Sommaren har kommit – då tar pappor som Fridolin ut föräldraledigheten

FRIDOLIN Idag går Gustav Fridolin på föräldraledighet. Han gör som många män gör, är föräldraledig på sommaren. Nu missar Fridolin också Almedalsveckan och riksdagens öppnande, så det är inte bara en semesterflört från hans sida, han tänker spendera tid med sitt barn. Synd att inte MP för en politik som ger fler pappor den möjligheten.

Idag, den första juli, går Gustav Fridolin på föräldraledighet. Han gör alltså som många män brukar göra – är föräldraledig på sommaren. Det är semestertider, bättre väder och inte så mycket att förlora jobbmässigt. Men vad jag förstår så missar Fridolin MP:s dag i Almedalen och också riksdagens öppnande i höst, med efterföljande budgetdebatt, motionsskrivande och partiledardebatter. Alltså är det inte bara en semesterflört Fridolin tänker ha mitt sitt barn utan det är ett exempel på hur man faktiskt kan göra, också när man är man.

Man kan vara närvarande förälder även om man har en topposition. Det är ett bra exempel på ett modern tänkande kring föräldraskapets betydelse – oavsett kön och arbetssituation. Det borde väl egentligen inte förvåna någon men faktum är att vi fortfarande, i det land som ofta framhålls som det goda exemplet när det gäller jämställdhet, lever i starkt stereotypa föreställningar om vilka roller man respektive kvinna har i föräldraskapet.

Det blev väldigt tydligt när en annan toppolitiker, Birgitta Ohlsson, för något år sedan frankt deklarerade att hon faktiskt tänkte tacka ja till den erbjudna ministerposten, trots att hon var höggravid. Det lyftes inte bara på ögonbrynen utan det var nästan så att ögonen ramlade ur på en del. T.o.m. liberala feminister förfasade sig över denna kvinna som skulle lämna sitt nyfödda barn till förmån för flyget till Bryssel.

Birgitta Ohlsson deklarerade tålmodigt att barnet faktiskt hade en förälder till, en pappa, och kritiken tystande så småningom. Att två manliga ministrar just blivit eller skulle bli föräldrar vid samma tidpunkt provocerade ingen.

Det som ändå förvånar mig, trots Fridolins föredömliga agerande, är att hans eget parti, MP, inte driver frågan om individualiserad föräldraförsäkring. Det faktum att den borgerliga regeringen också strukit jämställdhetsuppdraget i direktiven för Försäkringskassans arbete upprör dem (mig veterligen) inte heller. MP:s förslag för att få fler fäder att ta ut föräldraledighet stannar vid en tredelning av försäkringen, där en tredjedel ska vigas åt vardera föräldern, och en tredjedel ska kunna tas ut efter egna önskemål, och en förlängning av själva försäkringen (till 18 månader).

Det är ungefär lika kokt som när man vill utöka antalet ledamöter i en styrelse för att kunna ta in kvinnor. Man undviker maktfrågan. Man vågar inte utmana normen. Den som bjuder att barn är kvinnors ansvar och mäns tillval. Förhoppningsvis påverkar nu Fridolins sociala praktik även hans eget partis föräldrapolitik!