”Ringhals order var tydliga: ingen får veta om säkerhetsriskerna”

KÄRNKRAFT Kvällens Uppdrag Granskning (8/2) visar på allvarliga säkerhetsbrister och lögner för att hålla skenet uppe om den ”säkra” svenska kärnkraften. Jag jobbade själv på Ringhals som säkerhetsvakt för ett tiotal år sedan och känner igen mycket av det som Uppdrag Granskning fått fram. Allvarliga tillbud, som vi rapporterade till bolaget överlämnades aldrig till högre instanser eller till polis. Det kunde handla om alkoholförtäring, vapeninförsel eller spioneri, bolagets praxis var tydlig. Locket på. Det skriver tidigare säkerhetsvakten på Ringhals Roger Windahl.

Kvällens Uppdrag Granskning (8/2) visar på allvarliga brister i säkerheten och lögner för att hålla skenet uppe om den ”säkra” svenska kärnkraften. Ungefär likadant var det på mitt bolag, vaktbolaget på verket, som jobbade på order och uppdrag från kunden Vattenfall/Ringhals. Allvarliga tillbud och farliga incidenter, som vi säkerhetsvakter upptäckte och förebyggde i flesta fall, rapporterade vi skriftligen till bolaget som sedan rapporterade vidare till säkerhetschefen på verket.

När myndigheter (såsom den lokala säkerhetsnämnden, SKI och SSI [som de hette på min tid], IAEA och Länsstyrelsen samt i vissa fall Polisen dök upp, då framförde man inte vad som egentligen inträffat och som fanns rapporterat i arkivet. Man la locket på, eller behöll informationen internt, för ett fåtal personers räkning. Man städade undan, putsade på fasaden, presenterade helt andra pärmar och dokument, och undanhöll det autentiska materialet för utomstående. Man såg på andra myndigheter som ”utomstående”, men explicit framhöll man ”öppna kort” och ”transparens”, ärlighet etc.

Jag och mina kollegor blev av våra chefer beordrade att inte berätta för nationella och internationella inspektörer vad vi varit med om, inte besvara deras frågor, hålla oss undan vid inspektioner och bara hänvisa dem till våra befäl och högre chefer om de ville förhöra oss eller veta någonting närmare etc.

När dessa inspektörer lämnat verket, då pustade cheferna ut, plockade ner instruktionspärmar som stått som prydnad i hyllorna under inspektionerna, slappnade av och blåste faran över för hela personalen.

Verkets ”säkerhetschef”, alltså inte det inhyrda vaktbolagets säkerhetschef, var ovetande om hur vaktbolagets chefer och gruppbefäl undanhöll viktig information och aktuella rapporter från bevakning och ronderingar under dygnens alla timmar. När det tillsattes en ny säkerhetschef som verkligen ville strama upp säkerhetsarbetet, höja nivån, följa säkerhetsinstruktioner till punkt och pricka efter kontrollmyndigheters anmodan och förordningar, då slog det gnistor och många inom säkerhetsavdelningen började baktala och motarbeta den nye chefen.

Man började misstänkliggöra honom, förlöjligade hans ambitioner och skakade oförstående på huvudet åt alla hans nödvändiga reformer som skulle förbättra och utveckla säkerhetsarbetet på kärnkraftverket. Säkerhetsvakter som annamade den ny chefens idéer, fick inom kort höra gliringar och klagomål från kollegor som inte uppskattade reformerna. De som hängde med på ”säkerhetståget” blev i många fall mobbade och fick höra: ”Sluta var så jävla nitiska och duktiga, ni får inte ett rött öre mer i lön för att ni följer förordningarna och ni får fler fiender hos kunden än ni får vänner!”

Allvarliga rapporter (om olagliga vapeninförsel på verket, alkoholförtäring, stölder och kriminella handlingar, spioneri utfört av säkerhetspersonal, fusk och mygel i säkerhetsarbetet med mera) överlämnades aldrig vidare till högre instanser eller till Polisen (Säpo). Definitivt inte vidare till media, eller några journalister! Locket på.