Anna Bergholtz, journalist och föreläsare om SVT:s reality Mot alla odds:
SVTs ”freakshow” är ett steg bakåt i tiden
MOT ALLA ODDS Realityprogrammet ”Mot alla odds”, i debatten beskriven som freakshow, visar funktionshindrade på äventyr i Afrika. Det som var tänkt som ett jättekliv framåt har blivit ett enormt steg bakåt. Det skriver Anna Bergholtz, synskadad journalist och föreläsare som själv medverkade i programmet CP-magasinet 2004 vilket hon trodde var början på något nytt. Se även Debatt ikväll, 22.00 i SVT1.
När beskedet kom om att SVT och Bolibompa anställt en programledare med funktionsnedsättning blev jag oerhört glad. Äntligen skulle vi funkisar få synas och vara med som vem som helst. Något jag hoppats på ända sedan jag arbetade med CP-Magasinet, då man sa att det var början till något nytt. Att man snart skulle få se oss funkisar i ”vanliga” program. Hitintills hade vi nästan enbart synts i nischade funkisprogram. Men nu äntligen!
Åtta år tog det. Men så kom pressmeddelandet om Mot alla odds.
Ur pressmeddelandet:
”Tänk dig att du befinner dig mitt i Afrika, och att du sedan ska ta dig 150 mil genom djungel, öken och snårig savann med mängder av vilda djur. Tänk dig nu att du dessutom är funktionshindrad…”
Jag förstod ingenting. Jätteklivet framåt hade blivit ett enormt steg bakåt. Att först inkluderas och sedan åter sättas i ”RESERVAT”. Kort därpå startade jag facebooksidan Mot ”Mot alla odds”. Detta för att ta ställning mot programmet.
Magnus Telander, på SVT upprördes över att jag dissade Mot alla odds, innan det ens börjat sändas. Det var faktiskt ganska enkelt. Jag ogillade konceptet.
Varför ska vi buntas ihop till en för tittarna homogen grupp? En grupp som av namnet att döma har alla oddsen mot sig att lyckas och att det är något man bör övervinna. Och varför enbart deltagare med funktionsnedsättning? Nej, enligt mig borde vi istället se funkisar i realityshows delta som vem som helst. Som i exempelvis Ung och Bortskämd och Robinson. Ja även Mot alla odds, om programmet också öppnar upp för deltagare utan funktionsnedsättning.
Det ena behöver väl inte utesluta det andra, menade Magnus Telander. Nej kanske inte det, men det gör det ju. Enda undantaget är ju Bolibompa.
Det är mycket känslor som kommer när jag ser de första avsnitten. Berättelserna är starka och även jag imponeras av den styrka deltagarna besitter. Men samtidigt frågar jag mig skulle vi få vara med om vi inte var villiga att dela med oss av våra funkisstorys?
Jag undrar hur reaktionerna blivit om man gjort ett liknande program med enbart bögar eller blattar?
Positiva till Mot alla odds menar att deltagarna kan inspirera andra och att det är bra att utvecklas med sin funktionsnedsättning. Men att få göra det i en realityshow med blandad grupp, ser jag inget hinder för.
Förstår jag inte att det här är deras chans att också få vara med? Är reaktionerna jag får från vissa funkisar, efter startandet av facebooksidan mot programmet. Inget kan bättre ringa in svaret på FRÅGAN varför jag ogillar Mot alla odds. Ska någon
människa ens behöva tänka så? Ska inte alla alltid få chansen att delta, oavsett vem man är? Så länge program som Mot alla odds görs, tror jag det mönstret blir svårt att bryta. Nej, bort med reservat-tv:n tack!
Vill du också ta ställning mot programmet – stöd facegruppen Mot ”Mot alla odds”.
- http://www.facebook.com/profile.php?id=676570685 Daniel Isaksson
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- http://profile.yahoo.com/Q5KMCLR5Z7MBVV27NBQOCCY4TI Johan
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- http://www.facebook.com/monicka.zachari Monicka Zachari
- Anonym
- Birgitta Andersson
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym
- Anonym





