EU borde straffa de medlemsstater som kränker HBT-personers rättigheter

PRIDE Regnbågsflaggans budskap om mångfald, tolerans och respekt för människors sexualitet är självklart för de flesta i Sverige, men är sorgligt kontroversiellt på många håll i världen – även i vårt eget Europa. Vi må tvista om hur stort EU kan bli geografiskt, men dörren till EU ska inte kravlöst stå öppen för de som vägrar att liberalisera sina lagar på HBT-fronten.

Det är den tid på året när regnbågsflaggor åter vajar över Stockholm. Och jag är stolt över att som Sveriges EU-minister tillsammans med Mona Sahlin ikväll inviga Stockholm Pride – som i år firar 15-årsjubileum. Årets festivaltema är ”Tillsammans” och understryker just vikten av att vi tillsammans står på barrikaderna för att stå upp för HBT-personers mänskliga rättigheter.

Många associerar Pridefestivalens färgglada flaggor med fest och flärd. Men de är i allra högsta grad politiska symboler. Regnbågsflaggan står för mångfald, tolerans och respekt för människors sexualitet, identitet och livsval. Ett budskap som är självklart för de flesta i Sverige, men som är sorgligt kontroversiellt på många håll i världen – även i vårt eget Europa.

Varje år granskar HBTQ-organisationen ILGA Europe40 europeiska länder. De rankar lagstiftning utifrån adoption, hatbrott, könsbyte, insemination, äktenskap, diskriminering och asyl- och familjepolitik. 2012 års läsning är både hoppfull och dyster. Samtidigt som enskilda EU-länder som Storbritannien, Sverige och Tyskland är förebilder finnsdet flera skamfläckar. Andra av EU:s medlemsstater som Malta, Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Grekland och Italien ligger sorgligt långt ner på rankningen. Och i länder med tydliga EU-ambitioner som Turkiet, Serbien och Makedonien sker kränkningar av HBT-personers rättigheter.

EU:s fundament är frihet, demokrati, respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och minoriteters rättigheter. Det är gemensamma värderingar för alla 27 EU-länder och är inskrivna i Lissabonfördraget som samtliga medlemsstater har ratificerat.Om EU ska vara en stark och trovärdig röst för mänskliga rättigheter måste vi stå upp för dem på hemmaplan. Det blir svårt för EU att kritisera andra länder om unionens egna medlemsstater själva trampar på de universella mänskliga rättigheterna. Det är viktigt att EU visar nolltolerans när unionens grundläggande värderingar överträds. Men värdet av positiva förebilder ska inte underskattas om vi vill sprida frihetens budskap i Europa och världen.

Vi må tvista om hur stort EU kan bli geografiskt. Min utgångspunkt är att dörren till samarbetet ska vara öppen för europeiska demokratier som vill och kan uppfylla medlemskapets krav. Men dörren till EU ska inte kravlöst stå öppen för de som vägrar att liberalisera sina lagar på HBT-fronten och förbjuder mötesfrihet genom att stoppa Pride-parader. Framsteg ska uppmuntras, men att trampa på rättigheter ska få konsekvenser. När ett EU-land grovt bryter mot EU:s grundvärden bör EU få rätt att genom sanktioner, kunna straffa ett medlemsland. EU bör också ta fram rankningsystem som visar hur länder lever upp till fördragets värden och stadgan för grundläggande rättigheter.

Pridefestivaler är både allvar och fest. Att få vara sig själv, välja sin egen identitet och leva sitt liv öppet är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Men i en del länder är homosexualitet belagt med dödsstraff och homo-, bi- och transpersoner förtrycks öppet varje dag. Även i delar av Europa kan det vara förenat med livsfara att gå hand i hand på gatan med sin kärlek. På andra håll har vi kommit längre, men inte utan en passionerad och uthållig frihetskamp. Därför måste vi fortsätta kämpa för mänskliga rättigheter både i Sverige och internationellt.