Fel att kalla Rio +20 ett misslyckande

HÅLLBAR UTVECKLING Många jag talat med är besvikna över bristen på miljöåtaganden i slutdokumentet från Rio +20. Visst hade jag hoppats på fler åtaganden men det som skedde avspeglade världen just nu. Jag lugnt säga att det fanns flera tillfällen där det inte handlade om att flytta positioner framåt, utan att hindra att det blev direkta bakslag.

Den nyss avslutade Rio +20-konferensen har beskrivits som ett misslyckande. För mig gällde det också vid första påseendet. Jag hade ju möjlighet att direkt följa de avslutande förhandlingarna i Rio som delegat. Förhandlingsdelegationen från Sverige skuggades av mig ända in i mål. Jag hade förmånen att som en av sex riksdagsledamöter delta och jag följde intensivt Prepcom 3 och efterföljande högnivådel. Men även om jag kunde känna mig väldigt frustrerad, noterade jag att när världens stater möts för att beröra sociala, ekonomiska och ekologiska lösningar för hållbar utveckling finns stora åsiktsskillnader. Det finns självklart många olika framtider som eftersträvas och bryts vid förhandlingsborden. Det gör det mer spännande att följa, men självklart svårare och mer utmanande. För mig blev detta en tankeställare.

Efter Rio 1992, följde en mycket intensiv aktivitet i Sverige kring att forma vår Agenda 21, uppdraget för det 21:a århundradet. Engagemanget var stort, på alla plan och inte minst lokalt. Jag har tänkt på vad många nu sa till mig om Rio -92, att bilden av framgångar vid det mötet formades av de handlingar som följde efteråt. Jag tror att det ligger en del i detta och funderar på hur det nyss avslutade mötet bedöms av framtiden? Inser att vi med våra handlingar de kommande åren avgör det.

Många jag talat med är besvikna över bristen på miljöåtaganden i slutdokumentet från Rio. Jag kan förstå dem, men vill samtidigt understryka att detta inte i första hand var en miljökonferens. Det var ett utvecklingsmöte som spände över väldigt många områden samtidigt. Visst hade jag hoppats på fler åtaganden men det som skedde avspeglade världen just nu. En krismedveten värld, med tendenser till protektionism, med ökad polarisering och där de multilaterala förhandlingarna påverkas av en mer multipolär värld. Jag kan lugnt säga att det fanns flera tillfällen där det inte handlade om att flytta positioner framåt, utan att hindra att det blev direkta bakslag. Och i slutänden gällde det om att godkänna eller förkasta.

EU och Sverige tillhörde de mest offensiva som ville konkretisera och föra utvecklingen framåt, inte minst på miljöområdet. Men stödet för den linjen var svagt från andra stora aktörer, inte minst från utvecklingsgruppen G 77 (131 stater + Kina) och USA. Det fanns liten vilja till nya åtaganden, istället handlade det om frivillighet och hänvisning till nationell lagstiftning för att undvika åtaganden som krävde handling av stater som inte ville.

Det finns en hel del bra åtaganden när det gäller oceaner, fiske och ett 10-årigt ramverk för hållbar produktion och konsumtion antogs. Bland alla framåtsyftande punkter i slutdokumentet tar jag fasta på arbetet med Grön ekonomi och s k Sustaniable Development Goals (SDG). Det sistnämnda syftar till att forma ett gemensamt ramverk för utvecklingsfrågor post 2015 då de s k 8 Milleniemålen (MDG) ska ha uppnåtts. Här finns många plattformar att arbeta framåt utifrån på alla nivåer. Jag förväntar mig att Sverige och EU aktivt söker samverka för att bygga konkretion och ta ledartröjan för att bygga starka och nödvändiga allianser för handling. Det må vara kortlivade klimatgaser, miljöstörande subventioner för att fasa ut oljeberoendet, rätt prissättning som tar hänsyn till det hållbara, utveckling av ekosystemtjänster eller att säkra havs- och gränsöverskridande vattenfrågor.

Det må vara att nå målen med fattigdomsbekämpningen och klara tillgång till livsmedel, vatten, sanitet, hälsa, jämställdhet och utbildning. Med slutdokumentet från Rio +20 har gjorda åtaganden återbekräftats samtidigt som vi fått en ny global plattform att utgå ifrån och fylla med initiativ för handling.

När jag hör alla som säger att resultatet var ett misslyckande missar man helheten av det som åstadkoms frivilligt. De facto gavs flera hundra löften till ett värde över 500 miljarder USD. 400 av världens största företagare träffade frivilliga åtaganden att till 2020 säkra att deras försörjningskedjor inte bidrar till avskogning. 50 000 deltagare i Rio, 3 000 sidoevent utöver världens ledare – bidrar till förändring. Om ingen överenskommelse nåtts hade det blivit ett fiasko för det multilaterala systemet, för FN. Kanske hade det av vissa varit ett önskat resultat men för mig som tycker det är viktigt att världen kan mötas på en för alla gemensam arena hade det varit förödande. Visst kan jag ha många synpunkter på hur förhandlingar i detta jätteformat fungerar, visst vill jag se ett reformerat och mer effektivt FN – men de facto är FN mötesplatsen som utvecklar universell legitimitet.

Jag tycker därför att det var ett värde i sig att Rio +20 gick i mål och nådde en kompromiss som pekar framåt. Jag är för egen del också tillfreds med att EU, trots påfrestningar, kunde hålla ihop och vara offensiva för hållbar utveckling. Det gjorde också skillnad.