Värsta förtryckarna är de som inte vill att dottern rakar könet

RAKNINGSDEBATTEN Det är inte alls givet att ett rakat underliv är ett större bekymmer än ett par rakade ben, men det finns föräldrar som tycker att det förra är förtryck medan det senare anses höra kvinnligheten till. Hur ska unga kvinnor tackla att deras föräldrar uppmuntrar dem att vara snygga, men att de får bannor om de också vill vara sexiga?, skriver Johanna Sjödin.

Först och främst vill jag klargöra att det förstås är negativt om någon känner sig tvingad att raka bort sin kroppsbehåring. Det gäller oavsett om avlägsnandet sker för sexuella ändamål eller inte och oavsett hur gammal kroppen behåringen pryder är.

Om normen bland vuxna kvinnor är slätrakade underliv kommer det med största sannolikhet även att vara normen bland yngre kvinnor. Vad talar för att unga som vill välkomnas av vuxenvärlden skulle bygga upp ett eget normsystem som inte omfamnas av den? Vill man förändra rakningsnormen bland unga kvinnor måste den förändras bland kvinnor överlag. Då håller det inte att låta vuxna kvinnor raka sina underliv utan minsta invändning. Inte om man vill utmana den normen det vill säga.

Om vuxna kvinnor skulle låta håret växa skulle sannolikt yngre kvinnor ta vid, men jag har egentligen inga synpunkter på om äldre eller yngre personer oavsett kön rakar sina underliv. För mig är det inte alls givet att ett rakat underliv skulle vara ett större bekymmer än ett par rakade ben, men jag har förstått att det finns föräldrar som tycker att det förra är förtryck medan det senare anses höra kvinnligheten till. Hur ska unga kvinnor tackla att deras föräldrar uppmuntrar dem att vara snygga, men att de får bannor om de också vill vara sexiga?

Ett rakat underliv kan förekomma i sexuella sammanhang och som förälder vill man gärna inte att ens 14-åriga dotters underliv ska göra det. Somliga föräldrar vill det så ogärna att de låtsas att 14-årsdagen inträder långt innan sexdebuten äger rum och andra intalar sig att deras döttrar som har sexdebuterat nog inte har gjort det. Varför skulle föräldrars önskemål om att senarelägga sina döttrars sexdebut vara mindre förtryckande än säg en rakningsnorm?

Det är viktigt att komma ihåg att föräldrar inte är vilka människor som helst, de kan utdela ”sanktioner” om de inte tycker att sina barn uppträder korrekt. Den manliga blicken som man ibland talar om torde vara enklare att ducka än sina föräldrars önskemål om hur man ska vara då de inte överensstämmer med ens egna. Det är svårt att ta normkritiken gällande könsrakning på allvar när man vet att det vanligtvis är samma personer som levererar den som också vill skapa ett klimat (kalla det press om du vill) där unga kvinnor inte får för sig att utforska sin sexualitet tillsammans med andra innan de åtminstone blivit myndiga.

När det kommer till könsrakning och sex är många föräldrar ganska ointresserade av vad deras döttrar vill. Vill de avstå sex och könsrakning kan de för all del hyllas som föredömen, men vill de något annat kör man över dem likt vid rådgivande folkomröstningar som resulterar i ”fel” resultat.

Om man utgår från att unga kvinnor kommer att ligga med uteslutande män och tror att de fyller 14 år ”långt innan de gör sin sexdebut”, varför drar man då som Malin Hülphers slutsatsen att 14-åringar rakar sina underliv på grund av mäns önskemål om hur kvinnor ska se ut där nere? Om de unga tonåringarna ännu inte utforskat sex så är det väl mest troligt att den enda blick de kommer att få uppleva är den kvinnliga i offentliga omklädningsrum?