Bra att porta snattare – låt dem skämmas!

SNATTERILAGEN Idag tillsätter Beatrice Ask en utredning om en lag som gör att snattare kan bli portade från den butik där de har snattat. Jag har snattat ganska mycket saker. Det vet vi ju alla att så länge man kommer undan med något som man vet att man inte får göra så gör man det om och om igen tills man blir haffad, skriver Katrin Zytomierska.

Idag tillsätter Beatrice Ask en utredning om en lag som gör att snattare kan bli portade från den butik där de har snattat. Jag tycker att det låter som en väldigt bra idé för det vet vi ju alla att så länge man kommer undan med något som man vet att man inte får göra så gör man det om och om igen tills man blir haffad. Om haffningen innebär ett samtal och en eventuell böter så är det egentligen ingenting som gör att man blir motiverad att faktiskt sluta med det dåliga som man gör. Om hela staden skulle tapetseras med bilder på en själv där det stod att man gjort dumheter så skulle man däremot förmodligen sluta upp.

De flesta har snattat något någon gång. Jag har snattat ganska mycket saker. Det har inte hänt så ofta sen jag fyllde 25 men det händer. Jag gör det inte för att jag inte har råd att köpa varan. Jag har gjort det vid ett par tillfällen för att det har varit lång kö och jag ledsnat på att kassörskan är så trög. Då har jag bara gått rakt ut utan att bry mig om ifall jag blir ertappad eller inte. Det här är efter att jag fyllt 25. Innan var det helt andra bullar. När jag var runt 10 år började jag och mina klasskamrater att snatta godis och färgade pälsbollar på den söta lilla affären som låg mellan vår vanliga skola och den där vi hade träslöjd. Varje gång som vi gick förbi affären gick alla in och plockade på sig godis och pälsbollar. Vi gjorde det till en sport och vi fnissade och bytte godis och bollar med varandra. Självklart åkte vi till slut fast. Butiksägaren ringde vår lärare som i sin tur ringde våra föräldrar och sen var det ett tårdrypande klassråd som slutade med att vi tvingades gå upp till butiksägaren med blommor och be om ursäkt. Vi blev inte portade men vi blev utskämda. Vi snattade aldrig där igen.

När jag blev 15 år började jag om mina vänner att snatta kläder på Kapp Ahl. Vi slet av larmet så kläderna vi hade på oss hade hål i nacken men det var inget som störde någon utan det ansågs snarare vara coolt. Ett bevis på att man var modig och vågat göra något olagligt. Vi åkte aldrig fast så de här fortsatte länge. Tills vi tröttnade och började ägna oss åt annat. Beväpnade råd på Onoff-butiker. Jag skojar. Men om det hade varit så att någon av personalen tog oss i nacken och sa att vi längre inte var välkomna till den butiken så hade vi skämts livet ur oss. Och inte bara var vi portade från den butiken i Solna Centrum där vi hade stulit en massa kläder, vi var portade från alla deras butiker i hela Sverige. I ett år. Det hade varit effektivt det är jag övertygad om. Stort pådrag i begränsad tid. Fatta vad pinsamt varje gång som någon vill in för att titta på en tröja och du ska krysta fram din ursäkt ”Ehh… jag kan inte följa med för att jag har…ehhh…skit samma.. Vi kan väl gå till Gulins istället?” Dundersäker metod. Men inte för alltid. Jag ska inte vara portad på alla ICA i hela landet när jag är 34 bara för att jag snodde en refresher där för 25 år sen. Det vore löjligt. Kort och effektivt ska det vara. Snattar du blir du portad under begränsad tid. Tiden bestämmer ägaren själv. Och vill ägaren sätta upp en inramad bild på förövaren så ska det vara okej också. Tycker jag.