Sajter som hänger ut invandrare slipper ansvar

MALMÖSKYTTEN Den misstänkte serieskytten i Malmö ska ha varit aktiv på en invandringsfientlig sajt och bland annat använt sajten för att få tag i namn och personnummer på kriminella. Om sajten begått något brott är oklart eftersom det inte granskats. I traditionell media finns skyddsnät som pressetiska regler men för andra aktörer som har ett journalistiskt syfte med sina sajter känns det som om ansvarsfrågan i mångt och mycket helt ignoreras, skriver Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund.

I dag inleds rättegången mot en misstänkt serieskytt i Malmö. Enligt uppgifter i massmedia har den misstänkte varit aktiv på en invandringsfientlig sajt och bland annat använt sajten för att få tag i namn och personnummer på kriminella.

Har sajten ifråga begått något brott som publicerat dessa personuppgifter? Det vet jag inte eftersom Datainspektionen inte granskat just den sajten. Men, skulle vi göra en sådan granskning skulle den i stort ta upp två frågeställningar: har webbplatsen ett journalistiskt syfte och hur mycket och detaljerade personuppgifter publiceras på sajten.

I personuppgiftslagen finns ett undantag för den som publicerar personuppgifter med ett journalistiskt syfte. Med journalistiskt syfte menas att man vill informera, utöva kritik och väcka debatt i samhällsfrågor. Har man ett sådant syfte, behöver man inte bry sig om de allra flesta reglerna i personuppgiftslagen.

Det här undantaget gäller inte bara journalister eller traditionella massmedier. Även en privatperson kan ha ett journalistiskt syfte, till exempel när man bloggar.

Helt nyligen polisanmälde Datainspektionen webbsajten Migileaks som publicerar domar som begärts ut från migrationsdomstolar. På sajten publiceras i bloggform inlägg om domar som rör asylsökande. Inläggen består typiskt av en kortare skriven text och en länk till den inskannade domen.

I vår granskning bedömde vi att sajten i stora delar har ett journalistiskt ändamål. Men, på sajten finns dock uppgifter publicerade som är av rent privat karaktär och som därför inte kan anses ha ett journalistiskt ändamål. I de publicerade domarna förekommer detaljerade beskrivningar av levnadsförhållanden med känsliga uppgifter som rör hälsa, sexuell läggning och religiös tillhörighet för namngivna personer som sökt asyl i Sverige. I de flesta fall publiceras även den asylsökandes personnummer och adress.

Att debattera och kritisera den svenska asylprocessen med hjälp av information från migrationsdomstolar är självklart något som kan ha ett journalistiskt ändamål. Däremot finns det en gräns för vad som kan anses ha ett journalistiskt ändamål och som man kan publicera på internet utan att man behöver ta hänsyn till bestämmelserna i personuppgiftslagen. I fallet med Migileaks har den gränsen passerats.

Hade personerna bakom sajten tagit bort direkt utpekande personuppgifter från domarna så hade läget varit ett annat. Då hade vi inte haft några synpunkter på sajten.

Yttrandefrihet är något väldigt viktigt och värdefullt, men det är också viktigt för sajter som exempelvis Migileaks att känna ansvar för de uppgifter som publiceras och inse hur stora och negativa konsekvenserna kan bli för de personer som pekas ut.

Jag vill minnas att det i förarbetena till Yttrandefrihetsgrundlagen sägs att yttrandefrihet är en rättighet, men den innebär skyldigheter och kräver ansvar. I traditionell media finns skyddsnät som pressetiska regler men för andra aktörer som har ett journalistiskt syfte med sina sajter känns det som om ansvarsfrågan i mångt och mycket helt ignoreras.