Det borde vara universitetens ansvar att bygga lägenheter åt sina studenter

STUDENTBOSTÄDER Det behövs nya perspektiv i synen på vem som ansvarar för att lösa bostadsbristen. Förr i tiden byggdes studentbostäder inte av kommunerna, utan av universiteten och studentkårerna. Gemensamt såg de till att trygga bostadsbehoven åt framtida studenter. Att det idag har blivit ett kommunalt ansvar handlar mest om att skyffla kostnader.

Vid alla de stora studieorterna saknas tusentals bostäder för nyintagna studenter. Vissa tvingas tälta och hyresockrare täljer guld när de erbjuder rum till desperata bostadssökande. Detta är ett stort bekymmer för alla studenter som drabbas. I längden är det också ett allvarligt hot mot den högre utbildningen i Sverige, eftersom risken finns att de avstår från att söka en viss utbildning på grund av bostadsproblemen. En undersökning som vi gjorde i höstas visade att tolv procent av 18 – 29-åringarna de senaste tre åren avstått från att söka studieplats eller jobb till följd av bostadsbristen. Den är alltså även ett samhällsproblem.

Frågan är då vad vi kan göra? Studenternas företrädare lyfter problemet och ställer kommunpolitikerna till svars för det svaga byggandet. Politikerna brukar å sin sida försvara sig med att det visst kommer att byggas, åtminstone planerar man att göra det. Sedan händer väldigt lite.

Det behövs nya perspektiv. En förändring i synen på vem som ansvarar och hur vi kan lösa bostadsbristen. För den kommunala hyresvärden är studenter en resurssvag grupp. Det är inte lönsamt att bygga bostäder för dem. Skulle det göras lönsamt genom att hyran sattes högre så har studenter inte råd – och då blir det inte heller några studentbostäder. Detta kan man tycka är fel. Kommunerna borde inse hur viktigt det är med studentbostäder. Att stånga sig blodig för det synsättet leder tyvärr inte framåt. Kommunernas budgetar måste hållas och investeringar ha kalkyler som går ihop. Studenterna kan tyvärr glömma andra hänsyn. Viss lindring av bristen kan ske med hjälp av ökad andrahandsuthyrning, vilket vi tagit fram en särskild trygghetsförsäkring för, men det räcker inte för att lösa situationen.

Blicken bör därför riktas åt annat håll. Till de universitet och högskolor som har ett direkt intresse av att studenterna har en fungerande bostadssituation. Om studenter tvingas tälta eller får sin ekonomi körd i botten till följd av rådande bostadsbrist så påverkar det givetvis deras studier. Det leder i förlängningen till att universiteten och högskolorna inte får de studieresultat de önskar.

Förr i tiden byggdes studentbostäder inte av kommunerna, utan av universiteten tillsammans med studentkårerna. Gemensamt såg de till att trygga bostadsbehoven åt framtida studenter. Att det idag har blivit ett kommunalt ansvar handlar mest om att skyffla kostnader. Från den stora kommunala skattkistan kunde man motivera de egna behoven och få politikernas stöd. Idag är det ingen framkomlig väg. Om vi ska lösa problemet med bostadsbristen måste fler göra en insats. Universiteten själva behöver satsa på att få fram bostäder. Det räcker inte att bara peka på kommunernas ansvar.