Socialdemokraterna

WesterholmHogberg720

Nu får det vara nog!

Publicerad 18 januari, 2012 - 13:31

HÅKAN JUHOLT Vi anser att gränsen för oss gräsrötter nu är nådd. Vi tvingas nu varje dag försöka försvara något som i grunden inte går att försvara. Vi måste genomföra smärtsamma och dramatiska förändringar i vårt ledarskap. Ett ledarskap som i det läget inte bara kommer omfatta Håkan Juholt som person. Fler i dagens partistyrelse och Verkställande Utskott bör nagelfaras noggrant vid en sådan revision, skriver Johan Westerholm (S) och Peter Högberg (S).

Dag Hammarskjöld sade i ett tal på ett amerikanskt universitet på 1950-talet att vara lojal aldrig kunde innebära att hålla inne med saklig kritik. Denna inställning, grundad av den kanske främste svenske statsmannen genom tiderna, är det som är utgångspunkten för denna artikel. Ett inlägg i debatten vi bedömer att ingen politiskt aktiv i något parti någonsin vill skriva. Men vi har, som socialdemokrater, kommit till en punkt när vi måste framföra vad vi bedömer såväl befogad som sakligt menad kritik.

Situationen för socialdemokraterna är närmast att beteckna som ett parti i fritt fall med en stämning av kaos internt. Ett kaos som har många bottnar men som ytterst, det senaste halvåret, har förstärkts genom att det blir allt tydligare att partiet och dess ledning inte förstår vare sig sin samtid eller det nya medie- och samhällsdebattklimat som nu växer fram. Partikamrater skyller de vikande opinionssiffrorna på borgerlig media och personfixerade kampanjer. Det kan ligga något i detta men det är vad vi har att förhålla oss till. Samma partikamrater menar att vi inte får låta oss ryckas med i denna spiral och börja prata politik istället. Ingenting vore mer befriande men det politiska samtalet, och initiativet, äts upp av den tid som Håkan Juholt sedan den 7 oktober 2011 tvingats lägga på utspel, motutspel, dementier, förklaringar, ursäkter, motursäkter, urskuldande och annat som är direkt kopplat till hans roll som oppositionsledare och motor i det politiska samtalet. Vi har, genom att ha en partiledning som kollektiv som inte förstått snabbheten i det nya debattklimatet, försatt oss själva som parti i en situation där tiden för bortförklaringar och ursäkter ätit upp det utrymme som vi behöver för att driva opposition. Denna tid är spilld helt i onödan då vi hade kunnat landa rätt från början med en i allt väsentligt bättre förberedd partiledning och en ledning som förstått vilka villkor som gäller i dagens debatt. Villkor och ramar som utöver presskonferenser och väl förberedda tal nu alltmer domineras av sociala medier och direktutspel. Med en snabbhet som dagens ledning, som kollektiv, visar ingen eller ringa förmåga att gå i takt med.

De senaste dygnens utveckling, där Håkan Juholt skulle göra entré efter en lägre tids ledighet, förskräcker. Håkan Juholt valde att gå ut med direkt vilseledande formuleringar om (SD) stöd för försvarets personalförsörjning i syfte att bjuda in regeringen till breddare samtal. Om det var det uppriktiga syftet så torde få – om ens någon – förstå den inviten. Om det är en krystad efterkonstruktion, vilket låter rimligare, så är det ytterligare ett steg mot en punkt då vi måste genomföra smärtsamma och dramatiska förändringar i vårt ledarskap. Ett ledarskap som i det läget inte bara kommer omfatta Håkan Juholt som person. Fler i dagens partistyrelse och Verkställande Utskott bör nagelfaras noggrant vid en sådan revision.

Vi anser att gränsen för oss gräsrötter nu är nådd. Vi tvingas, på arbetsplatser, i idrottsföreningar , på vår fritid och i andra konstellationer nu varje dag försöka försvara något som i grunden inte går att försvara. Ett parti som inte kan kommunicera och när vi väl kommunicerar så är det för att be om ursäkt eller komma med bortförklaringar eller dementier.

Vi upplever en kommunikativ avgrund mellan gräsrötter och partiledningen, ingen nämnd och ingen glömd. Flera ledande företrädare för socialdemokraterna uppför sig mot varandra på ett sätt som är för oss helt främmande, ja, faktiskt rent av skrämmande. För att vi ska kunna gå framåt, locka väljare, prata och forma politiken så krävs det att alla företrädare kan hantera sitt uppdrag. Det direkta intrigerande som vi upplever pågår är inte acceptabelt.

Vårt tålamod är slut nu. Inte en vecka till av detta kan vi ta. Om det vi gått igenom i form av de senaste dagarna upprepar sig en enda gång till så är dagens ledarskap historia. Om de väljer att bita sig kvar under nya haranger av osammanhängande ursäkter kommer annars socialdemokratin i dagens tappning bli historia. Varje politiskt parti börjar och slutar sitt stöd på noll procent. Det är en universell sanning och gäller även Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Den dagen kommer socialdemokratiska ideal eventuellt leva vidare i andra partier, men säkert är det inte.

Johan Westerholm (S)
Peter Högberg (S)

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt