(M)-strategin med färre hyreslägenheter kommer inte lösa bostadskrisen

ÄGARLÄGENHETER Tusentals unga tvingas bo hemma hos föräldrarna trots att de inte vill det. Moderaterna vill lösa problemet genom fler bostadsrätter och ägarlägenheter, och färre hyresrätter, trots att unga inte har råd. De senaste åren har Stockholm fått 16000 färre hyreslägenheter, skriver vänsterpartister i en replik till Moderaterna.

Det har sagts så pass många gånger att det nästan börjar bli lite tjatigt. Bristen på hyresrätter i Stockholmsregionen har inte bara skapat en andrahandsmarknad där uthyrarna kan ta ut ockerhyror för tillfälliga kontrakt. Tusentals ungdomar tvingas dessutom att fortsätta bo hemma hos föräldrarna trots att de börjar närma sig trettioårsstrecket. Samtidigt har universiteten i regionen svårt att locka hit studenter och företagens rekryteringsmöjligheter begränsas av bristen på bostäder som de nyanställda snabbt och lätt kan få.

Men medan bostadsmarknadens parter, ungdoms- och studentorganisationer, byggföretag och åtminstone tre av partierna i riksdagen diskuterar hur vi ska kunna öka antalet hyresrätter för att komma till rätta med den skenande bostadsbristen, väljer moderaterna Anti Avsan och Jimmy Baker en lite annorlunda strategi. De ägnar femton spaltmeter åt att detaljerat redogöra för hur man istället ska minska antalet hyresrätter genom att tillåta ombildning av hyresrätter till ägarlägenheter.

Det borde egentligen inte vara särskilt svårt att förstå. För varje enskild hyresrätt som ombildas till bostadsrätt, ägarlägenhet eller andelslägenhet, så minskar även antalet bostäder som unga människor i den här regionen har råd att efterfråga. I Stockholm stad har den sittande majoriteten med Avsans och Bakers partikamrater i spetsen, sett till att 16 000 hyresrätter försvunnit under åren 2006 till 2010. Man byggde nämligen bara 6 000 nya hyresrätter på fyra år, men lyckades samtidigt ombilda hela 22 000 stycken. Det har gjort att den redan svåra situationen för bostadssökande i Stockholm, blivit ännu värre.

Baker och Avsan missar också att upprustningsbehovet inte bara plötsligt försvinner för att lägenheten i fråga byter ägare. De skriver att ombildning till ägarlägenheter på sikt kommer leda till nya möjligheter för dem som vill ta ”ett ökat ansvar för sitt boende”. Men detta ökade ansvar innebär med moderaternas lösningar att finansieringsansvaret av den nödvändiga upprustningen ligger på de enskilda individer som har köpt lägenheten. Istället för att ta ett gemensamt ansvar, privatiseras problemen.

Vi tänker inte dra upp hela storyn bakom hur allmännyttan en gång byggdes upp för att bidra till Sveriges välstånd, trots att det känns frestande att läxa upp historielösa moderater. Däremot kan man konstatera att det offentliga har en underhållsskuld till hyresgästerna. Att staten då bidrar till upprustning och energieffektivisering av det eftersatta miljonprogrammet är inte mycket begärt. Det betyder inte att staten behöver för varenda krona. Men har moderaterna har makten och möjligheten att underlätta renoveringarna genom exempelvis räntefria lån och ett ROT-avdrag som inte bara går till villaägares nya altaner utan även omfattar hyresrätterna. Frågan är varför ingenting händer.