Högtider

WEB_INRIKES

Vad påskägget lär oss om kristendomen

Publicerad 6 april, 2012 - 08:00

PÅSK Blir det påskägg eller undervisning, frågade en journalist mig, när han fick veta att några barnbarn ska fira påsk med min fru och mig. Påskägg, förstås, med godis, sade jag, och de är undervisning. Det är ju en gammal kristen symbol. Det slutna, till synes livlösa öppnas. Påsken är en utmaning mot det jämntjocka. Vanliga dagar. Vanliga helger. Vanliga förträngningar. Vanlig återhållsamhet. En helg när man kan ta ut livets svängar. Ner och upp. Genom död till liv, skriver Anders Wejryd, Svenska kyrkans ärkebiskop.

Blir det påskägg eller undervisning, frågade en journalist mig, när han fick veta att några barnbarn ska fira påsk med min fru och mig. Påskägg, förstås, med godis, sade jag, och de är undervisning. Det är ju en gammal kristen symbol. Det slutna, till synes livlösa öppnas.

Invandrarna som först hade varit välkomna i Egypten men sedan blivit alltmer diskriminerade, kom loss, med Mose som ledare. Det slutna öppnades. Kraften i den befrielsen har både sydstatsslavar och anti-apartheidkämpar burits av.

Det yttersta nederlaget, att avrättas, att berövas sitt liv, att bli så kränkt att inget återstår, och just inga vänner heller, vänds efter Jesu korsfästelse i sin förbryllande motsats. Liv. Jesus går ur graven.

Påskägg, vare sig de innehåller levande kycklingar eller godis är påskundervisning – bara någon anar anknytningen.

Nu firar vi vårens ankomst. Vi glömmer det där med den gamla påsken, verkade någon blomsterkedja hälsa i sin reklam. Jaha. Det går naturligtvis bra. Men för mig blir ljuset och påskliljan ännu viktigare när de associerar till befrielse och uppståndelse och vår på alla plan. Den religiösa tolkningen och naturtolkningen vidgar och förstärker varandra.

Påsken är en utmaning mot det jämntjocka. Vanliga dagar. Vanliga helger. Vanliga förträngningar. Vanlig återhållsamhet. En helg när man kan ta ut livets svängar. Ner och upp. Genom död till liv.

Skärtorsdagen och nattvarden. Sveket men också gemenskapen. Löftena om att Gud inte vill överge oss, även om vi drar iväg. Långfredagen, själva inbegreppet av livets långtråkighet för många, är den dag då de flesta kan gå till sin kyrka flera gånger och följa dramat nästan timme för timme. Det är den dag då några kyrkor uppför någon av passionerna. Rakt in i nutiden talar den Lukaspassion som satts upp på tolv ställen i landet samt i Mariehamn under stilla veckan. Laddade, betydelsedigra ord av Göran Greider och kongenial musik av Rolf Martinsson. Påskafton. Dagen då inget händer i kyrkorna. Då altarena symboliserar gravar och inte måltidsbord eller Gudstroner. Och så, ofta redan vid midnatt, kommer ropet i midnattsmässorna: Kristus är uppstånden – och svaret Han är sannerligen uppstånden. Ropet sprider sig genom natten i påskottor och in i dagens högmässor. Och vad betyder detta för mig? Mycket lämnas, enligt kyrklig tradition och i ganska postmodern anda, åt deltagaren att tolka – men prästerna och musikerna försöker. Och de mest uthålliga provgår bryggan mellan under och vanlighet som läggs ut på Annandagen, vars kyrkoårstema är Vandringen med den uppståndne.

Dit folk går, går folk. Det gör skillnad hur vi väljer.

En riktigt stark påsk önskar vi varandra! Existentiellt nära. Genom att förtränga mörkret förtränger man gärna ljuset. Men genom att bejaka mörkrets existens kan ljuset bli verkligt betydelsefullt.

Anders Wejryd, Svenska kyrkans ärkebiskop

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt