Centern skulle tjäna på att släppa nyliberalismen

CENTERPARTIET På 30 år har Centerpartiet gått från att vara ett 25%-parti till att balansera farligt nära riksdagsspärren. Centerpartiet har tappat sin gröna profil, och den plats som förut uppfylldes av (C) gör det nu av (MP). En nedtoning av nyliberalismen och framtoning av landsbygdsfrågorna skulle vara fördelaktigt för partiet. 

När Annie Lööf idag talar i Almedalen gör hon det som partiledare för ett centerparti i kris. Resultatet från valet 2010, 6,6%, var klent, men sedan dess ligger partiet i opinionsmätningarna stabilt farligt nära riksdagsspärren på 4%. Centerpartiet kämpar helt enkelt för sin existens.

Nu är centerns nuvarande svårigheter inget nytt fenomen som i sig skulle ha med Annie Lööf att göra eller med något tillfälligt felgrepp. Sedan 1973 har partiet gått från 25% av väljarkåren till ca 5%. Från att ha varit det naturliga ledarpartiet i det borgerliga blocket har centern förvandlats till ett mer perifert stödparti vars väljarkår dessutom är lägst partiidentifierad av alla partier (70% enligt siffror presenterade på ett Almedalsseminarium 4/7 av SIFO; samma låga nivå har KD).

Med centerns rötter i jordbrukssfären är väljartappet ytligt sett lätt att förstå. Andelen jordbrukare i Sverige är numera försvinnande liten. Men även 1973 var andelen jordbrukare ganska blygsam. Trots det var centerpartiet då fem gånger större än idag. Det partiet lyckades med på 70-talet var att positionera sig som ett modernt miljöparti med stora likheter med det som senare kom att bli MP. Kärnkraftsmotstånd och tankar om alternativ ekonomisk världsordning parades med förståelse för offentliga åtgärder som stöd för regionalpolitik, företags villkor och för jordbruket. Kombinationen av radikalitet i vissa frågor – ”Åsa-Nisse-marxister” var ett epitet som ibland användes av såväl motståndare som anhängare – och mittenpolitik i andra frågor tilltalade både kärngrupper på landsbygden och storstadsväljare.

Vad kan då partiledningen göra för att nu rädda centerpartiet? Konkurrensen är betydligt svårare idag än på 70-talet. Miljöpartiet är väl etablerat och dessutom har moderaterna med sin tydliga gir mot mitten blivit alltmer acceptabelt för allmänborgerliga väljare. Men ser man till den ideologiska väg centerpartiet har gått det senaste decenniet är det uppenbart att centerpartiets verkliga problem ligger i att man har slarvat bort det som en gång utgjorde partiets stomme – väljare på landsbygden och i mindre orter. Särskilt gäller det i mindre tätorter där partiets stöd ligger på samma låga nivå som i storstäderna. Trots flykten till storstäderna lever fortfarande ca en dryg tredjedel av svenskar utanför de stora tätorterna. Väldigt många ställs inför glesnande samhällsservice, nedlagda skolor, kroknande kommunikationer och ett alltmer koncentrerat näringsliv. Basen för ett fungerande samhällsliv utanför storstäderna kommer fortsatt att kräva stora offentliga åtgärder – även om blomstrande privat näringsliv inom turism, gruvdrift osv också finns här och där. När därför centerpartiet så tydligt tagit ideologisk ställning i nyliberal riktning i tex näringslivsfrågor och lönesättningsfrågor uppstår en ideologisk oklarhet.

Ideologisk oklarhet försvårar för väljare att se ett parti som ett trovärdigt alternativ. När marknadsprincipen så entydigt framhålls i många sammanhang skär det mot de politikområden som mer bygger på offentliga åtaganden. Det är helt enkelt svårt att placera centerpartiet ideologiskt och den diffusa framtoningen bidrar till partiets problem. Med en justering av centerns ideologiska hållning och framtoning finns däremot en potential som inte är försumbar. Fortfarande har partiet en någotsånär hyfsad ställning i väljarkåren vad gäller ”glesbygdsfrågor” och de flesta väljare är dessutom beredda att öka stödet till glesbygden. Med en nedtoning av de nyliberala dragen, som Annie Lööf ännu tydligare än Maud Olofsson fört fram, och med ett tydligare fokus på glesbygdsfrågor, regionalpolitik, kommunikations- och sysselsättningsaspekter långt från tillväxtcentra skulle centerns ideologi bli tydligare och mer sammanhållen. Potentialen att nå tillbaka till partiets kärngrupper skulle öka. Fortsätter otydligheten är risken stor att partiet får lämna riksdagen.