Nonchalant av regeringen att påstå att deras jobbpolitik hjälpt fattiga

SOMMAR I grunden ser vi ett Sverige som dras isär. Privat kapital blir allt viktigare för att klara av vardagen när de generella offentliga systemen slås sönder av ideologiska skäl. Konsekvenserna blir allt tydligare och för detta betalar många barn ett högt pris. Skattesänkningar och privatiseringar lyfter inte människor ur fattigdom, det finns inga exempel i världen på det.

I juni i år kunde Ekot visa att barnfattigdomen ökar i nästan alla utsatta kommuner, de fattiga familjerna blir fattigare och de rika blir rikare. I flera kommuner riskerar 4 av 10 barn att växa upp i fattigdom. Det är inte en liten siffra, och bakom varje finns barn som skäms för att bjuda hem en kamrat, ångestfyllda föräldrar som inte har råd med glasögon, semesteraktiviteter och bor sämre än andra. Sammanlagt finns det 248 000 fattiga barn i Sverige enligt Rädda Barnens rapport. Och siffran ökar.

I grunden ser vi ett Sverige som dras isär. Privat kapital blir allt viktigare för att klara av vardagen när de generella offentliga systemen slås sönder av ideologiska skäl. Konsekvenserna blir allt tydligare och för detta betalar många barn ett högt pris.

I Stockholm hänvisar socialkontoret systematiskt hjälpsökande till kyrkan när det ska sparas på bistånd. Många av de 60 000 sjuka och utförsäkrade finns i denna grupp. A-kassan som snabbt skulle få tillbaka människor i arbete har i princip förlorat sin funktion. Idag är arbetslösa upptagna av att jaga inkomster, sälja sina tillhörigheter och ta lån från släkt och vänner istället för att rusta sig för ett arbete. Försämringarna har lett till fattigare människor.

Det här är helt och hållet politiska beslut som går att förändra om den viljan funnits. Med en stigande arbetslöshet på historiskt höga närmare 8 procent är det nonchalant av regeringen att hävda att jobbpolitiken har löst några problem. Politisk prestige står i vägen för nytänkande.

Skattesänkningar och privatiseringar lyfter inte människor ur fattigdom, det finns inga exempel i världen på det. Tvärtom vet vi att starka välfärdsstater, som istället väljer att investera i en kulturskola med låg avgift, sommaröppna ungdomsmottagningar och bra lärare i skolan ger människor trygghet i vardagen. Rädda Barnen föreslår en miniminivå på kommunal och landstingsnivå till stöd för barnen, såsom familjecentraler och skolhälsovård. Det skulle kunna vara bra. Moderna samhällen fasar ut höga avgifter och privata lösningar till förmån för kvalitativ offentlig service som alla har tillgång och rätt till.

I dag lever en fjärdedel av alla barn i Sverige med en ensamstående förälder. Ändå är kärnfamiljen norm för såväl lagstiftning som de verksamheter barnen deltar i. I statistiken döljer sig många ensamstående mammor som gör allt för att få vardagen och ekonomin att gå ihop. Situationen för dessa kvinnor behöver förbättras, med höjt underhållsstöd, barnomsorg på obekväm arbetstid och rätt till fasta jobb på heltid.

Vi vet att fattigdom leder till sämre skolresultat, hälsa och svårare att komma in på arbetsmarknaden. En fattig barndom ökar risken för social utsatthet senare i livet och barndomen går inte i repris. Vi vill därför ta fram en nationell handlingsplan mot barnfattigdom som fokuserar på att motverka och förebygga. Det är bråttom och vi är övertygade om att politiken kan vända den här trenden. För ingen i Sverige ska behöva växa upp i fattigdom.