(SD) lyckas med att balansera mellan blocken

OMRÖSTNINGAR Alla partier som utmanar en rådande ideologisk dominans i ett partisystem måste för att öka trovärdigheten för den egna ”utmanarideologin” tona ner ståndpunkter som faller in i det dominerande mönstret. Problemet för SD är att opinionsutvecklingen stadigt visar på fallande stöd för partiets linje i paradfrågan om invandring, skriver Jonas Hinnfors.

En ganska förvirrad debatt om voteringsmönster i riksdagen pågår. Stöder SD i praktiken regeringen eller oppositionen – eller faller det jämnare ut? Tidigare har SD i många frågor röstat med regeringen. De senaste siffrorna antyder en viss balans och visar också att i ganska många frågor röstar socialdemokraterna med regeringen. Frekvensmätningar säger en del om partiers hemvist men långt ifrån allt. SDs partisekreterare Björn Söder har därför en poäng när han på Svt Debatt menar att voteringsstatistik i sig är ganska tom på information vad gäller skiljelinjer mellan partierna.

Just SD har annars skäl att vara extra upptaget av frågeställningen om huruvida partiet stöder endera blocket. SD bygger hela sin tillvaro på att partiet försöker få gehör för en moraliserande nationalkonservativ storsvensk ideologi som konkurrerar med den klassiska svenska vänster-/högerkonflikt som i första hand bygger på motsättningen mellan socialism/socialdemokrati å ena sidan och socialliberalism/nyliberalism å den andra. Visserligen fanns en hel del konservativa drag i gamla högerpartiet men det är längesedan nu. Längs den dominerande dimensionen kan partierna glida; ibland är de närmare varandra, ibland längre ifrån varandra men logiken bestäms hela tiden av vänster/-högertänkande.

Alla partier som utmanar en rådande ideologisk dominans i ett partisystem måste för att öka trovärdigheten för den egna ”utmanarideologin” tona ner ståndpunkter som faller in i det dominerande mönstret. Annars är risken stor att väljarna får svårt att urskilja partiet från de etablerade partier som redan byggt upp sin existens och sin väljarkår på den skiljelinje som kommit att dominera. Samma strategiska belägenhet som SD befinner sig i har såväl MP som KD erfarenhet av. Problemet kan bli att eftersom den dominerande ideologin är så stark så finns inte jättemånga väljare att attrahera. Man blir ju också otydlig just i de frågor som engagerar många väljare. I senaste valet var tex ”utmanar”-områdena ”miljö” och ”invandring” långt under områden som ”sysselsättning”, ”välfärd/sjukvård” i vikt när väljare beskrev vad som varit viktigt för deras partival och kan delvis förklara varför MP och SD har relativt blygsamt stöd i väljarkåren. Vad gäller ”religion/moral” var andelen väljare inte mätbart – och KD är också det riksdagsparti som har det svårast. Partiet har dessutom den otacksamma uppgiften att både driva sin konkurrerande moraldimension och tydligt befinna sig i ett av de klassiska blocken. Skall en kombination av blocktillhörighet och utmanarideologi lyckas måste ett parti lyckas lägga sig någorlunda nära mitten och försöka inordna sin nya ideologi i det dominerande konkurrensmönstret – ungefär det som MP har manövrerat sig till med varierande framgång.

Hur skall vi då betrakta SD i förhållande till de övriga partierna? I många frågor har partiet uppenbarligen relativt obesvärat kunnat rösta med endera blocket. De senaste siffrorna antyder också att röstningsmönstren blivit lite jämnare vartefter. Samtidigt är det väsentligt att studera i vilken typ av frågor partiet lagt sig nära alliansen respektive de rödgröna. Innehållsligt tog partiet 2011 avstånd från alliansens symboliskt viktiga jobbskatteavdrag och dessutom har SD varit på samma sida som de rödgröna i så symboltyngda frågor som regelverket för hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar och om besparingar i regeringskansliet. Å andra sidan förefaller partiet nu stödja ett eventuellt jobbskatteavdrag. Hittills får man därför dra slutsatsen att SD relativt väl lyckats balansera mellan blocken för att på alla vis understödja partiets ideologi som står i motsättning till klassisk svensk politik. Problemet för partiet är att de senaste årens opinionsutveckling stadigt visar på fallande stöd för partiets linje i paradfrågan om invandring. Det blir därför allt viktigare för SD att mobilisera den minskande andel människor som relativt enkelt kan lockas av partiets budskap. Via centrala tal, tex i partiledardebatter, partiprogram och specialprogram återkommer SD konsekvent till nationalkonservativa markörer om invandring, svenskhet, folk, nation, stat, nedtoning av klassmotsättningar via samarbete på arbetsmarknaden, en socialt omhändertagande stat för dem som tillåts vara medborgare samt med nära band till en folkkyrka. Sett till isolerade sakfrågor kan SD landa på ungefär samma linje som de flesta av riksdagens partier vid omröstningar. Mönstret sammantaget är dock entydigt. SDs ideologi passar inte in i det dominerande konfliktmönstret i svensk politik.