Därför är Curiositys landning på Mars viktig för mänskligheten

MARSLANDNINGEN Efter den lyckade landningen i går sade president Obama i ett uttalande att det är en ”oöverträffad teknologisk bedrift” som ger NASA en chans att ”göra det som de alltid har varit bäst på – flytta gränserna för människans kunskap”. Det är just det som rymdforskning handlar om – att flytta gränser. Men det kan vara dyrt att flytta gränser, riktigt dyrt.

Efter 36 veckor och 567 miljoner kilometer anländer Curiosity till Mars den 6 augusti. I ett uttalande efter den lyckade landningen säger president Obama att det är en ”oöverträffad teknologisk bedrift” som ger NASA en chans att ”göra det som de alltid har varit bäst på – flytta gränserna för människans kunskap”.

Under NASA:s direktsändning på morgonen är det uppenbart att det är just det som rymdforskning handlar om – att flytta gränser – precis som i all forskning, eftersom forskning är ett uttryck för människans nyfikenhet. Det är tack vare den hon än i dag flyttar gränser. Precis som hon har gjort. Och som hon kommer att göra.

Men det kan vara dyrt att flytta gränser, riktigt dyrt. Därför är det inte konstigt om vi ibland frågar oss om det inte lika gärna kunde kvitta. För egen del kan jag inte svara annat än nej. När jag inser vilka enorma tekniska framsteg rymdforskningen har gett oss, har jag svårt att föreställa mig världen utan dem; vädersatelliter, GPS-navigering, telekommunikation med mera. Jag menar till och med att teknik handlar om själva livet. Nej, förstå mig rätt. Inte påstår jag att teknik i sig är viktig, utan jag syftar på all tidsbesparande teknik som ger oss möjlighet att diskutera frågor om livet som ingen före oss haft tid till.

Därför sätter jag inte mitt te i halsen när siffran 2.5 miljarder dollar nämns denna morgon, trots att vi ännu inte vet vilka resultaten blir, än mindre spin-off effekterna.

Det gör jag däremot nästan – sätter teet i halsen – när jag tänker på intresset för utbildningar inom naturvetenskap och teknik i västvärlden, eller mer korrekt bristen på intresse. Ungdomar som till exempel brinner för att lösa klimatfrågan eller bota sjukdomar, varför väljer de inte relevant utbildning? En massa tyckande leder inget vart, i alla fall inte till Mars. Ändå är knappast någon av demberedd att byta ut sitt ombonade liv, med modern standard och alla tekniska prylar, mot den ”gamla goda tiden”, och definitivt inte vid sjukdom. När jag själv opererades för några år sedan var jag oerhört tacksam att leva nu, inte då.

Men även när det gäller att skapa intresse ställer jag mitt hopp till rymdforskningen, för den kittlar fantasin och lockar ofta till lärande inom relevanta ämnesområden.

Så tänk om det viktigaste argumentet för expeditioner till främmande världar handlar om det jordiska, och då inte enbart teknisk, materiell eller medicinsk utveckling utan även något annat, något minst lika viktigt. Vi lär oss hela tiden mer om både jorden och livet på vår planet genom att studera våra rymdgrannar.

Däremot håller jag inte med de som menar att utforskningen av Mars är viktig för att eventuellt flytta i en avlägsen framtid. Jag minns än i dag första gången jag på såg jorden från rymden. Det var onekligen ett dyrt fotografi men det var värtvarenda krona, eller rättare dollar. Det visade oss vikten av att byta perspektiv, att sevärlden med nya ögon, samtidigt som det fick oss att förstå dels hur små och hjälplösa vi är, dels att vi ingår ett större sammanhang. Vi som trodde vi skulle upptäcka universum därute, vi upptäckte jorden och oss själva, och sedan dess kan vi inte blunda och låtsas som om vi inte vet. Nu har vi alla ansvar för vårt hem, vår planet. Vi flytt int.

Allt det här tänker jag på den där morgonen under presskonferensen, och om igen inser jag vilken förmån det är att leva i nyfikenhetens tid, den tid då det rullande laboratoriet Curiosity har huvudrollen.