Inte godtagbart att (M) vägrar göra Barnkonventionen till lag

BARNS RÄTTIGHETER Sverige har ratificerat Barnkonventionen och förbundit sig att agera enligt den. Så se nu till och inkorporera den i svensk lag. Det finns idag bara ett parti som motsätter sig detta. När ska majoriteten av M-politikerna ändra sig? Det skriver (M)-kommunalrådet Jimmy Baker tillsammans med flera frivilligorganisationer.

I höstas genomfördes ett Unicef-seminarium med rubriken ”varför blir inte Barnkonventionen svensk lag?”. Det undrar vi också. Barnkonventionen slår fast att barn är egna individer med egna rättigheter och är inte bihang till sina föräldrar. Det är i första hand inte föräldrarna som ska ha rätt till sina barn, det är faktiskt barnen som ska ha rätt till sina föräldrar och rätt till en trygg uppväxt.

På seminariet diskuterades kring hur artiklarna i konventionen skulle kunna inkorporeras i svensk lagstiftning. Det är alltid svårt då kritiker hävdar att det finns en rad svårigheter – exempelvis att det är svårt att göra ekonomiska och sociala avvägningar till absolut lag, mm. Något som talar för att göra Barnkonventionen till svensk lag är det faktum att ekonomiska och sociala rättigheter är redan en del av europarätten.

Andra fördelar är bl.a. att barns rättigheter stärks både som grupp och i enskilda fall. Barnkonventionen blir tillämplig på alla rättsområden och ökar våra möjligheter att arbeta för barnens bästa.

Barnkonventionen är skriven på ett annorlunda sätt än hur vi normalt skriver lagtexter i Sverige, men det behöver nödvändigtvis inte vara ett hinder. Rebecca Stern från Raoul Wallenberg Institute menar att en inkorporering kanske inte är lösningen på alla problem – men ett effektivt, och sannolikt ett nödvändigt, verktyg i strävan mot att stärka barns rättigheter i Sverige.

Skillnaden mellan att anpassa svenska lagar till att leva upp till barnkonventionen och en inkorporering är att med en sådan så ökar trycket på lagstiftare, domstolar och beslutsfattare att också efterleva den.

Eftersom vi har ratificerat deklarationen om mänskliga rättigheter och deklarationen om barns rättigheter så har vi egentligen accepterat de folkrättsliga principerna att tillerkänna alla människor som befinner sig i, och lever i, Sverige samma rättigheter. Detta oavsett status eller medborgarskap. Unicef skriver såhär: ”Trots att principen om barnets bästa finns i vissa lagar, är det ofta den inte tillämpas. Om Barnkonventionen blir svensk lag, skulle det innebära att det enskilda barnets rättssäkerhet stärks och att barnets bästa kommer i främsta rummet på ett tydligare sätt än idag.”

Det finns naturligtvis en risk att om vi inkorporerar barnkonventionen så ”nöjer vi oss” med det och missar att följa upp och säkerställa barns rättigheter.

Det kan också finnas en risk att det blir plakatpolitik, ett slag i luften eller en papperstiger istället för ett verktyg som kan användas för att säkerställa barnets rätt. Att vi, oavsett situation, faktiskt ställer oss frågan om det vi har framför oss, eller det beslut vi ska fatta, är förenligt med vad som kan anses vara ”barns bästa”.

Visst kan det ligga något i farhågorna, men det spelar faktiskt ingen roll. Sverige har ratificerat Barnkonventionen och förbundit sig att agera enligt den. Se då till och inkorporera konventionen i svensk lagstiftning och se till att fortsätta ta fram verktyg och metoder för att säkerställa att vi lever upp till den. Detta oavsett om det handlar om kränkande behandling i skolan, i en vårdnadstvist eller barns hemförhållanden.

Genom att streta emot och komma med teknikaliteter och teknokratiska argument för att inte göra Barnkonventionen till svensk lag förminskar man konventionens betydelse och tar därmed inte barnens rättigheter på allvar.

Utifrån vår vardag så ser vi betydelsen av att barns rätt blir lag. Vi upplever det frustrerande när vi inte kan argumentera utifrån att barnens rätt faktiskt är lag. Därför är vi besvikna över att regeringen inte fattar beslut i frågan. Vi vet att det idag finns en stor majoritet som vill göra Barnkonventionen till svensk lag. Såväl en majoritet av de politiska partierna, frivilligorganisationer m.fl. arbetar på olika sätt med barn och frågor som rör barns bästa.

Det finns idag bara ett parti som motsätter sig en inkorporering av Barnkonventionen. När ska majoriteten av M-politikerna ändra sig? Om inte Moderaterna ändrar sig så vill vi med detta debattinlägg uppmana de andra partierna i riksdagen att starta ett s.k. utskottsinitiativ för att få en bred majoritet i Sveriges Riksdag.

Förutom en inkorporering av Barnkonventionen så behövs det också satsningar på ökad kunskap. Jämför med t.ex. lagen mot barnaga som Sverige införde tidigt. Det fanns nog ingen som trodde att all barnaga upphörde i Sverige i samma stund som talmannen i riksdagen klubbade beslutet. Men vi kan idag se att vi i Sverige har en helt annan attityd till barn. Förekomsten av barnaga har stadigt minskat i och med att acceptansen för att aga barn försvunnit. Ingen, eller i vart fall mycket få, vuxna tycker idag att det är ok att slå, örfila, barn.

När vi gör Barnkonventionen till svensk lag så kommer med stor sannolikhet barns rättigheter att stärkas väsentligt över tid. Men vi får inte stanna där – vi måste jobba med uppföljning och ta fram verktyg för att säkerställa barns rättigheter.

Vi ser inga godtagbara argument för att INTE göra barnkonventionen till svensk lag.