Haralampos Karatzas inför IMF:s dom mot Grekland:
Den närmaste månaden avgör Greklands framtid
GREKLAND I september kommer EU, ECB och IMF åter att besöka Grekland. Då slutförs och offentliggörs den utvärdering av landets prestationer som trojkan genomför. Betyget som de delar ut kan i mångt och mycket vara ett avgörande. Koalitionsregeringen är pressade, samtidigt finns det mycket som talar för dem.
Värmeböljan i Grekland får många att lämna staden för stranden. Den som kan passar på att ta semester. För den grekiska regeringen väntar dock ingen semester. Snarare lär den redan bastuliknande politiska temperaturen skruvas upp ett par grader till.
I september kommer nämligen trojkan att åter besöka Grekland. Då kommer även den utvärdering av landets prestationer som trojkan – EU, ECB och IMF – genomför att slutföras och resultatet offentliggöras. Betyget som de delar ut kan i mångt och mycket vara ett avgörande. Då lär vi även få veta om regeringen kommer att bestå. Då kommer vi sannolikt få reda på om det återigen blir så att grekerna går till valurnorna igen, för den tredje gången i så fall inom loppet av ett år. Det är mycket som hänger i luften under den kommande månaden.
Samaras och den koalitionsregering som han står i spetsen för är pressade. Samtidigt finns det ett antal faktorer som talar för dem, om man blickar på The Economists siffror från i början av augusti: Lönerna i landet har fallit med 22% och börjar bli mer konkurrenskraftiga jämfört med omvärlden. Arbetsmarknaden börjar sakta reformeras. Så sakteliga börjar även det finanspolitiska läget att konsolideras.
Mycket återstår dock. Samtidigt stiger arbetslösheten till rekordhöga nivåer (dryga 23%) och BNP sjunker allt mer (prognosen är att den krymper med 7% i år). En huvudvärk för regeringen är vad den ska göra för att avveckla de 100 000 offentliganställda som tillkom strax innan finanskrisen. De offentliganställda utgör en huvudbry. De utgör samtidigt en viktig väljarbas för partierna i den styrande koalitionen. Utfallet av detta dilemma kan leda till att den styrande koalitionen spricker.
Detta skulle i så fall välkomnas av oppositionen. Ju mer tiden går och ju längre den rådande situationen består desto mer stärks oppositionen. Ett nyval skulle förmodligen välkomnas.
Samtidigt är det denna utsikt som kan bidra till att den bråkande och brokiga koalitionen som styr håller samman. Utfallet av valet i maj visade att väljarna ansåg att de nu styrande partierna var en del av problemet. Nu återstår att se om de kan vara en del av lösningen. En närmast infernalisk månad väntar.
