”Sveriges välfärd bör inte finansieras av vapenhandel”

VAPEN Idag, fredag, avslutas intensiva förhandlingar i FN om ett internationellt vapenhandelsavtal, ett Arms Trade Treaty (ATT). Samtidigt fortsätter Sverige att exportera vapen till diktaturer. Teknologiutbyte, sysselsättning och utveckling i alla ära, men vi anser inte att Sveriges välfärd ens till en bråkdel bör finansieras av handel med vapen.

Idag, fredag, avslutas intensiva förhandlingar i FN om ett internationellt vapenhandelsavtal, ett Arms Trade Treaty (ATT). Avtalet ska reglera överdriven handel med vapen och uppmuntra återhållsamhet i överföring och produktion av vapen. Sverige borde förutom att bidra till en starkt ATT se över den egna vapenexporten.

Vapenhandel försvårar och spär på redan existerande konflikter, vilket i förlängningen orsakar stort humanitärt lidande. Illegala överföringar av vapen är ett brott mot FN-stadgan, som har för avsikt att uppmuntra och stärka internationell fred och säkerhet och åstadkomma internationellt samarbete rörande konflikthantering. Den globala vapenhandeln är en i princip oreglerad marknad som har saknat internationella överenskommelser, något som berett fri väg för vapenexport till bland annat pågående blodiga konflikter.rnrnUtformningen av vapenhandelsavtalet bygger på förhandlingar mellan staterna. Det globala civila samhället, samlat under Control Arms-koalitionen, kräver liksom Sverige ett starkt avtal. Målsättningen är att ett ATT ska omfatta alla konventionella vapen inklusive små- och lätta vapen samt ammunition. Avtalet ska också omfatta olika typer av vapenöverföringar som export, import, brokering, lån, gåvor, teknologiöverföringar med mera.

En annan förhoppning är att vapenhandelsavtalet tydligt ska klargöra när en vapenöverföring bör stoppas samt att vapenöverföring alltid ska vägas mot kriterier som bland annat mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt samt hållbar utveckling. Det civila samhället kräver även transparens, implementering och kontroll av efterlevnaden av avtalet.

Sverige har av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska skäl valt att i viss utsträckning tillåta export av krigsmateriel. Redovisning av den svenska krigsmaterielexporten sker årligen och presenteras i en rapport till riksdagen. Sveriges regering är ytterst ansvarig för den svenska vapenexporten. Tillstånd, förbud samt undantag i enskilda fall och certifiering prövas av Inspektionen för strategiska produkter (ISP). I större eller känsliga ärenden ska ISP överlägga med det parlamentariskt tillsatta Exportkontrollrådet där alla partier finns representerade. I principiellt viktiga ärenden ska ISP överlämna ärendet till regeringen.

Tillstånd för krigsmaterielexport lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. Villkoren för export kan delas upp i villkorliga och ovillkorliga hinder. Exempel på ovillkorliga hinder är beslut av FN:s säkerhetsråd, internationella överenskommelser och exportstopp som påbjuds enligt de folkrättsliga reglerna om export från neutral stat under krig.

Sverige har engagerat sig i överenskommelser för kontroll av vapenöverföringar men har fått kritik för att inte alltid följa sina egna riktlinjer då det vägs mot egna intressen samt att exportering fortfarande sker till diktaturer och länder med bristande demokrati. Även reglerna för följdleveranser har kritiserats. Detta då grundprincipen är att tillåta export ”om inte ovillkorligt hinder möter”. Följdleveranser innebär kompletteringar till en tidigare genomförd export. Riktlinjerna för följdleveranser är i jämförelse med nya leveranser mycket vaga. Riktlinjerna innebär att tillstånd till reservdelar bör ges om inte ovillkorligt hinder möter. I praktiken har detta inneburit godkännande av export till länder som dragits in i väpnade konflikter. Sverige har vid flera tillfällen beviljat följdleveranser till länder som inte skulle ha tillåtits importera nya vapen. Därutöver har det tagit alltför lång tid att införa ett demokratikriterium som förhindrar vapenexport till diktaturer. Efter ett majoritetsbeslut i riksdagen under våren 2011 om att skärpa reglerna gällande export av krigsmaterial utlovades en utredning om att införa ett demokratikriterium som förhindrar vapenexport till just diktaturer. Utredningen ska också titta närmare på reglerna för följdleveranser när det gäller krigsmaterielaffärer med diktaturer och ska vara klar den 15 december 2014.

Samtidigt som de långa och utmattande förhandlingarna om en begränsning av vapenhandeln pågår fortsätter Sverige att exportera vapen till diktaturer. Under 2011 utgjorde exporten till Saudiarabien 20 procent av den svenska vapenexportmarknaden. Teknologiutbyte, arbetsmarknad/sysselsättning och utveckling i alla ära, men Sveriges välfärd bör inte ens till en bråkdel finansieras av handel med vapen som alltför lätt hamnar i fel händer.