Inte sant att högre a-kassa ger fler arbetslösa, Stefan Fölster

A-KASSAN SVD:s ”faktakollen” gav Stefan Fölsters uttalande att höjd a-kassa ger ökad arbetslöshet grönt ljus. Nu är det inte riktigt sant. Det finns forskare som inte är lika tvärsäkra som Fölster, det finns inget trovärdigt samband mellan ersättningsnivåerna i a-kassan och arbetslösheten. Vad vi däremot vet är att Sverige halkar efter internationell.

Det är onsdagen den 4 juli 2012 och politikervecka i Almedalen. Strax före klockan 14.30 stannar en lastbil vid Hamnplan. En stege ställs mot flaket och tre personer klättrar upp. LO:s Karl-Petter Thorwaldsson, TCO:s Eva Nordmark och Saco:s Göran Arrius håller upp ett jättelikt vykort med en uppmanande text från 3,3 miljoner löntagare i Sverige. ”Höj taket i a-kassan nu”. Några timmar tidigare har Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv varit i radions P1 Morgon. Där varnar han för höjd a-kassa. ”Om man höjer ersättningen i a-kassan så ökar också arbetslösheten”, menar han. En vecka senare granskas uttalandet av Svenska Dagbladets ”Faktakollen” som ger grönt ljus. Forskningen bekräftar Fölsters påstående, skriver SvD.

Nu är det inte riktigt sant. Det finns forskare som inte är lika tvärsäkra som Fölster. Ekonomerna David R Howell och Miriam Rehm visade för några år sedan i en artikel i Oxford Economic Policy Review det inte finns något trovärdigt samband mellan ersättningsnivå i de olika länderna och sysselsättning respektive arbetslöshet. Man kan alltså ifrågasätta om Stefan Fölster har förtjänat det gröna ljuset för sina påståenden. Men arbetslöshet handlar om så mycket mer än ekonomiska teorier och tabeller. För alltför många arbetslösa handlar det om en daglig kamp för att få livet att gå ihop, för att få mat på bordet, kläder till barnen och för att upprätthålla ett värdigt liv också när arbetslösheten har slagit till.

Arbetslösa i dagens Sverige kan inte räkna med en a-kassa som täcker en anständig andel av den tidigare inkomsten. Bara 13 procent kan få 80 procent av lönen vid arbetslöshet. En tredjedel av arbetskraften står helt utan inkomstrelaterad försäkringsskydd och bland unga är andelen ännu högre. På tio år har taket i a-kassan inte höjts.

Sverige halkar efter internationellt, visar bland annat Arbetslöshetskassornas Samorganisation. År 2002 låg Sverige sexa i OECD-jämförelse, år 2006 hade vi halkat till plats 16 och 2009, de senaste uppgifterna, till plats 26. I lägesbeskrivningen våren 2012 skriver man: ”Löftet i arbetslöshetsförsäkringen är 80 procents ersättning av tidigare inkomst. Om det infriades för personer med medelinkomst skulle Sverige hamna på tredje plats i rangordningen”.

Medel- och höginkomsttagare har stimulerats till att jobba mer genom att skatterna har sänkts. I de grupper som är mest utsatta verkar i stället motsatta teorier vara styrande. Piska, inte morot. Tryck, inte lättnader. Hårdare, inte mjukare. Och om det går riktigt illa så har moderatledaren Fredrik Reinfeldt i en intervju avslöjat sin syn på hur samhället ska fungera: ”Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det andra trygghetssystem som fångar upp människor”. Reinfeldt måste där ha tänkt på försörjningsstöd, eller socialbidrag som man ofta säger.

Sverige har idag massarbetslöshet, enligt de definitioner som tidigare har använts av allianspolitiker som Reinfeldt och Borg. Den har bitit sig fast parallellt med försämringar i a-kassan. Sämre a-kassa har inte gett oss lägre arbetslöshet.

Det borde vara den enskildes rätt till en värdig försäkring som styr a-kassans utformning, inte ihåliga hypoteser att trygghet är skadligt. Det borde vara insikten att trygga människor lättare än otrygga har beredskap att möta arbetslöshetens svårigheter som påverkar politiken, inte en teori om sämre villkor som de bästa drivkrafterna. Det borde leda till slutsatsen att arbetslöshetsförsäkring behöver utvecklas och förbättras med höjda tak, bättre ersättningsnivåer och lägre avgifter, inte försämras eller dömas ut som den olycksaliga arbetslöshetens orsak.