Feminism

Foto: Alicia Nathanson Thulin

Vi besegrade Fröken Sverige – sen kom Kissie

Publicerad 4 april, 2012 - 15:47

FEMINISMEN 2012 Vi kämpade mot Fröken Sverige-tävlingen på 90-talet och segrade. Men när jag läser bloggar och tidningar slås jag av hur många unga tjejer som fortfarande lägger ner oändligt mycket energi och möda på att se ut och vara ungefär som det forna Fröken Sverige-idealet. Alla dessa modebloggar, ego-pics och ältandet om vad man ska ha på sig och hur man ska sminka sig. Varför bryr de sig så mycket om Kissies kropp? Var det förgäves som vi ”dödade” Fröken Sverige? Vi trodde att kvinnoidealet skulle utvecklas mer än den gjort under de mer än tio år som gått, skriver Kristina Thulin.

För 13 år sen stod jag i ett direktsänt tv-program och debatterade högljutt Fröken Sverige-tävlingens vara eller icke vara med dåvarande tv4-VD:n Jan Scherman. Tillsammans med Jenny Östergren hade jag precis skrivit vår andra arga feministiska bok Bimbobakslaget – där vi ifrågassatte ytliga och förminskande kvinnobilder i media och reklam. Boken blev en del i den debattvåg som sen pågick under flera år och där frågor om utseende, kropp och ideal stod i fokus.

Jag tror inte att det var min förtjänst att Fröken Sverige något år senare försvann från kanalen, även om debatten fortsatte och sen fördes av flera. Det handlade säkert mer om pengar än vilka ideal programmet spred. Men fortfarande kan jag känna mig lite stolt över att jag stod där och tog strid mot min egen högste chef på bästa sändningstid.

Nu är den töntiga Fröken Sverige-tävlingen nedlagd sen flera år tillbaka. Men när jag läser bloggar och tidningar slås jag av hur många unga tjejer som fortfarande lägger ner oändligt mycket energi och möda på att se ut och vara ungefär som det forna Fröken Sverige-idealet. Alla dessa modebloggar, ego-pics och ältandet om vad man ska ha på sig och hur man ska sminka sig. Fula silikonideal, poserande brudar och ständigt tävlande om vem som är ”snyggast”.

Varför har vi stannat där? Hur kan så många unga tjejer sitta klistrade framför ytliga såpor om kvinnor i Hollywood eller fotomodellstävlingar? Varför bryr de sig så mycket om Kissies kropp eller var man får tag på serumet som får ögonfransarna att växa? Var det förgäves som vi ”dödade” Fröken Sverige?

När vi skrev Bimbobakslaget trodde vi nog att kvinnoidealet skulle utvecklas mer än den gjort under de mer än tio år som gått sen boken kom ut. Istället får jag nu känslan av att kvinnorollen blivit snävare, och att många unga tjejer idag jobbar ännu hårdare för att uppfylla rollen som objekt. Hur blev det så?

Idag vet vi att framtiden på många sätt är kvinnornas. Vi presterar bättre i skolan, utbildar oss mer, lever längre, är ofta skickligare på att kommunicera, lyssna och läsa av. Vår ofta relationsinriktade uppfostran gör att vi har goda förutsättningar att t ex bli bra och moderna ledare.

Ändå är det fortfarande män som dominerar i det offentliga rummet och i miljöerna där de stora besluten fattas. Män verkar älska att se på andra män och det gäller inte bara fotboll. Ett exempel är alla dessa talkshows och tv-program med manliga programledare. Filip och Fredrik, Skavlan, Robin Paulsson, Alex Schulman, Magnus Betner och Marcus Birro. De kvinnligt titulerade programmen är undantag, och måste ha dubbelt så många tittare för att inte läggas ner. Och kom inte och säg att det handla om att killar är roligare eller gör sig bättre i tv! Jag känner många fler underhållande kvinnor än män. Många av dem skulle göra sig utmärkt i en talkshow. Men jag vet hur mycket hårdare kvinnor nagelfars och granskas om de ska få en plats i rampljuset. Hur mycket oftare de avfärdas som trista, bitchiga eller ”kärringaktiga”.

Kvinnor som passerat Mama-åldern ska helst uppföra sig som oförargliga Maria Montazami-kvinnor eller positivismpredikande livscoacher för att lyftas fram i offentligheten. Med sådana kvinnliga förebilder att spegla sig i är det inte undra på att unga tjejer går vilse i sina egobloggar. Och där riskerar de att bli kvar.

För när det verkligen gäller är det tyvärr fortfarande ofta så att en man lyfter fram en annan man. Kvinnorna blir ”alibin” som inte sällan anpassar sig för att smälta in istället för att stödja andra kvinnor.

Med viss förvåning konstaterar jag att riksdagspartierna nu leds av sju män och två kvinnor. Fem män i medelåldern, två något yngre män, en mycket ung kvinna och en förhållandevis ung kvinna. Precis som i tv-showerna finns en obalans i könsfördelningen. Hur 2012 känns det? Och vart tog den medelålders kvinnan vägen? Vem fyller tomrummet efter Maud Olofsson, Mona Sahlin och Stina Dabrowski?

Precis som Linda Skugge tror jag att det enda vi kan göra är att stötta och hjälpa varandra. Och då handlar det inte bara om att äldre kvinnor ska boosta de yngre. Lika viktigt är att unga kvinnor lierar sig med de som gått före och trampat mark för dem. Så istället för att ta ännu en egopic, läs en bok av Erica Jong, Germaine Greer eller Suzanne Brögger. Vissa saker förändras långsammare än vi tror. Men de kommer aldrig förändras om vi inte ibland tar striden.

Kristina Thulin journalist och författare till bland annat X-märkt Flickornas guide till verkligheten och Bimbobakslaget
Arbetar som redaktör och reporter på nybildade Nyhetsbolaget, TV4

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt