Feminism

Foto: Orlando G Boström

Hårdebatten var tjatig redan när Linda Skugge drev den på 90-talet

Publicerad 2 april, 2012 - 16:30

FEMINISMEN 2012 Det har inte hänt något sedan 90-talet? Trams. Fast det beror såklart på var man tittar. Läser man bara DN, så nej. Men den tidningen är sällan platsen för inspiration till nya idéer och samhällsanalyser. Det finns en uppsjö nya tankar kring genus, klass, sex och etnicitet, läs bara de feminist- och queerantologier som kom under 00-talet. Däremot har Linda Skugge rätt i att hår- och slampdebatten är tjatig. Vilket den redan var på 90-talet, skriver Petra Östergren, författaren till Porr, horor och feminister.

Jag älskar Linda Skugge. Hon skriver alltid bra. Kort, kärnfullt, provokativt – och härligt motsägelsefullt. Hon håller stilen, år efter år. Hennes texter är liksom samtidigt konservativa som framåtblickande. Och så var hon skön som lämnade tyckar-medie-branschen och istället startade framgångsrik PR byrå. Snyggare blir hon också för varje år.

Men med henne håller jag sällan.  Åtminstone inte i feministfrågan.

Det har inte hänt något sedan 90-talet? Trams. Fast det beror såklart på var man tittar. Läser man bara DN, så nej. Men den tidningen är sällan platsen för inspiration till nya idéer och samhällsanalyser. Särskilt inte i feminist- och kulturfrågor. Istället kan man förslagsvis läsa de nya feminist- och queerantologier som publicerats under 00-talet. En av dem var jag redaktör för. Där skrev någon att våldtäkt inte är det värsta som kan hända en kvinna, en annan kritiserade nämndemannasystemet ur ett feministiskt perspektiv, en tredje skrev om polygamins fördelar och en fjärde om fuck off-pengar. Bland annat.

Sedan finns en uppsjö nya tankar kring genus, klass, sex och etnicitet, läs bara tidningar som Arena och Neo. För att inte tala om alla böcker, forskningsprojekt och gräsrotsgrupper som stöter och blöter frågor om samkönad partnermisshandel, transgenderbegär, kommersiellt sex och socioekonomiska aspekter på jämställdhet. Jag är med på Genuslistan, ett nätforum för jämställdhetsforskning, och blir alldeles matt av mängden mejl om det ena (ibland besynnerligare) forskningsprojektet efter det andra. Ja, och så fick vi ju ett feministiskt parti också under 00-talet.

Däremot har Linda Skugge rätt i att hår- och slampdebatten är tjatig. Vilket den redan var på 90-talet.  Precis. Vem bryr sig? Kan vi inte gå vidare någon gång.?

De som bryr sig är naturligtvis tjejer som blir utsatta för trakasserier för att de inte anpassat sig till en rådande norm. Här ska vi dock observera två saker: vilka kvinnonormer det handlar om och vilka som är de bästa motståndsstrategierna.

För det är inte vem som helst som tar illa upp av att bli kallad ”slampa” eller ”hora”. Läs Fanny Ambjörnssons avhandling ”I en klass för sig”.  Under ett års tid hängde hon med tjejer i två olika gymnasieklasser och visar att tillmälet bara funkar när det riktas mot de finare medelklassflickorna, inte mot ”kickerstjejerna”, de med arbetarklassbakgrund. De kallar sig själva och varandra för det, som en subversiv och kärleksfull motståndsstrategi och identitetsskapande handling.

Det kunde den dominerande medelklassfeminismen ta lärdom av. Kampanjer som ”vägra kallas hora” ifrågasätter inte normer kring hur kvinnor ska bete sig, de förstärker dem – och ger därmed killar och män ett förträffligt trakasseriredskap. Dessutom finns det riktiga ”horor”, folk som säljer sex, som säkert skulle uppskatta en gnutta feministisk solidariet.

Så jag skulle vilja säga att det som inte är nytt är Skugges angreppsvinkel. Hur ofta hör vi inte att ”ingenting har hänt” i kvinnofrågan?  Eller ”det går för långsamt”? Det upprepas till leda av aktivister, skribenter och riksdagsledamöter.

Det har visst hänt en massa saker. Gå tillbaka hundra år och kvinnor hade inte rösträtt. Gå tillbaka hundra månader och vi hade inget FI. Gå tillbaka hundra dagar och det fanns inte parlamentariskt stöd för att ensamstående kvinnor skulle få insemineras eller att transsexuella kvinnor slippa sterilisera sig för att genomgå juridiskt könsbyte.

Samhällsförändring tar tid. Och ibland kan det vara bra, för kampanjer och reformer som skyndas igenom riskerar att bära på exakt de fördomar och hinder man önskar utrota.

Petra Östergren, författare och doktorand i socialantropologi vid Lunds universitet

Petra Östergren är en av dem som lanserade feministiskt självförsvar i Sverige i början av 90-talet.

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt