Hovreportern Catarina Hurtig om prinsessdopet:
Estelle säkrar jämställdheten
ESTELLES DOP Estelle är en viktig symbol för vårt Sverige idag och för vårt Sverige imorgon. Ett kungahus i tiden och ett rike i tiden, där kvinna är väl så god som man. Att vi får två kvinnliga framtida regenter i rad är unikt. Medan kungahuset säkrar jämställdheten är det i många delar av världen fullständigt omöjligt att tänka sig en kvinna på tronen, skriver Catarina Hurtig.
Som mor ler jag förstås varje dag när jag vaknar bredvid min egen lilla prinsessa. Men som kvinna och som kunglig författare ler jag allt lite mer idag, ända från mitt frukostprat i Sveriges Radio Jönköping till mitt eftersnack i tyska och nederländska RTL.
Hela dagen gläds jag med det föräldrapar jag haft glädjen att följa innan de möttes – Daniel först i teorin i hypotetiska intervjufrågor om framtidens potentielle prins och Victoria i praktiken i lerhyddor på etiopiska landsbygden och i baracker hos de svenska kosovostyrkorna.
Jag gläder mig personligen och jag gläder mig officiellt. Jag är stolt över att för världen visa upp den viktiga ceremoni som ett kristet dop är. Och glad att vi via medierna kan göra det. Jag är stolt över att vara kristen, över att vara svensk, över att vara feminist, över att vara journalist, över att vara rojalist.
Men även republikanerna ler idag. För nog måste det uppröra åtminstone somliga undersåtar att det kostar en slant i form av säkerhet och förplägnad och städning att ställa till med präktigt kungligt dop-kalas. Och inte kan väl det vara rimligt att skattebetalarna ska stå för fiolerna bara för att ett föräldrapar ska döpa sin unge. Sådant där sker ju var och varannan dag. Inte var det någon som betalade för mitt kusinbarns namngivningsfest. Ja, så kan det låta. Om man går ut offentligt och tycker som jag.
Men prinsessan är ingen vanlig unge. Att vi får två kvinnliga framtida regenter i rad är unikt.
Margareta, ”Kung Byxlös”, hade ingen dotter att göra till efterföljare, annars hade hon nog lyckats, van att bli åtlydd som hon var. Kristina abdikerade barnlös. Ulrika Eleonora förklarade sig drottning då hennes bror Karl XII dog men gav vidare tronen till sin man. Inte heller dagens stolta moder Victoria var tänkt att bli regent vid födsel eller dop.
Medan kungahuset säkrar jämställdheten är det i många delar av världen fullständigt omöjligt att tänka sig en kvinna på tronen.
År 2000 gjorde jag en av mina första resor med kronprinsessan Victoria. Den gick till Japan och jag hade förmånen att tillsammans med henne besöka kejsarparet i deras palats Akasaka. En av mina japanska motsvarigheter hade fyrtio års yrkeserfarenhet av att bevaka kejsarfamiljen. Detta utan att någon gång ha sett kejsaren på riktigt.
Efteråt fick jag besök i Stockholm av ett åtta personer stort teveteam från Tokyo. De önskade intervjua mig om hur det fungerade att ha kvinnlig tronföljd och en blivande kvinnlig regent. Vår Victoria hade väckt både nyfikenhet och beundran. Själva väntade de spänt på en liten prins. Men kronprinsparet förärades en flicka, lilla Aiko.
Estelle är en viktig symbol för vårt Sverige idag och för vårt Sverige imorgon. Ett kungahus i tiden och ett rike i tiden, där kvinna är väl så god som man. Där ”Kung Byxlös” blir det normala. Medan ”Fru Statsminister” låtit vänta på sig!
Som tack för intervjun som dubbades och textades på japanska så att jag vid dagens VHS-uppspelning inte förstår vad jag egentligen sa, förärades jag ett vackert paket med Hans Kejserliga Höghets favorit-te. Jag har inte nänts dricka det ännu. Men kanske att jag öppnar påsen med handmålade japanska tecken och kokar mig en kopp att avnjuta ikväll när yran är över och Estelle upptagits i församlingen.
Sen tänder jag det ljus min dotter fick vid sitt dop i Slottskyrkan. Inte i den kungliga huvudstaden. Utan den i Kalmar Slott. Där ”Kung Byxlös” regerade de nordiska rikena beundrad för sin rådighet.
Må Estelle Silvia Ewa Mary bli en förebild. Må Gud välsigna den lilla och vårt land. Och må var feminist, rojalist som republikan, glädjas idag på hennes dopdag.
