De transnationella bolagen måste tvingas att ta sitt miljöansvar

RIO+20 Trots att allt mer makt samlas hos transnationella företag, vill varken Moderaterna, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna eller Centern se ett juridiskt bindande avtal för transnationella bolag avseende miljö och mänskliga rättigheter. Det är förbluffande. Menar man allvar med att de stora företagskonglomeraten ska ta ansvar krävs juridiskt bindande regelverk.

Av världens 150 största ekonomier är 95 företagskonglomerat. Trots att allt mer makt samlas hos transnationella företag, vill varken Moderaterna, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna eller Centern se ett juridiskt bindande avtal för transnationella bolag avseende miljö och mänskliga rättigheter, där sårbara och resurssvaga människor ges rättshjälp för att utkräva sina rättigheter. Det visar en enkät som nätverket Global Rättvisa Nu låtit göra inför FN:s miljötoppmöte Rio+20.

En procent av de stora företagen kontrollerar 40 procent av världens tillgångar. De bidrar till investeringar och arbetstillfällen men verksamheten är inte alltid till fördel för samhället, vilket i synnerhet gäller i utvecklingsländerna. Rapporter från både FN och människorättsorganisationer pekar på att storföretag använder sig av länders bristande lagstiftning, resurssvaga rättsapparater och korrupta strukturer för att öka sin ekonomiska vinning, på bekostnad av miljö och människors rättigheter. Över hela världen drabbas sårbara och resurssvaga människor av miljökonsekvenserna av de globala konglomeratens utvinning av mineraler, olja och gas, utan möjligheter att utkräva sin legitima rätt till hälsa och mat.

FN lanserade år 1999 Global Compact för att engagera näringslivet i mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljöpraxis. Trots de goda intentionerna vilar Global Compact, alltför mycket på bolagens goda vilja. Det är varken ett tvingande eller bevakande organ och binder inte företagen till regler eller till ansvarstagande. Därför behövs ett juridiskt bindande regelverk på internationell nivå som överbryggar det juridiska gap som globaliseringen öppnat, så att ett transnationellt bolag enklare kan ställas till svars för sitt agerande.

Just nu pågår intensiva förhandlingar inför FN-mötet för hållbar utveckling Rio+20 som hålls i Brasilien i juni. En central fråga är företagens agerande och ansvar i frågor som rör mänskliga rättigheter och miljön. Årets två miljötoppmöten för det internationella näringslivet The Hague Consultation i april och Business Action for Sustainable Development (BASD2012) nu i juni i Rio tilldelar näringslivet huvudrollen för omställningen till en så kallad grön ekonomi. Men för att de goda intentionerna inte ska stanna vid en till intet förpliktande grönmålning behövs ett internationellt bindande regelsystem.

Inför valet 2010 gladdes vi åt att samtliga dåvarande riksdagspartier svarade ja på enkätfrågan om det bör finnas bindande regelverk för multinationella företag gällande mänskliga rättigheter och miljö. När vi i mars i år ställde en liknande fråga, med tillägget att sårbara och resurssvaga individer/grupper bör ges rättshjälp för att kunna utkräva ansvar av företagen, ändrade sig plötsligt Moderaterna, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Centern. Slutsatsen är förbluffande. Menar verkligen dessa fyra partier att det är bra med ett regelverk för företag avseende mänskliga rättigheter och miljö – men bara så länge de vars rättigheter kränks inte kan utkräva ansvar?

Vi uppmuntrar nu M, S, KD och C att ta rygg på Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och stå upp för alla de människor som drabbas av globaliseringens smutsiga baksidor. Menar man allvar med att de stora företagskonglomeraten ska ta ansvar krävs juridiskt bindande regelverk avseende miljö och mänskliga rättigheter.

Utmaningarna för hur detta ska ske i praktiken är många och tidskrävande, vilket gör det ännu viktigare att ett målinriktat arbete tar fart. En grundbult för att skapa ett effektivt system är att anställda, lokalbefolkning och konsumenter som drabbas av oetiska företag har rätt och resurser att utkräva ansvar.

Det är hög tid för Sverige att gå i bräschen för en globalisering med mänskligt ansikte. En ekonomi där företag tvingas respektera de mänskliga rättigheterna och miljön är något alla vinner på, inte minst de företag som redan idag tar sitt ansvar.