Reglerna inte anpassade för såna som Pär Nuder

PÄR NUDER Att politik inte längre är en livstidssysselsättning är en sund utveckling. Det är bra med rörlighet mellan politik och näringsliv. Det är två sektorer som har mycket att vinna på att lära sig mer om varandra, något som kommer hela samhället till del. Däremot behövs det bättre regelverk än i dag. Pär Nuders ersättning är formellt sett helt i sin ordning, men rimligen inte i enlighet med vad som var tänkt med systemet. De som lämnar politiken bör också bära med sig de idéer och värderingar som från början fick dem att engagera sig, skriver Jonas Morian.

Politik är inte längre en livstidssysselsättning. För riksdagsledamöter, statsråd och andra toppolitiker är det i dag inte självklart att efter avslutat värv hoppas på generaldirektörs- eller landshövdingsposter. Inte heller har partierna någon försörjningsplikt gentemot sina egna.

Det här är en sund utveckling. Den har inneburit att alltfler tidigare politiskt folkvalda och tjänstemän prövar sina vingar inom näringslivet. Många gånger framgångsrikt.

I medierapporteringen resulterar det tyvärr ibland i syrliga kommentarer, inte minst när socialdemokrater blir konsulter, direktörer eller näringslivsrådgivare. Då brukar det heta att de ”bytt sida”.

Själv tror jag att det är bra med rörlighet mellan politik och näringsliv. Det är två sektorer som har mycket att vinna på att lära sig mer om varandra, något som kommer hela samhället till del. Dörrarna borde stå öppna för att kunna gå in och ut i politiken; att åtminstone under några år testa på andra saker i livet – som exempelvis att starta egen verksamhet eller jobba inom näringslivet.

Däremot behövs det bättre regelverk än i dag. Som statsråd, riksdagsledamot etc. får man tillgång till mängder av känslig information som potentiellt skulle kunna vara värd mycket pengar på marknaden. Det finns i dag inga fungerande kontrollsystem som hindrar att sådan information används på ett otillbörligt sätt av politiker som lämnat sina uppdrag. Detta borde ses över. Det har exempelvis föreslagits en karenstid för statsråd och eventuellt också statssekreterare som går vidare till uppdrag inom näringslivet, något som såväl moderaterna som socialdemokraterna motsatt sig.

I dag rapporteras det att förre finansministern Pär Nuders rådgivningsbolag drog in 14,1 miljoner kronor förra året – samtidigt som han fått statsrådspension. Och det är formellt sett helt i sin ordning. Vissa styrelseuppdrag har gett arvoden han inte kunnat fakturera via firman, därför har Nuder inte fått full statsrådspension. Men det har ändå varit tillräckligt för inte behöva ta ut någon lön från näringsverksamheten under de senaste två åren.

Formellt alltså okej, men rimligen inte i enlighet med vad som var tänkt med systemet. Och självklart sticker det i ögonen på skattebetalarna som står för fiolerna.

Jag är övertygad om att de flesta som ger sig in i politiken gör det av hedervärda skäl. Man vill göra en insats och förbättra världen. För ett litet fåtal blir politiken en karriär och en födkrok. Några klamrar sig därför fast vid uppdrag och jobb, av rädsla för att inte ha något annat att försörja sig på. Detta gör dem till sämre politiker.

Därför är det alltså bra att nya karriärvägar öppnar sig för människor som under många år satsat på politiken och den vägen byggt upp kunskap, erfarenhet och viktiga nätverk. Men de som tillfälligt eller för gott lämnar politiken bör bära med sig de idéer och värderingar som från början fick dem att engagera sig. Man gör inte världen till en bättre plats genom att få statsrådspension samtidigt som man drar in miljontals kronor i konsultarvoden.