Trots ett inspirerat tal levererade Reinfeldt mest självklarheter

REINFELDTS TAL Fredrik Reinfeldt pratade om ett fördjupat allianssamarbete versus en fördjupad splittring på motståndarsidan. Att hålla ett sommartal är väl en trevlig tradition men som politisk ”happening” är sommartalen oftast en icke-händelse. Samtidigt tycker jag att statsministern höll sitt bästa, mest inspirerade tal på länge.

Så var statsministerns sommartal över. Åhörarna lämnar Strandvik på Värmdö för att i de allra flesta fallen ta sig västerut, in mot den stora staden där trafikinfarkter på infarterna är en del av vardagen och där kaoset på banverkets spåra aldrig verkar tar slut. De flesta lämnar också Gustavsberg hungriga, den utlovade varmkorven tog slut innan majoriteten av åhörarna ens hade köat upp.

Ifjol var det ösregn och leråker när statsminister Reinfeldt klev upp på sitt lilla podium. Framför honom stod en publik som frös, som var blöta och som ärligt talat inte blev så mycket varmare av det som sades av den store ledaren. Den här sommaren då vädret nästan alltid har varit som under sommartalet ifjol så var vädergudarna lite snällare. Det regnade inte, det var hyfsat varmt även om solen inte visade sig alltför mycket från sin position bakom molnen.

Fredrik Reinfeldt pratade om ett fördjupat allianssamarbete versus en fördjupad splittring på motståndarsidan. Det skall han prata om. Alltid. Det är ju ett faktum att oppositionen kommer att gå till val hösten 2014 som allt annat än ett sammansvetsat regeringsalternativ. Frågan är hur vi i ”vårt” fördjupade allianssamarbete skall få de små borgerliga partierna att märkas – positivt alltså – och hur ”vi” utan att gödsla moderata sympatiröstare över Centern och Kristdemokraterna kan rädda en fyrklöver som där alla fyra delar lär behövas för att säkra makten och härligheten i evighet…?

Fredrik Reinfeldt pratade om satsningar på en sedan decennier eftersatt infrastruktur, och det gillar jag. Reinfeldt halvt om halvt lovade en förlängning av den blåa tunnelbanelinjen till Nacka. Bra. Samtidigt tycker jag att det är en skam att folk dör på den vältrafikerade E20 när en fin motorväg mellan rikets två största städer borde vara en självklarhet. Jag tycker att det är en plåga för landets tågresenärer att sannolikheten är större att vinna på Triss än att komma fram i tid med SJ. Det är hög tid att börja restaurera Sverige. Det har det varit länge. Idag fick jag hopp om bot och bättring.

Fredrik Reinfeldt pratade om satsningar på forskning för framtiden och för att skapa fler arbetstillfällen, om kraftsamling mot ohälsa och för en mer framgångsrik skola. Det är självklarheter. Det finns inget parti i Sveriges Riksdag som är mot en politik med de grunddragen, möjligtvis kan man käbbla om hur man skapar de där jobben som behöver skapas.

Men politik är att lyfta fram skillnaderna och visa var valet gör skillnad. Där har vi ett stort problem idag, när vi befinner oss mellan två val. Väljaren vet inte vad oppositionen tycker egentligen, mer än att man tycker att Reinfeldt är dum och inkomptent. Väljaren vet inte heller på rak arm med vilka svar på vilka frågor som den sittande regeringen avser söka nytt förtroende om lite mer än två år annat än att kanske rulla på i gamla hjulspår. Väljaren vet däremot att Löfven är bäst i Sverige på Tysta leken och att han inte leder något trovärdigt regeringsalternativ.

Att hålla ett sommartal är väl en trevlig tradition, där likasinnade kan träffas och om man kommer i tid få käka gratis-korv medan man lyssnar på ett tal man tycker sig ha hört redan. Det brukar bli politik i stora drag, inga valvinnare och inga svar på frågor väljarna söker. Det blir några tjuvnyp mot dom andra, och de kommer säkert i retur när Löfven skall hålla sitt första sommartal. Som politisk ”happening” är sommartalen oftast en icke-händelse.

Dagens tal gjorde ingen större skillnad i det fallet, och skall inte heller göra så när två år återstår till valet. Samtidigt tycker jag att statsministern höll sitt bästa, mest inspirerade tal på länge. Idag var det Reinfeldt anno 2006 som mötte de hungriga och korvsuktande åhörarna i Strandvik. Borta var surmulen av årsmodell 2010 och den deppigt transparenta mannen från 2011. Idag var det inte en butter, självgod lillgammal partiledare som stod där och skrämde bort folk. Idag var det en Reinfeldt på rätt humör som konstaterade att ”politik är som bäst när den är seriös” – bara där tyckte jag motsatsen i folkhavet.