hade gormat otidigheter, eller som din andre man bara går på gatan, så skulle den som slår honom dömas för olaga våldsutövande,

den andre mannen, som utövar våld genom att knuffas, om någon slår den som knuffar, då blir det ett slagsmål mellan två individer,
inte misshandel av en person som tar emot slag,

så i fallet med den knuffande och den som slår tillbaka blir utslaget i domen absolut inte lika som i det andra fallet,

så visst ser jag att det är två helt olika saker, skillnaden är klart synlig,

när det gäller förmildrande omständigheter så finns de bara om den som slår, själv har blivit misshandlad, inte i fall med envägsvåld,

det är inte vanligt att de offer som kommer in till sjukhuset har börjat slagsmålet, läs ovanligt,

ett stort problem är också att många som upplever envägsvåld aldrig kommer in till något sjukhus, de ligger hemma och läker sina skador,