Vi tänker demonstrera utanför Rosenbad tills en lag mot otillgänglighet klubbas

DISKRIMINERING Den 14 juni beslutade riksdagen att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska betraktas som diskriminering. Från regeringen finns det dock ändå ett motstånd att ta fram ett sådant lagförslag, eftersom att det anses för kostsamt. Motståndet ger anledning till oro. Det håller inte att skylla på kostnader. Ytterst handlar det om politisk vilja.

En förutsättning för mänsklig frigörelse och jämlikhet är att alla oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning eller med någon form av funktionsnedsättning har samma rättigheter.

Den 14 juni beslutade riksdagen i ett s k tillkännagivande till regeringen att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska betraktas som diskriminering. Sådan lagstiftning finns bl a i Norge och USA.

Bakom förslaget att regeringen skyndsamt ska ta fram ett sådant lagförslag står en riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Regeringspartierna Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna röstade i arbetsmarknadsutskottet mot förslaget och fortsatte i riksdagsdebatten att av kostnadsskäl motsätta sig en diskrimineringslag. Dock begärde man aldrig votering.

Detta motstånd från regeringspartiernas sida ger anledning till oro. Så länge det inte finns en proposition, d v s ett tydligt lagförslag, som klart bygger på utredningens förslag så kvarstår problemen. Nu är det upp till bevis. Det håller inte att skylla på kostnader. Ytterst handlar det om politisk vilja. Vi har ett val. Å ena sidan handlar det om fortsatt utestängning, kortsiktighet, och brist på helhetssyn. Eller så väljer vi den progressiva vägen: inkludering, långsiktighet, hållbarhet, innovation, mänskliga rättigheter, investeringar för framtiden, rättvisa och kvalitet.

Det håller med andra ord inte att skylla på kostnader och att frågan behöver ytterligare utredas. I själva verket har den utretts i fem år. Bristande tillgänglighet är diskriminering sa regeringspartiernas företrädare i riksdagsdebatten – men inte just idag. Den fråga som då omedelbart väcks är var regeringen lägger prislappen på hur mycket det är värt att personer med funktionsnedsättning kan delta i arbetslivet, i utbildning, i fritidsaktiviteter, att kunna handla och leva ett självständigt liv.

Det är miljön och omgivningen som är funktionshinder, inte personen ifråga som har någon form av funktionsnedsättning. Ett tillgängligt samhälle innebär vinster på individnivå och för samhället i stort. Nyttan av att investera i tillänglighet är grovt underskattad enligt en färsk rapport av nationalekonomen Dan Andersson.

Därför är det högt på tiden att alla människor som har någon form av funktionsnedsättning äntligen får sina mänskliga och demokratiska rättigheter tillgodosedda för att kunna delta i samhällslivet fullt ut på samma villkor om alla andra. DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder – har tillsammans med flera andra funktionshinderorganisationer varje torsdag under en längre tid demonstrerat för en diskrimineringslag utanför regeringskansliet Rosenbad. Demonstrationerna där och annorstädes kommer att fortsätta ända fram till den dag landets regering instiftar en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering.