Därför vill Muslimska brödraskapet ha partnerskap med USA

EGYPTEN Den skakiga resan från diktatur mot demokrati är långt ifrån över i Egypten. Landet har nyligen fått sin första demokratiskt valde president. Han heter Mohamed Morsi och är en man med ett omöjligt uppdrag. De senaste veckorna har visat är att militären inte har några planer på att inordna sig under en demokratiskt vald president, skriver Nathalie Besère Utrikespolitiska Institutets rådgivare.

-Jag har inga rättigheter, bara skyldigheter. Om jag inte levererar ska ni inte lyda mig, sa Mohamed Morsi i sitt segertal i egyptisk tv.

Han passade på att tacka militären, polisen och säkerhetstjänsten för att de så förtjänstfullt skyddat landet. Han har allt att vinna på att sträcka ut handen till den verkliga makten i Egypten. Om det är något som de senaste veckorna har visat är att militären inte har några planer på att inordna sig under en demokratiskt vald president eller ett folkvalt parlament.

Mohamed Morsi står inför en omöjlig uppgift. Han måste hålla sig väl med militären, som fortfarande har möjlighet att krossa både systemet och brödraskapet, ta hänsyn till de demokratiska krafterna som hjälpte honom att bli vald och samtidigt få den faraoniska egyptiska byråkratin på sin sida. Den är fortfarande full av gamla Mubaraklojalister som kan stoppa eventuella förändringar som Morsi vill genomföra. Eller som en tidigare politisk rådgivare uttryckte det i en intervju:
-Det är byråkratin som kommer att äta upp Morsi.

Samtidigt får han inte stöta sig allt för mycket med de mer radikala salafisterna som också hade stora framgångar i parlamentsvalet. Mohamed Morsi kommer inte att kunna ta några viktiga beslut utan militärens godkännande. Militären har tagit över parlamentets lagstiftande makt och landets budget till dess att nytt parlament är valt. Presidenten kan utse regering men militären har helt urholkat presidentämbetet. Mohamed Morsi har inte längre de nödvändiga verktygen för att utföra sina två viktigaste uppgifter; att få igång den ekonomiska tillväxten och att upprätta ett fungerande juridiskt system.

De ekonomiska hjulen snurrar långsamt i Egypten. Investeringarna har klingat av och landet står nära ekonomisk kollaps.

Den nya konstitutionen håller på att skrivas i detta nu av en 100 medlemmar stor kommitté som inrättades av det nu upplösta parlamentet. Morsi har inget inflytande över kommittén. Det har däremot militären som har vetorätt över slutresultatet och möjlighet att skicka de olika paragraferna till högsta domstolen för att ses över.

Inte heller när det gäller utrikespolitik kommer Morsi att kunna verka fritt. Brödraskapet har helt enkelt inte råd att bryta med väst eller att radikalt ändra inriktning, även om retoriken kommer att anpassas efter väljarbasen. Egypten kommer att vara beroende av lån, bidrag och investeringar från Europa och USA under lång tid. Brödraskapets chefstrateg, Khairat al- Shater, understryker vikten av ett bra partnerskap med väst. Det skulle till och med kunna vara brödraskapets sätt att minska militärens makt. Brödraskapet behöver väst som en motvikt till den mäktiga militären.

Inte ens ett nytt parlamentsval är något att se fram emot för Mohamed Morsi. Parlamentsvalet i november gav Muslimska brödraskapet nära hälften av platserna i underhuset. Sedan dess har populariteten dalat rejält och få tror att ett nytt val kommer att ge dem lika många platser.

Slutligen är det frågan om Morsis legitimitet, eller snarare avsaknaden av den. Han var brödraskapets nödplan efter att den karismatiske Khairat al-Shater förbjudits att delta i presidentvalet. I slutstriden mellan Morsi och utmanaren Ahmed Shafik var det bara 900 000 röster som skilde dem åt. Det är uppenbart att Mohamed Morsi han inte har folkets fulla förtroende.

Nästa fas i Egyptens förvandlingsnummer har två troliga utgångar. Det optimistiska scenariot är att presidentvalet blir ett vägskäl och att Muslimska brödraskapet håller sitt ord och bildar en bred koalitionsregering där landets stora maktcentra finns representerade. Militären, islamisterna och liberalerna. Resultatet skulle kunna bli ett civilt styre med demokratisk legitimitet, i samklang med revolutionen, som skulle kunna styra landet mot demokrati tillsammans med militären.

Mer troligt är att Muslimska brödraskapet fortsätter sina hemliga förhandlingar med militären och att de båda utnyttjar makten för sin egen vinning. De revolutionära och de liberala krafterna skulle på så sätt fortsätta att känna sig exkluderade. Precis som de gjort den första tiden efter revolutionen.