Sverige har svikit romerna i 500 år – och gör det alltjämt

ROMER I Europa drabbas romer nu på nytt av hatpropaganda och våldsövergrepp, men inte heller Sverige har behandlat denna folkgrupp med mänsklig respekt, skriver Thomas Hammarberg nyss avgången Europa-kommissionär för mänskliga rättigheter, angående ”Möt romerna på Skansen”.

Romerna är alltjämt svårt diskriminerade i land efter land i Europa. Majoriteten lever i djup fattigdom, många i slumliknande läger – där de ofta hotas av vräkning. Vuxna romer har svårt att få anställning och många av deras barn slutar skolan i förtid, inte sällan sedan de utsatts för mobbing.

Anti-ziganismen har förvärrats under senare år i takt med att högerextrema grupper vuxit sig starkare. Dessa har i en rad europeiska länder gjort romerna till måltavla i hatpropaganda och rena våldsaktioner. Etablerade politiker har tigit eller rentav själva fiskat i dessa grumliga vatten.

De romer som i desperation söker en framtid i andra länder har mött allt fler hinder och aggressivare fördomar. De utvisningar av romska EU-medborgare från Frankrike som väckte debatt för två år sedan har fortsatt och sätts inte längre ifråga. Deportationerna av romer till Rumänien från Italien eller till Kosovo från Sverige, Schweiz, Tyskland och Österrike kritiseras knappast heller.

Europas behandling av romerna är en skandal. Den blottlägger det flagranta hyckleriet bakom det vackra talet om europeiska värden och mänskliga rättigheter.

Situationen i Sverige för de svenska romerna är förstås bättre än den för de romska medborgarna i en rad andra länder, men det finns sannerligen inget skäl till självberöm och stolthet:

1. Vi har inte gjort upp med vår långa historia av diskriminering av romerna. En sanningskommission bör tillsättas – gärna som en uppföljning av den förespeglade vitboken – som en statlig delegation för romska frågor faktiskt föreslog för ett par år sedan. Det behövs en seriös granskning av t ex tvångssteriliseringen av romska kvinnor, de lokala besluten att driva romska familjer bortom kommungränsen, hindren för romska barns skolgång och diskrimineringen när de livsviktiga ransoneringskorten fördelades på fyrtiotalet.

2. Vi har ännu inte gjort tillräckligt för att motarbeta nutida fördomar mot romerna och för att förhindra diskriminering av dagens romska befolkning. Sådan diskriminering förekommer på arbetsmarknaden, i skolan och andra institutioner. Diskrimineringsombudsmannen och de kommunala anti-diskrimineringsorganen bör ges mer resurser att kartlägga och motverka denna i huvudsak dolda diskriminering. Det är viktigt att det arbetet sker i nära samarbete med romska grupper.

3. Vi har inte agerat kraftfullt inom de europeiska institutionerna för att påskynda en kursändring som verkningsfullt skulle tillerkänna romerna deras fulla mänskliga rättigheter över hela Europa. Arbetet för romerna inom EU har inte varit effektivt; retoriken har inte backats upp av effektiva åtgärder och anslagna medel har i alltför många fall inte nått fram till romerna själva. Svenska representanter bör göra mer, inte minst inom EU.

Vi firar nu en sorts jubileum – 500 års romsk närvaro i vårt land. Det är sannerligen dags för ett senkommet, hederligt välkommen och en självkritisk prövning av varför vi brustit i respekt för detta kulturfolk genom alla dessa år.