Livsstil

Caroline_engvall_720

”Ungas attityder gör att offret blir den anklagade”

Publicerad 10 maj, 2012 - 09:05

INGEN RIKTIG VÅLDTÄKT Unik svensk forskning visar att tio procent av flickorna och tre procent av pojkarna i gymnasiets årskurs tre har någon gång varit utsatta för grova sexuella övergrepp, enligt Ungdomsstyrelsens rapport ”Se mig”. Av dessa sker 40-45 procent av övergreppen unga emellan. Om förövaren är någon jämnårig – och inte den fula gubben i parken – kan det till och med vara svårare att bearbeta händelsen för unga. Skammen blir för stor, rädslan att det ska komma ut på skolan. Och vad var det egentligen som hände?

Vi har aldrig tidigare pratat så öppet om sex som nu. Ändå lever gamla attityder och normer kvar – och betyder förödande konsekvenser för unga som utsätts för sexuella övergrepp.

Blunda och tänk på ordet våldtäkt.

Visst är ”ful gubbe, park, mörk kväll” några av de första bilderna som kommer upp i ditt huvud?

Men faktum är att unik svensk forskning visar att tio procent av flickorna och tre procent av pojkarna i gymnasiets årskurs tre har någon gång varit utsatta för grova sexuella övergrepp, enligt Ungdomsstyrelsens rapport ”Se mig”. Av dessa sker 40-45 procent av övergreppen unga emellan.

Om förövaren är någon jämnårig – och inte den fula gubben i parken – kan det till och med vara svårare att bearbeta händelsen för unga. Skammen blir för stor, rädslan att det ska komma ut på skolan. Och vad var det egentligen som hände? Sa jag inte nej tillräckligt mycket? Vad jag för full?

Kvällens Dokument inifrån (klockan 21 i SVT1) ”Ingen riktig våldtäkt” visar Saras historia. I nian blev hon bjuden på sin första fest, blev berusad och följde med killen hon var kär i in i sovrummet. Dit kom också två av hans kompisar och förgrep sig på henne samtidigt som de fotograferade övergreppet. Sara hade inte förmågan att säga nej. Hon tyckte att allt var hennes eget fel, hon hade ju trots allt följt med killen hon var kär i.

I skolan försökte hon låtsas som om ingenting hade hänt och därför blev hon inte det typiska våldtäktsoffret i kompisgängets ögon. Hon visade sig inte ledsen utåt efteråt. Försökte bara glömma, låta allt vara som vanligt, satsa på skolan.

När bilderna sedan började spridas i skolkorridorerna konfronterade en lärare henne med att hon ”gav skolan dåligt rykte”.

Saras svåra situation – där hon plötsligt stod utan vänner och vuxenstöd – ledde till att hon fortsatte att träffa förövarna för att de hotade henne. För att hon ändå sökte kärleken. Med ännu mer ångest som följd.

Det är ett stort svek att vi vuxna inte orkar, kan eller vill se dessa unga. Vi har en tendens att undervärdera det som unga är utsatta för, lämna dem att lösa sina problem själva; problem som vi själva aldrig skulle acceptera att utsättas för på våra arbetsplatser. För alla som utsatts av övergrepp från en jämnårig blir situationen väldigt förvirrad. Jag gick ju in i det där rummet. Jag var ju lite full. Får jag skylla mig själv då? Det leder till att de unga inte anmäler dessa övergrepp. Vill glömma. Men övergrepp som tystas ner är ett av våra mest allvarliga folkhälsoproblem. De unga som försöker att låtsas som om övergreppen aldrig har ägt rum möter vi längre fram inom sjukvården med olika typer av symtom som kan komma efteråt, till exempel depressioner och sömnsvårigheter.

Därför är det så viktigt att sätta spotlighten på dessa attityder. Vi som vuxna måste ta ett större ansvar och bryta in så fort det finns minsta tecken på att ett barn eller ungdom blivit kränkt eller inte mår bra. Osäkerheten över hur man ska göra eller rädslan att göra situationen värre får inte ta överhanden. Det behövs utbildning såväl för unga som för vuxna om vad en våldtäkt är och vilka omständigheter som kan finnas runt en sådan situation.

Vi måste uppmärksamma dem som mår synligt dåligt – men inte heller glömma bort dem som mår på ytan bra. Som, precis som Sara, försöker förtränga och fortsätta vara duktiga för att ingen ska märka något.

Det kan vara de som mår allra sämst och som behöver mest stöd från den vuxenvärld som helst vill blunda.

Caroline Engvall, journalist och författare till böckerna ”14 år till salu”. Grundare av hjälpsajten intetillsalu.se.

Caroline Engvall har även skrivit ”Skamfläck” – om sex som självskadebeteende.

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt