UEFA borde ha satt press på Ukraina inför fotbolls- EM

FOTBOLLS-EM Efter Eurovision Song Contest i Baku nyligen har European Broadcasting Union (EBU) skärpt kraven på demokrati för sina medlemsländer. Det Europeiska fotbollsförbundet (UEFA) kunde på ett liknande sätt vara pådrivande i reformarbetet genom att till exempel ställa krav på de länder som arrangerar större turneringar.

Fotbolls-EM som pågår i Polen/Ukraina är, trots att Sverige ju föll i gruppspelet mot England, en fest för alla fotbollsälskare. Samtidigt finns det problem med situationen för de mänskliga rättigheterna i arrangörslandet Ukraina som att f.d. premiärminister Julia Tymosjenko dömdes till sju års fängelse för anklagelser som inte skulle ha lett till åtal i andra europeiska länder. Nyligen inträffade våldsamheter när Kievs första Pride-parad tvingades ställa in. Skarp kritik riktades mot de ukrainska myndigheterna för att de gett uttryck för ovilja mot arrangemanget och att de inte kunnat säkerställa tillräckliga säkerhetsåtgärder för att skydda demonstranterna. Att ett utskott i Ukrainas parlament under samma tid hanterar ett lagförslag om att bland annat all information om homosexualitet ska förbjudas är ett ytterligare varningstecken.

Trots att Ukraina har ratificerat konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW), så riskerar kvinnor att utnyttjas för sexturism i samband med fotbollsfesten. En feministisk ukrainsk aktivistgrupp, FEMEN, organiserar sedan 2008 olika protester mot sexturismen och uppger att man kommer att vara väldigt aktiv under fotbollsfesten.

Att fotbollen ofta benämns som vår nationalsport visar på dess breda folkliga förankring men också på ansvaret. I riksdagen är idrott en viktig fråga och i Europarådets Parlamentariska Församling har vi hanterar rapporter om korruption och fixade matcher men också om diskriminering av kvinnor och flickor samt av homosexuella inom idrotten. För arrangörsländerna kan större idrottsevenemang även innebära ett ekonomiskt uppsving.

Som Europarådets kontaktparlamentariker i riksdagen mot mäns våld mot kvinnor bjöd jag in Svenska Fotbollsförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson inför Fotbolls-EM i Ukraina och Polen till samtal i riksdagen. Man ska ha respekt för våra olika roller men samtidigt välkomnar jag Nilsson engagemang, det blev också ett bra samtal. Min bild är att fotbollens världsorganisation, Fédération Internationale de Football Association, (Fifa) har haft svårt att förändra sig efter en ny tids krav efter kalla krigets slut. Fotbollen kan inom ramen för sin roll ta ett större ansvar än vad som är fallet idag.

Efter Eurovision Song Contest i Baku nyligen har European Broadcasting Union (EBU) skärpt kraven på demokrati för sina medlemsländer. På så sätt tar EBU sitt ansvar för arbetet för mänskliga rättigheter. Det Europeiska fotbollsförbundet (UEFA) kunde på ett liknande sätt vara pådrivande i arbetet för att reformera fotbollens organisatoriska överbyggnad, t.ex. genom att ställa krav på de länder som arrangerar större turneringar. En sådan markering skulle kanske ha fått ukrainska politiker att fundera över beslut som åtalet mot Tymosjenko eller beslutet om Pride. Gränsen mellan idrott och politik är inte knivskarp och UEFA skulle kunna använda sin roll till att stärka de mänskliga rättigheterna i länder som Ukraina och Belarus.