Föräldrar måste få välja bort foster med fel egenskaper

SELEKTIV ABORT Testet som gör det möjligt för alla gravida kvinnor att undersöka om de bär på foster med kromosomförändringar, framkallar starka känslor. Jag känner själv obehag inför denna teknik. Varför? Det finns tillstånd hos foster, som leder till svåra och meningslösa lidanden för barnet självt, om graviditeten fullföljs. Problemet med KUB-testet är att det är ensidigt inriktat på kromosomstörningar. Det är i praktiken ett test på Downs syndrom! Däri ligger det obehagliga, skriver filosofiprofessorn Torbjörn Tennsjö.

KUB-testet, som gör det möjligt för alla gravida kvinnor att undersöka om de bär på foster med kromosomförändringar, framkallar starka känslor. Jag känner själv obehag inför denna teknik. Varför?

Jag har argumenterat för, och tror fortfarande, att det i vissa fall är bra att man kan göra fosterdiagnostik och att det kan vara rätt att avbryta en graviditet på grund av vad man vet om fostret. Det finns tillstånd hos foster, som leder till svåra och meningslösa lidanden för barnet självt, om graviditeten fullföljs. Då är det bättre att barnet aldrig behöver födas. Jag kan också förstå föräldrar som väljer att inte sätta ett barn till världen med en sjukdom, som kan förväntas halvera livsspannet för det väntade barnet. De vill hellre göra ett nytt försök. Det är positivt om sådana val blir möjliga. Det innebär att sjukvården bör tillhandahålla fosterdiagnostik. Ju tidigare den kan utföras, desto bättre.

Har vi slagit fast att fosterdiagnostiken behövs uppkommer emellertid en svår fråga. Bör den vara fritt tillgänglig, eller ska samhället reglera användningen av den?

Här är lätt att tänka fel. Här är lätt att tänka på följande vis. Det är sant att det finns befogade användningar av tekniken, men den får inte missbrukas. Om människor väljer bort anlag för svåra sjukdomar, så är det bra, men inte om de till exempel väljer kön på sitt barn. En lista bör upprättas över legitima grunder för fosterdiagnostik.

Detta är emellertid feltänkt, då det innebär att egenskaper som godtas som grund för diagnostik och abort i så fall kommer att ses som tillstånd som av samhället är oönskade. Det går an att säga att man till exempel inte få välja bort foster för att man vill ha en pojke snarare än en flicka. Då samhället förbjuder ett sådant val säger det att flickor och pojkar är lika värdefulla. Men om samhället samtidigt godtar att barn väljs bort för att de kommer att födas med ett funktionshinder, till exempel såsom dövt eller förståndshandikappat, blir det underförstådda budskapet att samhället skulle vara bättre utan döva och förståndshandikappade.

Då är det bättre att låta tillgången till fosterdiagnostiken vara helt fri. Föräldrarna får själva, utifrån sin individuella livssituation, bestämma över fosterdiagnostik och abort. Selektiv abort ses som vanlig abort. Då värjer vi oss mot misstanken att samhället skulle han synpunkter på vad slags människor som ska få finnas. Vi måste samtidigt tänka att föräldrar i allmänhet är kapabla att ta det ansvar de i så fall ges.

Men är inte KUB-testet ett uttryck för den sorts frihet jag i så fall förespråkar? Nej, inte riktigt. Problemet är att det är ensidigt inriktat på kromosomstörningar. Det är i praktiken ett test på Downs syndrom! Däri ligger det obehagliga. Det är som om samhället inte önskar att det ska födas utvecklingsstörda individer. Vad säger det i så fall om samhällets syn på dem som lever med utvecklingsstörning?

Jag hoppas teknikutvecklingen går snabbt så att KUB-testet blir en parentes och ersätts av test som möjliggör alla upptänkliga val, begränsade enbart av vad vi kommer att kunna diagnosticera. Först då lever samhället upp till den neutralitet det bör leva upp till, och föräldrarna får det ansvar de bör ha. Det är de som ska leva med barnet de sätter till världen. De och inga andra ska ha den kontroll som är möjlig att ha över förloppet.