Fel utnyttja fattiga kvinnor för att ge västerlänningar barn

SURROGATMÖDRASKAP Det enda svaret på varför en ung kvinna i indien skulle vara intresserad av att vara surrogatmamma är fattigdom. Jag kommer själv från ett land där fattiga säljer sina njurar för att överleva. Ett surrogatmödraskap för dessa kvinnor innebär överbelastning på deras redan slitna kroppar, och den psykologiska effekten av surrogatmödraskapet är ännu outforskad.

Surrogatmödraskap innebär att en kvinna blir gravid och väntar barn med den uttalade avsikten att inte själv behålla barnet utan föder ett barn åt någon annan. Surrogatmamma kan vara genetisk mamma till barnet eller så har en annan kvinnas ägg befruktats och sedan planterats in hos surrogatmamma, vilket är det vanligaste.

Surrogatmödraskap är inte tillåtet enligt svensk lagstiftning. Det innebär att sjukvården inte får ge assisterad befruktning till en kvinna som inte avser behålla barnet och bli dess sociala och juridiska förälder. Vissa grupper i samhället ställer sig mot detta och kräver en lagändring och bland dessa finns RFSL. En ändring i lagstiftningen skulle innebära att ensamstående och HBT-personer skulle få möjlighet att bli föräldrar.

Vi vet att det redan idag finns barn i Sverige som tillkommit genom surrogatmödraskap. En kvinna kan låta sig insemineras privat i hemmet och föda barnet. En partner till den genetiske fadern kan därefter ansöka om närståendeadoption. Svenska kvinnor kan också få hjälp att bli gravida genom assisterad befruktning på klinik utomlands med avsikt att vara surrogatmamma.

RFSL hävdar att nuvarande lagstiftning utsätter i dessa fall alla inblandade, inklusive barnet, för större risker än om surrogatmödraskap hade varit lagligt. Exempelvis riskerar en surrogatmamma att den eller de som vill bli föräldrar ångrar sig och låter henne ta hand om barnet. Den eller de som vill bli föräldrar riskerar att förlora sitt barn om myndigheterna inte är villiga att ge dem vårdnad och juridiskt föräldraskap. RFSL har även skrivit vissa villkor för surrogatmödraskap som t.ex. att surrogatmamman har rätt att ångra sig och de som anlitar surrogatmamma ska inte kunna ångra sig och låta surrogatmamma ta hand om barnet.

Jag är inte så säker om en lagändring skulle underlätta för alla inblandade. Det finns en så kallade anknytningsteori som innebär att kvinnan knyter an till barnet redan under graviditeten och det finns även undersökningar som visar att det händer att surrogatmamma ångrar sig efter förlossningen och inte längre vill lämna bort barnet. Det är helt naturligt att en kvinna som bär barnet och dessutom är biologiska förälder till barnet kan känna att hon inte vill ge bort barnet efter födseln. En lagstiftning som skulle förbjuda surrogatmamma att ångra sig är i så fall helt otänkbart. Det skulle innebära att surrogatmamma som har fått ägg, spermier eller både och, från en annan person i överenskommelse att föda deras genetiska barn inte är längre villig att lämna barnet till genetiska föräldrar. Detta kan innebära ett stort lidande för dessa människor för resten av livet.

Surrogatmödraskap är ingen lätt fråga och hur lagstiftningen än ser ut kan detta innebär problem för surrogatmamma, paret som anlitar surrogatmamma och inte minst för det kommande barnet. Det är en fråga som tål att diskuteras noga både ett och två varv. Men det är faktiskt inte surrogatmödraskap i Sverige som oroar mig mest. Vi vet att surrogatmödraskap i Sverige sker i överenskommelse mellan vuxna välinformerade människor under jämställda förhållanden. De flesta svenska par som önskar anlita surrogatmamma åker dock till U-länder för att skaffa barn. Om surrogatmödraskap skulle kunna vara en möjlig väg att gå, varför skulle man inte kunna lösa detta här hemma?! För att det inte tillåtet i Sverige skulle man tro. Men Nej! För att intresset är lågt i Sverige!

Varför skulle en kvinna i Indien vara mer intresserad av att bli surrogatmamma?! Svaret är enkelt!”FATTIGDOM” även om Andreas Bengtsson, som är för surrogatmödraskap, inte håller med!

Jag kommer från ett land där fattiga människor kan tänka sig sälja sina njurar för att överleva, Andreas Bengtsson! Jag vet hur verkligheten ser ut för människor i vissa länder, där dina hänvisade forskningsstudier inte ingår. Jag håller med om att ”det är inget fel att vara surrogatmamma”. Men det är inte heller svårt för mig att förstå att en surrogatmamma i Indien ser detta som en enda utväg för att få levebröd till sina egna barn. Du har beskrivit surrogatmödraskap i Indien som ett bättre alternativ till tunga jobb i textilindustrin. Det låter som att du tycker synd om dessa kvinnor. Vill man hjälpa dem ur svåra förhållanden så finns tusen andra vägar att gå. Man behöver inte utnyttja dessa kvinnors utsatthet till sin egen fördel.

En graviditet för surrogatmamma med IVF och äggdonation kan innebära risker och komplikationer. Dessa kvinnor har oftast genomgått flera graviditeter samt förlossningar och tar hand om flera barn. Ett surrogatmödraskap för dessa kvinnor skulle innebära överbelastning på deras redan slitna kroppar. Den psykologiska effekten av surrogatmödraskap hos dessa kvinnor har ännu inte utforskats. Det är stor skillnad att vara surrogatmamma i Indien och i Sverige!