Jan Björklund måste stoppa hetsjakten på lönsamma friskolor

FRISKOLOR Läsårets hetaste fråga har varit vinster i välfärden. Rädslan inför att skolor drivs av riskkapitalbolag som tar ut vinster tycks delas av såväl Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som av regeringen. Det är beklagligt att fokus hamnar på att jaga vinsterna, snarare än att förbättra förutsättningarna för eleven.

Tack vare friskolereformen kan vi idag välja vilken skola vi vill gå i. Friskolorna bidrar med en variation av utbildningsformer som är till gagn för elever med olika förutsättningar. Givetvis finns det mycket mer att göra när det gäller att utveckla individens valfrihet, men hursomhelst kan vi idag konstatera att friskolorna är en viktig del av välfärden.

När debatten om hur vi ska förbättra skolan går från att handla om själva verksamheten, till själva driftsformen, för man fokus från elevens dagliga behov till en mer ideologisk vinstdebatt. Läsårets hetaste fråga har varit vinster i välfärden. Rädslan inför att skolor drivs av riskkapitalbolag som tar ut vinster tycks delas av såväl Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som av regeringen genom skolminister Jan Björklund (FP). Det är beklagligt att fokus hamnar på att jaga vinsterna, snarare än att förbättra förutsättningarna för eleven.

Stundtals påstås det att friskolorna skulle vilja kamma åt sig all vinst själva och inte lämna någonting kvar till eleverna. Det stämmer absolut inte. Friskolorna skulle aldrig kunna existera om de inte erbjöd någonting som den kommunala inte förmår sig att göra. Almega presenterade i förra veckan en rapport som visar att friskolekoncernerna tillför betydligt mycket mer pengar till den svenska skolan än vad ägarna tar ut i vinst – och det är ingen slump. Den skola som vill gå med vinst, struntar inte heller i elevernas behov.

Andra gånger låter det som om friskolorna skulle gå under andra lagar än de kommunalt styrda, vilket förstås inte heller stämmer. Jag blundar absolut inte för att problem stundtals uppstår – tvärtom – men i så fall har också skolinspektionen full rätt att ingripa. Misstänkliggörandet mot riskkapitalbolag som driver friskolor är dessutom inte särskilt konstruktivt; vad skulle hända med de tusentals elever som går i dessa skolor idag om man genast förbjöd deras skolor att vara en del av välfärdsmarknaden?

Friskolorna får ofta stå som syndabockar när mer komplexa problem ska lösas. Om Jan Björklunds förslag om att det ska införas ett krav på att den som driver en skola måste stå kvar som ägare i 10 år blir verklighet, så blir inte nödvändigtvis situationen bättre för eleverna. Björklunds reglering skulle inte bara slå hårt mot äganderätten och de små företagen, utan den skulle dessutom låsa fast inkompetenta lärare i verksamheter där ett ägarbyte hade behövts. Dåliga lärare är ett stort problem i skolan. Där har regeringen ett verkligt problem att lösa.

När Jan Björklund nu lutar åt att ha samma syn på vinstuttag som Jonas Sjöstedt (V), är det anmärkningsvärt hur Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven uttalat sig positivt om vinstuttaget. Som nytillträdd partiledare menade han att det är skäligt att den som investerat pengar i en verksamhet också ska kunna ta ut vinst. Sedan dess har det emellertid varit tyst, och vilken Socialdemokraternas linje är råder det stora tvivel om.

Centerpartiets Ungdomsförbund i Storstockholm tycker att det är dags att banta staten. Vi köper inte lösningar som misstänkliggör privat ägande av princip, utan att se till individens bästa. Den svenska skolan behöver en variation av utbildningsformer, och därmed är det självklart att regeringen borde koncentrera sig mer på verksamheten än på ägandet. När Björklund föreslår regleringar i framtiden borde han rikta in sig mer på vad eleverna får ut, än externa faktorer. Åtminstone om han anser att elevens behov, kunskap och valfrihet är viktigare än att jaga den som driver sin friskoleverksamhet med god framgång.