Skolan

holman_skolan_720

Pojkar diskrimineras i skolan

Publicerad 21 maj, 2012 - 08:37

SKOLPEJL Att pojkar har lägre betyg är för mig inget konstigt när man får se hur samhället ser på misslyckanden mellan könen. I svenska skolor råder nämligen en anti-pojkkultur. Om flickor gör sämre ifrån sig är de diskriminerade. Om pojkar gör sämre ifrån sig så är det deras eget fel och man pratar om en ”anti-pluggkultur”, skriver David Holman.

SVT:s nya satsning Skolpejl har fastslagit att man inte kunnat finna en enda kommun i Sverige där pojkar har högre betyg än flickor. Detta är självklart en tragisk nyhet för många i landet men knappast något nytt för dem som varit intresserade sedan tidigare.

Att pojkar har lägre betyg är för mig inget konstigt när man får se hur samhället ser på misslyckanden mellan könen. Om flickor gör sämre ifrån sig är de diskriminerade och man pratar om ett jämställdhetsarbete för att ändra på detta. Om pojkar gör sämre ifrån sig så är det deras eget fel och man pratar om en ”anti-pluggkultur”.

Att anta att halva befolkningen under 18 år har en så pass överenskommen ”anti-pluggkultur” är i det närmaste befängt och går endast att komma undan med om man ignorerar de underliggande faktorerna med problemet. I Svenska skolor råder nämligen en anti-pojkkultur. Utöver den betygsdiskriminering som pojkar utan tvekan råkar ut för har skolverket sett till att pojkars sätt att uttrycka sig på ska motverkas i sitt styrdokument genom att väldigt fiffigt formulera sig på följande vis: ”Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster”.

Detta låter bra men i praktiken innebär det att flickorna blir normen, lugna, stilla och skötsamma, precis vad lärarna önskar sig? Utöver betygsdiskriminering och ett oförstående inför pojkars sätt att uttrycka sig på som bidrar till den anti-pojkkultur bland skolor så finns det en sak till. Det är den medvetna förändringen av skolplanen så att flickors naturliga förmågor får en starkare roll i betygssättningen, så här står det till exempel i ämnet teknik där eleven ska ”identifiera teknikens estetiska och sociala aspekter”. Någon liknande förstärkning av pojkars naturligt starkare förmågor har inte gjorts i ämnet hemkunskap där man skulle kunna ”identifiera den tekniska och kemiska processen i matlagning och städning”.

Som om inte allt detta var mycket nog så finns det en sak till som är en bidragande faktor, lärarnas kön. Jag vill starkt uttrycka att det inte är lärarnas eget fel här utan det hela kommer uppifrån, för majoriteten av lärare är kvinnor idag och de är fler ju lägre ner i årsgrupperna man kommer. Dessa lärare har blivit utbildade i att de ska behandla alla på samma vis vilket innebär att lärarna tänker på hur de hade velat bli behandlade och bemöter då pojkarna på flickornas vis. Som att prata danska till en norrlänning, några ord kommer igenom men på det hela blir man bara trött och irriterad. Pojkar och flickor vill nämligen inte bli bemötta på samma vis oavsett hur fin den tanken är, istället ska skolor utbilda i att bemöta individen så som individen vill. Det gör att både pojk-flickan och flick-pojken blir bemötta på det sätt de är bekväma med och gör att de som har ett traditionellt uttrycksmönster blir bemötta så som passar dem bäst också.

Som avslutning vill jag ändå påpeka en könsuppdelning som finns idag hos vissa skolor. De delar upp idrotten mellan pojkar och flickor, något som hjälper flickorna i deras betyg då de vågar ta för sig mer på sina egna villkor vilket är jättebra, detta är ju det enda ämnet där flickor fortfarande inte är i ledning. Min fråga är bara, om det är så bra att flickor inte ska behöva oroa sig för stora, starka och aggressiva pojkar varför ska pojkar behöva lära sig språk med vältaliga, artikulerande och snabbläsande flickor?

David Holman, bloggar om skolpolitik

David Holman bloggar här:
Blogg

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt