Dags för fler pappamånader!

JÄMSTÄLLDHET Folkpartiet utmanade en gång med att driva fram den allra första pappamånaden i Sverige. Det är hela 18 år sedan. Då fanns ett politiskt mod att förändra dammiga strukturer med manliga privilegier. Idag saknas den tidens liberala mod och feministiska analys. Vi hoppas att Jan Björklund i ikväll säger att det är dags för ytterligare pappamånader.

När Jan Björklund talar i Almedalen i kväll, hoppas jag att han säger: Det är dags nu för oss liberaler att åter ta upp kampen för den breda jämställdheten. Folkpartiet ska gå till val på fler pappamånader i föräldraförsäkringen.

Folkpartiet utmanade en gång med att driva fram den allra första pappamånaden i Sverige. Det är hela 18 år sedan. Då fanns ett politiskt mod att förändra dammiga strukturer med manliga privilegier. Idag saknas den tidens liberala mod och feministiska analys.

Socialdemokraterna införde en andra pappamånad för tio år sedan. Liberala Kvinnor har länge drivit kravet att Folkpartiet ska gå vidare på den vägen. Vi är inte ensamma. TCO och LO har står för samma politik. Inom Alliansen framför numera även Centerns och Kristdemokraternas Kvinnoförbund liknande krav.

De bägge pappamånaderna har haft effekt. Det är oomtvistat. Före den första pappamånadens införande var mäns uttag inte mer än sex procent av alla föräldradagar, trots att försäkringen då hade funnits i 20 år. 2011 hade pappornas uttag nära nog fyrdubblats till 23 procent.

Men att papporna tar ut 23 procent betyder att mammorna tar ut 77 procent. Den skeva fördelningen medför konsekvenser som går stick i stäv med de svenska jämställdhetsmålen där ekonomisk självständighet livet ut betonas.

Fram till 30-årsåldern har kvinnor och män nästan lika lön. Men när barnen kommer sticker mäns löneutveckling iväg. En man med familj är i arbetsgivarnas ögon en pålitlig arbetskraft medan kvinnor med barn betraktas tvärtom. Det leder till sämre löneutveckling och olika villkor för kvinnor och i slutändan får de bara 70 procent av mäns livslön. Även pensionen blir därför bara 70 procent av mäns. Kvinnorna betalar alltså ett högt ekonomiskt pris för bristen på jämställdhet.

Men det finns bot. Enligt det statliga IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) får kvinnor bättre lön om föräldrarna delar lika på föräldraledigheten. För varje månad som pappan är föräldraledig ökar mammans framtida årsinkomst med nära 7 procent. Eller som jämställdhetsminister Nyamko Sabunis skriver i en Aftonbladsdebatt: ”Varje ytterligare månads föräldraledighet för kvinnor sänker deras inkomst fyra år senare med fem procent.”

Det är inte bara lönen som påverkas av det ojämna ansvaret för barnen. Kvinnornas ägande följer samma mönster. Upptill 30-årsåldern är ägandet nästan jämställt, men när pensionsåldern kommer har kvinnorna bara 60 procent av mäns förmögenheter. Är detta verkligen rimligt?

Vad hindrar då Folkpartiet från att driva frågan vidare? De vanligaste argument mot ytterligare pappamånader är:

• ”Det strider mot valfriheten”. Men mot vems valfrihet? När småbarnsmamman hunnit bli pensionär och fått ett magert orange kuvert i handen, är det för sent att välja om.

• ”Staten ska inte lägga sig i.” Själva poängen med en stat är att den ska lägga sig i för att förhindra orättvisor. Om de nuvarande två pappamånaderna avskaffades, skulle staten indirekt styra mot ännu större löne- och pensionsskillnader mellan kvinnor och män. Fler pappamånader styr i motsatt riktning.

Folkpartiet har den stoltaste historien av allianspartierna i kampen för kvinnors och mäns lika rättigheter. En lång rad liberala kvinnor och män har alltsedan 1800-talet gjort starka avtryck i jämställdhetshistorien. Det är och måste förbli en grundläggande uppgift för Folkpartiet att driva jämställdheten vidare. Många har valt Folkpartiet av just det skälet.

Därför hoppas Liberala Kvinnor att Jan Björklund ger ett löfte i kväll om ytterligare pappamånader.