Så klarade sig partiledarna i riksdagsdebatten

PARTILEDARDEBATTEN Bortsett från S skolpolitiska utspel var det tunnsått med nya initiativ i debatten. Partierna talade istället om sina hjärtefrågor. Det blir inte så lustigt när alla pliktskyldigt håller sig i stolpen. Men debatten var inte det värsta vi hört, och dessa direktsända diskussioner är fantastiska för demokratin.

Det blev en protokoll 1A-dag när partiledarna drabbade samman inför sommaren. Det blir inte så lustigt när alla pliktskyldigt håller sig i stolpen. Men en bra återspegling av ungefär hur landet ligger just nu:

Fredrik Reinfeldt som en knarrig studiecirkelledare, lite släpigt undervisande för att ge intryck av att vara ansvarstagandets främste apostel i en osäker tid; Mikael Damberg en 40-årig SSU-are som populistiskt kräver att statsministern ska förklara varför han sänker krogmomsen istället för att satsa på skolelever med problem; Åsa Romson som försöker överbevisa oss om att miljöpartiet numer är ett ansvarstagande parti som gör anspråk på makten; Jan Björklund pratade om hur framtidens skola ligger långt bort fast den skapas i nuet – och inte tvekar att säga att elevernas ska svettas lite om de vill lära sig något; Jonas Sjöstedt, en sonor radiotalare, knappast en kommunist att skrämma barn med längre, och som tappert försvarar det kommunala självstyret (åtminstone när kommunerna vill slippa riskkapitalister i vården); Annie Lööf, centerledaren som yngst försöker låta äldst, talar om sina många resor och att det är människor som startar företag; Jimmie Åkesson som gång på gång får förklara att han inte vill kicka ut någon ur landet; och så slutligen Göran Hägglund som tappert försöker försvara verklighetens folk mot de politiska korrekta pekpinnarna.

Nästan alla partiledare inledde med sina anföranden en internationell utblick. Den ekonomiska krisen i Europa låg hela tiden som bakgrund för debatten och diskuterades i flera anföranden. Här blev det också tydligt att debatten mellan de borgerliga partierna och de rödgröna i stor utsträckning återspeglar den splittring som finns i synen på vad som bör göras på det ekonomisk-politiska området i Europa.

Kanske var det främst statsministern som betonade hur de mörka molnen hopar sig, och att det här handlar om en strukturell kris som kan få episka dimensioner. Men det seminariebetonade upplägget var det ingen som riktigt hakade på.

Utbildningspolitiken blev ett huvudämne i debatten och oppositionsledaren Mikael Damberg presenterade ett nytt förslag om att Socialdemokraterna öppnar för några veckors obligatorisk sommarskola för elever som riskerar att gå ut ur nian utan fullständiga betyg.

Annars var det tunnsått med nya initiativ. Partierna talade istället om sina hjärtefrågor. Romson talade om klimatpolitik och infrastruktur, Hägglund talar om familjepolitik och hälso-/sjukvården, medan Jimmie Åkesson, förutom invandringspolitiken väljer att prata kriminalpolitik och nationaldagsfirande.

Protokoll 1A således.

Centerpartiet har sagt att man vill vara en motor för frihetsliga idéer i svensk debatt och i Annie Lööfs anförande märks onekligen en stark ambition att komma med initiativ och förslag i frihetlig riktning. Hon talar engagerat om behovet av ”reformer som skapar en ljusnande framtid”. Frågan är hur väl Centerpartiets kommande förslag är förankrade i regeringen?

Jonas Sjöstedt menar att ”Centerns grundproblem är att ni lyssnar för mycket på Timbro och för lite på folk som bor i landsbygden.” Själv talade Sjöstedt framför allt på temat vinster i välfärden. Han rasade över hur riskkapitalister gör vinster och framhöll att vänsterpartiets politik istället skulle ge många nya jobb inom vård och omsorg.

Kort sagt, till skillnad från fotbollslandslaget, så håller sig svenska partiledare i stolpen.

De var alla var upprörda över det som händer i Syrien, men ingen pekar på något konkret att göra.

Möjligtvis var det lite överraskande att både SD-ledaren och vänsterpartiet tog upp arbetskraftsinvandringens problematik.

Det var kanske lite nervöst också. Det var lite stapplande ibland, och några hade svårt att tala rent, så där som det blir med hjärtklappning och muntorrhet, typ, ”diskrimering” istället för diskriminering, de ”sätter punkten på en fråga”, och sade att ”det är talande att näringsministern inte talar om…”

Inget roligt värt att skriva in i Bevingade Ord kunde höras. Möjligtvis kommer vi att minnas miljöpartiets Åsa Romsons karaktäristik av regeringen – som en ”expeditionsministär”. Fast statsministern lovade att det skulle bli action till hösten…

Åsa Romson får också en guldstjärna för sin Strindbergsfråga – vad skulle August ha tvingats välja för utbildningsinriktning om han fötts idag: måla, skriva, naturvetenskap, språkforskare, performance? Mångfald av möjligheter bättre, där vi inte låses fast vid en livsbana för tidigt.

Det gjorde några försök att slå in kilar mellan partierna i Alliansen.

Mikael Damberg gjorde ett par försök att peka på splittringen i regeringskretsen. Han välkomnade att Centerpartiets Annie Lööf engagerar sig i näringspolitiken, men påminde samtidigt om hur statsministerns tidigare talat om Löfvens förslag på ett innovationsråd som ”ett fika- och kafferep”. Både Damberg och Sjöstedt försökte sedan slå in kilar mellan Kristdemokraterna och Folkpartiet i fråga om familjepolitik och jämställdhet.

Sommartiden till trots var det inte någon särskilt munter debatt. Lustigheterna var av det syrligt, ironiska slaget. Syrligast var statsministern, som sarkastiskt talar om hur oppositionspartierna i ”fyra olika riktningar utlovar revolutioner och lovar allt till alla.” Han beskriver dessutom miljöpartiet som siamesisk tvilling med vänsterpartiet.

Roligast var kanske Sjöstedt som tyckte att Jan Björklund borde fundera över att fler svenskar tror på UFO:n än på euron, men mer uppsluppen än så blev inte den här debatten.

Sammanfattningsvis. Det var inte en klassisk partiledardebatt, men inte heller det värsta vi hört.

Och egentligen är dessa direktsända diskussioner fantastiska för demokratin. Här har vi chans att få höra direkt vad de säger. Utan förvanskning av mellanhandsmedia.

Ta ett av de få konkreta förslagen som kom upp under debatten, socialdemokraternas krav på att de elever som inte klarat målen ska få några extra sommarlovsveckor till att läsa ikapp. När Aftonbladet ska presentera detta skriver de:

”S-krav: Indraget sommarlov för lågpresterande elever”

Den typen av systematisk förvanskning gör det svårt för partierna att kommunicera med väljarna på rimliga villkor. Medierna försöker systematiskt att skruva partiernas uttalanden så att de blir upprörande, dramatiska eller väcker rejält skvalp i tidningarnas pissrännor, istället för att kyligt redovisa vad som faktiskt sägs.

Därför ska vi vara tacksamma över den möjlighet direktsändningen ger oss att höra våra företrädare talar direkt till oss. På gott och ont, ska väl tilläggas.