Dags att ta Kofi Annan på allvar om Syrienkrisen

SYRIEN Nu har Annan börjat tala klarspråk om vad som konkret ska till för att få fred i Syrien. För det första måste USA, Turkiet och Saudiarabien upphöra att stödja väpnade syriska rebellgrupper. För det andra måste även Iran, Syriens främsta beskyddare, få ett ord med i laget. Annan utmanar gängse sanningar om Syrieneländet, men han bör tas på allvar.

Varken EU eller Nato, USA eller Ryssland, Arabförbundet eller Turkiet har lyckats hejda det accelererande våldet i Syrien. Det är dags att lyssna till FN-veteranen Kofi Annan: Sluta skicka vapen till de krigförande och släpp in nyckelnationen Iran i förhandlingarna om en inomsyrisk fred.

Superdiplomaten Kofi Annan vägrar ge upp. Hans så kallade sexpunktsplan för fred i Syrien har visserligen dödförklarats flera gånger om. Men ingen stormakt eller intressent utanför Syrien har kunnat erbjuda ett mer realistiskt förslag än Annanplanens ”inomsyriska” politiska uppgörelse för att åstadkomma något slags maktdelning i Damaskus som får stopp på våldet. Och nu har Annan börjat tala klarspråk om vad som konkret ska till för att få pusslet på plats.

I korthet kräver Annan två saker. För det första måste USA, Turkiet och Saudiarabien upphöra att stödja väpnade syriska rebellgrupper. För det andra måste även Iran, Syriens främsta beskyddare, få ett ord med i laget.

I en intervju för tidningen Le Monde (7 juli) yttrar sig FN:s och Arabförbundets särskilde Syrienmedlare minst sagt syrligt:

”Alla dessa inblandade länder säger sig vilja uppnå en fredlig lösning, men ändå tar de kollektivt och var för sig initiativ som undergräver FN:s säkerhetsrådsrevolutioner.”

Och då syftar han inte i första hand på Syriens mångåriga bundsförvant Ryssland. Annan, liksom flertalet utländska militärexperter, vet att Moskvas militärbistånd alltsedan Sovjettiden främst har handlat om Syriens förmåga att kriga mot Israel. Just i dagarna har för övrigt Ryssland tillkännagett att man avbryter alla vapenleveranser dit så länge striderna i Syrien pågår.

Nej vad Annan nu förtydligar är en växande frustration över att Saudiarabien, Qatar med flera oljerika arabstater de senaste månaderna har stött den syriska väpnade oppositionen med flera hundra miljoner dollar. Pengarna används på i huvudsak tre sätt: 1/ att betala löner för avhoppade soldater och officerare, 2/ att låta gerillagrupper köpa vapen på svarta marknaden och från mindre nogräknade syriska militärer, 3/ att leverera tyngre vapen från givarländernas egna militära förråd. Här spelar framför allt Turkiet en avgörande roll som mellanhand. Enligt saudiska och turkiska diplomatkällor har sedan mitten av maj en särskild operationscentral i Istanbul samordnat vapenförsändelser (med turkiska lastbilar) från syriska flyktingläger i Turkiet till rebellförband inne i Syrien. För att inte denna krigsmateriel ska hamna i orätta händer (läs: al-Qaida) har amerikanska CIA åtagit sig att på plats granska mottagarna, samtidigt som USA förser rebellerna med satellitinformation om syriska trupprörelser.

Resultatet har blivit att den väpnade oppositionen markant har ökat sin slagkraft och på många ställen trängt tillbaka syriska regeringstrupper från landsbygd och mindre städer. Ironiskt nog inleddes denna militära upptrappning samtidigt som Annanplanens eldupphör på båda sidor var tänkt att träda i kraft i mitten av april.

Sluta upp med att underblåsa det väpnade upproret i Syrien! – det är alltså Kofi Annans kärva budskap till Washington, Riyad och Ankara. En rätt rimlig uppmaning med tanke på att gerillan utgörs av en disparat samling avhoppade officerare, klanmiliser och islamistiska ”gudskrigare” från när och fjärran – i skarp kontrast till de långt föer fredliga demokrati- och frihetsaktivister som hoppats på en ”arabisk vår” även i Syrien.

Men för att också Bashar Assads regim ska förmås låta vapnen tystna har Annan sedan länge hävdat att dess bundsförvanter Ryssland och Iran måste sätta press på Damaskus. Att Ryssland har en nyckelroll i Syrienkrisen inser numera nästan alla – på sistone har en strid ström utländska dignitärer uppvaktat Moskva samtidigt som ryska utrikesministern Sergej Lavrov och president Putin ägnat sig åt hektisk resediplomati i Mellanöstern. Men hittills har USA blankt vägrat att släppa den iranska ayatollaregimen in i förhandlingsrummen. Så Kofi Annan tog häromdagen det djärva greppet att själv resa till Teheran där han utverkade ett iranskt löfte om att bidra med en konstruktiv insats – förutsatt att Iran, med Annans ord, ”görs till en del av lösningen på Syrienkrisen”.

Mindre krut till syriska rebeller, mer plats för iranska mullor. FN-veteranen Annan räds sannerligen inte att utmana gängse ”sanningar” om Syrieneländet. Men klokare än att dödförklara hans planer är nog att ta dem på allvar.