Reinfeldt, byt ut din trötthet och självgodhet mot lite j*vlar anamma

REINFELDTS TAL De nya Moderaterna har under Reinfeldts lyckade ledarskap gått från att vara det nya arbetarpartiet till det enda arbetarpartiet för att numera titulera sig det moderna arbetarpartiet. Partiet byter kulör som en kameleont, för att passa in i omgivningarna. jag är dock övertygad om att det måste finnas en röd – eller i detta fallet blå – tråd.

I dag är det dags igen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt skall hålla sitt sommartal i grönskan strax utanför Gustavsberg inför några journalister och en hord av redan frälsta beundrare. Knappt två år återstår till valet, men enligt ihållande rykten så har valrörelsen redan börjat för de nya Moderaterna. Tempot skall öka. Ett underläge i opinionsundersökningarna skall börja jobbas in.

De nya Moderaterna har under Reinfeldts lyckade ledarskap gått från att vara det nya arbetarpartiet till det enda arbetarpartiet för att numera titulera sig det moderna arbetarpartiet. Partiet byter kulör som en kameleont, för att passa in i omgivningarna. Partiet byter nisch för att alltid verka vara relevant och för att möjligtvis kunna optimera populariteten bland väljarna. Partiet förnyar sig mest hela tiden och innan ett gäng arbetsgrupper levererat sina funderingar kan ingen vara riktigt säker på vad de nyaste av de nya Moderaterna egentligen tycker nuförtiden…

Det heter att den som inte förnyar sig är dömd till en undergång, och visst finns det en hel del sanning i det påståendet. Men själv är jag lika övertygad om att det måste finnas en röd – eller i detta fallet blå – tråd som man kan följa alldeles oavsett åt vilket håll politiken spretar. Just nu blir det svårare och svårare att följa den blåa tråden. Bilden av ett parti som sätter makten främst, glömmer att hitta på nya visioner och struntar i den ideologi där man en gång föddes fram växer sig starkare för varje nytt utspel från PR-makarna och partistrategerna. Tycker jag i alla fall.

Vad kan vi då förvänta oss av Fredrik Reinfeldt från scenen utanför Gustavsberg?

Naturligtvis kommer ordet ”ansvar” att användas flitigt. Moderaterna, Reinfeldt och Borg är bäst på att ta ansvar för Sveriges ekonomi. Det tycker ju både den presumtiva väljare som får frågan av något opinionsinstitut, och det tycker vi själva. Reinfeldt kommer att prata en hel del om att vi i Sverige är mycket bättre än de flesta andra i EU med att ta ansvar för vår ekonomi, och det erkännandet har ju firma Reinfeldt och Borg till och med fått av de nya socialdemokraterna till och från.

Oddsen för att statsministern någon gång kommer att lyfta fram att det saknas ett samlat oppositionsalternativ torde vara låga, och att Stefan Löfvens förmåga att alltid vinna jordskredssegrar i Tysta leken avhandlas på ett raljerande sätt är också sannolikt. Dessutom kommer säkert lite utrikespolitik i form av Syrien, lite grubblerier om hur allt färre yngre skall kunna fixa välfärden för allt fler äldre och några regisserade skämt för att få oss att skratta igenkännande åt den verklighet som vi ser när vi blickar ut över Sverige.

Vad skulle jag vilja att statsminister Reinfeldt lyfte fram från en position framför sina mest hängivna anhängare?

Jag skulle vilja att Reinfeldt hittade tillbaka till den blåa tråden – där personlig frihet alltid värdesätts mer, där utrikespolitiken även börjar hamna om totalitära stater i vår närhet som med lite otur kan bli nya hotbilder och där några nya visioner om hur medborgaren kan få behålla mer av sina pengar och där Staten håller fingrarna borta. Jag skulle vilja att Reinfeldt till exempel funderar över om det är vettigt att momsen på böcker och kultur är lägre än momsen på mat. Jag skulle vilja att trötthet och självgodhet ersätts av J*vlar anamma och viljan att ta förändringen av Sverige ett steg längre medan man begraver ambitionen att bara förvalta sina genomförda visioner.

Vad jag fick höra, känna och tänka på återkommer jag till i eftermiddag, efter talet. Ärligt talat vet jag inte alls vad jag vågar hoppas på…