Regeringen måste sluta agera med dubbelmoral gentemot Eritrea

DIPLOMATI Fredrik Reinfeldts uttalande att vi inte kommer längre i frågan kring Dawit Isaak aktualiserar frågan om hur vi tillämpar våra internationella principer. Nu krävs en diskussion om principer i förhållande till repressiva regimer. Om vi skulle vara principerna trogna, skulle vi vara tvungna att avbryta alla bilaterala relationer med Iran, Kina, Turkiet, Vietnam och Israel.

Dawit Isaak är fortfarande fängslad efter elva år. Den svenska strategin, att bara tala med eritreanska företrädare i en enda fråga – Dawit Isaak – har inte visat sig lyckosam. Brist på tillämning av våra normalt gällande principer har fått gå före en svensk medborgares, Dawit Isaaks, liv och hälsa. Förhandlar inte Sverige med diktaturer? Eller stater som fängslar journalister? Det kunde varit en principtanke. Men Sverige har goda och nära relationer med en lång rad diktaturer och med länder som fängslar journalister utan rättegång.

Frågan om hur vi tillämpar våra internationella principer, eller snarare inte tillämpar, blir aktuell kring statsministerns uttalande under moderaternas dag i Almedalen att vi kommer inte längre i frågan kring Dawit Isaak. Detta föranleder, anser jag, en diskussion om principer i förhållande till repressiva regimer.

I Eritreas grannland, Etiopien, som även de fängslar journalister, bröt flagrant mot den svenska demokratiklausulen när man sköt ned de studenter som demonstrerade mot regimens valfusk, men får fortsatt bistånd. För att inte nämna Eritreas andra grannland, Sudan och övergreppen i Darfur.

Idag är åtta palestinska journalister fängslade utan rättegång i något som kallas ”administrativt förvar”. Oklart vilka brott som begåtts eftersom det inte finns vare sig en offentlig förundersökning, än mindre fällande dom. Antalet fängslade journalister, som fängslats för sitt arbete i likhet med Dawit Isaak, var den första juni totalt 179 stycken i 27 länder enligt Committee to Protect Journalists. Den organisation som skall försvara journalisters rättigheter. Alla med historier som är till förväxling lika den kring Dawit Isaak men med en viktig skillnad. I samtliga övriga fall upprätthåller EU i allmänhet och Sverige i synnerhet normala diplomatiska förbindelser som innefattar allt ifrån kultur- till handelsutbyte. Att detta är en framgångsrik form av diplomati stärks genom att Sverige aktivt kunde bidra till att Nordkorea frigav de amerikanska journalisterna Euna Lee och Laura Ling i förtid efter att de dömts till 12 års fängelse för att olovligen befunnit sig i landet. Återigen ser vi hur en aktiv och bred diplomati visat sig vara mer framgångsrik än den misslyckade, principlösa och ensidigt dömande och fördömande, som såväl Lars Adaktusson som Sveriges Regering arbetat efter i relationen till Eritrea. Nota bene att det endast är Eritrea som anses ha förtjänat detta, inte något av de andra länder som begår övergrepp på journalister.

Om vi skulle vara de principerna trogna, skulle vara tvungna att avbryta alla bilaterala relationer i andra ärenden med Iran, Kina, Turkiet, Vietnam, Israel, och de ockuperade områdena samt Sudan för att nämna några av de 27 länderna. Det säger sig självt att så inte kommer ske då dessa principer i förlängningen skulle verka för en självvald isolering av oss själva och att vi i praktiken bara kunnat ha ett fönster ut i världen via Island. När vi nu närmar oss diskussionen om vilka principer som skall råda i våra bi- och multilaterala relationer så är det viktigt att vi, inför oss själva och vår omvärld, är konsekventa. Genom en konsekvent hållning och tydliga principer som gäller alla kan vi åtnjuta respekt. Den respekten kan vi inte förvänta oss att mötas med så länge vi behandlar vår omvärld olika beroende på egna politiska, religiösa eller kulturella preferenser. Genom ett konsekvent förhållningssätt till vår omvärld kan vi skapa en god förankring för vår utrikespolitik på hemmaplan och samtidigt mötas med respekt utanför Sverige, det handlar helt enkelt om en form av etiskt, och konsekvent förhållande till vår omvärld. Behandlar Eritrea journalister på ett visst sätt skall de bemötas på samma sätt som i detta fall Kina, Israel och Iran. Inte bättre. Men heller inte sämre. Allt annat vore djupt inkonsekvent och oetiskt i förhållande till vår omvärld. Ord, och handling, måste kunna vara samma sak oavsett vem det avser.

Efter elva års misslyckad diplomati, är det nu dags att överge vår dubbla standard och gå en väg som vilar på likvärdiga principer för alla länder.