Nytt politiskt landskap i Frankrike

FRANSKA VALET  Valresultatet var väntat. Francois Hollande fick den majoritet i nationalförsamlingen som han önskade och behövde. Nu kan han driva sin politik utan att bekymra sig om ett komplicerat parlamentariskt läge. Men han kommer ändå att få det hett om öronen, skriver Tomas Lindbom.

Fransmännen lever i ett helt nytt politiskt landskap. Efter sjutton år av konservativa presidenter och tio år med högerregeringar rullar nu en rödfärgad våg genom landet. Gårdagens val till nationalförsamlingen, den direktvalda kammaren i det franska parlamentet, ger socialistpartiet en knapp egen majoritet och den samlade vänstern omkring 340 av 577 mandat. Högern däremot backar kraftigt.

Valresultatet var väntat. Franska folket bekräftade resultatet från presidentvalet för en månad sedan. Francois Hollande fick den majoritet i nationalförsamlingen som han önskade och behövde. Nu kan han driva sin politik utan att bekymra sig om ett komplicerat parlamentariskt läge. Han kommer ändå att få det hett om öronen. Frågan är om någon fransk president ställts inför så stora utmaningar sedan General de Gaulles tid vid makten för femtio år sedan med utmaningar som kriget i Algeriet och majrevolten i Paris 1968. Hollande kommer som en av de främsta ledarna i Europa att tvingas hitta en lösning på eurokrisen. Han ställs samtidigt inför en inrikespolitisk situation där ekonomin är i obalans och de sociala motsättningarna mellan olika grupper i samhället ständigt växer i omfattning och intensitet. Frankrike mår dåligt 2012 och det franska folket vänder sig nu mot Francois Hollande med krav på resultat som förbättrar levnadsförhållandena i landet.

Socialistpartiet har nu stärkt sin ställning i landet och inom vänstern. Det gröna partiet och grupperingarna på den yttersta vänsterkanten har försvagats. Även mitten i fransk politik har lidit nederlag. Ledaren för Modem, Francois Bayrou, lyckades inte bli omvald och hans parti fick bara två mandat.

Högerpartiet UMP fick bara 220 mandat. För partiets del är det ingen katastrof i sig. Det franska valsystemet med majoritetsval ökar i allmänhet gapet mellan segrare och förlorare. Problemet ligger i UMP:s inre motsättningar som på sikt kan leda till dess sönderfall.  Motsättningarna grundas till stor del i förhållandet till Nationella fronten. Traditionellt har UMP avvisat allt samarbete med detta parti. Liksom alla andra partier har också den klassiska högern i Frankrike uppfattat Nationella fronten som odemokratiskt. UMP:s officiella linje sedan Sarkozys år vid makten har emellertid ändrats. Partiet har sagt sig varken vilja ingå allianser med socialisterna eller med Nationella fronten. Under valrörelserna i vår skedde hos vissa av partiets ledare ännu en förskjutning i förhållningssättet. Några visar nu intresse för ett direkt samarbete med detta främlingsfientliga parti. En av ministrarna i den avgående högerregeringen, Nadine Morano, sa häromdagen att hon delade Nationella frontens grundläggande värderingar.

För Nationella fronten blev valet ett fall framåt med två ledamöter i nationalförsamlingen. Det är första gången sedan 1986 som partiet är representerat på nationell nivå. Med ett proportionellt valsystem skulle partiet haft ett hundratal ledamöter. Francois Hollande har lovat en konstitutionell reform i den riktningen.