Låt kolet vara kvar i marken – eller förbered samhället på extremväder!

VÄDER Om vi inte minskar utsläppen av växthusgaser på global nivå inom rimlig tid har vi ännu mer klimatförändringar att förbereda oss inför. Sannolikheten för extrem värme har t.ex ökat med mer än en tiopotens sedan 60-talet. Värmeböljorna som drabbade Europa 2003, Ryssland 2010 och USA 2011 och 2012 hade inte hänt om det inte var för att vi människor påverkat klimatet.

Det största enskilda antropogena bidraget som driver på klimatförändringar är den förhöjda halten koldioxid i atmosfären. Havens pH-värde sjunker, även detta orsakas av den förhöjda halten koldioxid. De i luften och haven förhöjda halterna kommer som resultat av människans utsläpp av koldioxid sedan industrialiseringens början. Det är med andra ord relativt logiskt att man ser utsläppen av koldioxid, alla skorstenar, som grunden till problemen.

Nödvändigt men inte tillräckligt
Men problemen ligger djupare än så. Genom att leta efter skorstenar så har man har missat det mest väsentligaste i hela resonemanget, nämligen att fossilt kol måste bli kvar i marken. Det är ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för att halterna av koldioxid inte skall öka i atmosfären. Det är själva brytningen av fossilt kol som behöver begränsas -om vi nu menar allvar med att vi vill minska utsläppen och därmed riskerna för riktigt allvarliga klimatförändringar.

Bert Bolin, klimatforskare och en av grundarna till IPCC sade redan 1974 att : ”Det finns mer fossilt kol tillgängligt än vad som, med hänsyn till klimatpåverkan, kan nyttjas.” Men/och att sätta ett tak för själva brytningen av det fossila kolet, det är ingen uppgift som tilltalar någon beslutsfattare. Ingen har mandat att fatta beslut i frågan och den blir därför lämnad därhän.

Vi måste inte minska utsläppen, men vi måste anpassa oss
Hur skulle man då kunna begränsa brytningen av det fossila kolet? Låt mig först konstatera att vi, till skillnad från vad många säger, inte måste begränsa utsläppen av fossilt kol. Det enda vi måste är att anpassa oss till vår omgivning.

Men mängden fossilt kol (olja, kol och naturgas) är begränsad. I sinom tid måste vi därmed även anpassa oss till mindre mängd fossilt kol, men då är vi tvingade av en fysisk begränsning. Utsläppen är då redan gjorda och kolet ingår då i ett kretslopp som det varit uteslutet ifrån under flera tiotals miljoner år.

Det skall även sägas att våra samhällen är mycket beroende av den fossila energin för upprätthållandet av välfärden i sig. En snabbt reduktion av tillgänglig energi och/eller ett snabbt stigande pris medför även det att välfärden och kanske hela samhällsstrukturer krackelerar. Med hänsyn till detta så bör en minskning vara radvis och förutsägbar.

Vi har med andra ord ett stort dilemma. Ingen äger problemet, men alla drabbas på ett eller annat sätt. Vi har alla fingrarna i syltburken, men ingen känner sig skyldig eftersom alla andras utsläpp är större än mina. Dessutom var och är mina intentioner goda, det var inte min avsikt att vålla skada.

Som att bygg upp en fördämning
Ju längre vi väntar desto större blir problemen. Finns det då inge väg ut ur dilemmat? Något bortom alla förslag som sträcker sig från avlatsbrev till individuell ransonering eller kollaps. Om vi skall vara lite realistiska så bör vi använda såväl sunt förnuft som de marknadskrafter som redan är väl etablerade i samhället.

Om vi menar allvar med att förändra våra samhällen från att i huvudsak använda fossil energi till att bygga sin energiförsörjning på förnybara energikällor så finns det inte många andra vägar att gå än att skapa en prisskillnad mellan det befintliga och det önskvärda. Incitament som drar i denna riktning finns redan, men de är inte tillräckligt verkningsfulla. Inte för att de är för små utan för att de inte riktar in sig på pudelns kärna.

Hur? Antingen ransonering eller avgifter och marknadskrafter
Det är inte realistiskt att tro att ägarna till kolgruvor, olje- och gasfält frivilligt kommer att låta resurserna vila i marken för att istället producera förnybar energi. Inte heller att man skulle kunna ransonera kolet. Men man kan motivera en avgift på själva brytningen av det fossila kolet. Denna avgift skulle sedan, via marknadskrafterna, på ett effektivt sätt distribueras till slutanvändaren. Det drabbar alla lika och ingen kommer undan, på global skala.

Avgiften som samlas in skall, utan spill, fördelas tillbaka till konsumenterna. En andel per individ. Det hela kommer att resultera i att den som inte är särskilt beroende av fossil energi netto kommer att erhålla mer pengar än han/hon betalar i form av högre pris på fossil energi. Den som å andra sidan förbrukar mer fossil energi än genomsnittet kommer att betala mer än han/hon får i ”fossil återbäring” (förslaget har tidigare presenterat av bland andra James Hansen, chef för NASA GISS).

Med sakta stigande avgifter för brytningen av det fossila kolet kommer det att vara tydligt att man tjänar på att minska sin energiförbrukning och om möjligt till att producera förnybar energi. Inom en förutsebar framtid skulle man omfördela investeringar från fossilt till förnybart. Man måste givetvis även beakta andra globala och lokala problem som biologisk mångfald, skogsskövling, andra växthusgaser mm.

Om vi inte låter kolet vara kvar i marken så blir anpassningen till klimatförändringar svårare, dyrare och dödligare.

Men vi kanske inte kommer att minska utsläppen av växthusgaser på global skala inom rimlig tid, utan fortsätter som vi har gjort hittills. I så fall har vi ännu mer klimatförändringar att förbereda oss inför. Vi har redan börjat se konsekvenserna av förändringar som skett under 80-, 90- och 00-talet. Mängden extremväder har ökat även för en måttlig uppvärmning på omkring 0,8 grader.

Sannolikheten för extrem värme (tre standardavvikelser) har t.ex ökat med mer än en tiopotens sedan 60-talet. Värmeböljorna som drabbade Europa 2003, Ryssland 2010 och USA 2011 och 2012 hade inte hänt om det inte var för att vi människor påverkat klimatet. De ha medfört stora ekonomiska kostnader såväl som många tusentals människors för tidiga död och stort mänskligt lidande.

Inom några tiotals år har klimatet förändrats ytterligare. Vi kommer att se mer värmeböljor, missväxt, skogsbränder och översvämningar. Vi står även inför risker med så kallade ”tipping points”, regimskift i klimat- och ekosystem. Just nu har människan initiativet och/men vi fortsätter att missbruka det.

Vi bäddar för det här och det finns ingen möjlighet att ångra eller återfå det som varit. Vill vi ha en dräglig tillvaro så gäller det att, på global skala, spela korten väl och göra det tidigt. Lagt kort ligger och vi kan inte förhandla med naturen. Just nu spelar som om vi redan har förlorat -eller inte känner till alla spelregler.